Jag är rätt säker på att jag är galen

Måndag den andre april (shit jag måste lämna in min tidsrapport!).
Jag måste komma igång och kämpa lite idag, nej det är inte uppsatsen denna gången (som jag annars brukar beklaga mig över) det gäller flytten. På fredag flyttar vi till Lerum (yay!) och det ska bli så skönt! Men först måste man packa klar och städa.
Idag tänkte jag ta hela badrummet (bara så att det räcker att torka av det på fredag) och packa ner alla småsaker + filmer och CD-skivor. Resten av köket tar jag på onsdag eller torsdag. Så måste jag ju ringa till elbolaget m.m. m.m. Det är så mycket att göra.
Egentligen skulle vi ha flyttat i lördags men så ringde de från bostadsbolaget och sade att de tänkte måla- och tapetsera om hela lägenheten (detta har jag nog redan berättat) så flytten blev uppskjuten. Men vi får en fräsch lägenhet i alla fall.

Apropå fräscht så har min jobbiga granne varit knäpptyst i över en vecka nu. Det är nästan skumt. Hon har festat loss nästan dagligen ända sedan hon flyttade in (för nästan ett år sedan). Inget fel i att festa, att hon spelar musik är bara lite störande men inget man bryr sig om, men det är det där springandet i trapporna, slåendet i ledstängerna och tjoandet så man tror att de håller på att ta livet av varandra alldeles utanför våran dörr som är störande. Dessutom dricker de inte bara, det är mer. OK om det hade varit någon helg då och då, men nästan varje jävla dag! Jag är 25 år och tycker ändå att det är jobbigt.
Men förra helgen bevittnade vi henne stå ute i svalen och prata i telefon med en orolig min, jag misstänker att hon fått (ytterligare) en varning från bostadsbolaget. Det blir, vad jag vet, hennes tredje, så risken är stor att hon åker nu (lagom till att vi flyttar).
Det visade sig att en annan granne ringde Securitas dagen innan (då hade hon en jävla fest och hon o hennes vänner lät som tre elefantflockar på speed) och det får ju bostadsbolaget veta så? ja vem vet. Det värsta är att jag inte kan tycka synd om henne.
Jag brukar annars anse mig själv vara en person med stark empati men henne kan jag inte med att tycka synd om. Men det har sina orsaker. Fast jag ska inte stå här som värsta skvallerkärringen (även om jag fått se övervakningsbilderna som visar att det är hon och hennes vänner som gjort inbrott i bilarna i garaget). Det är synd om henne, och jag hoppa satt hon rycker upp sig och ja? nu låter jag som en moraltant också. Fan!
Festa på! Men gör det vettiga tider och inte på en tisdag (till klockan fem) när alla andra i huset ska upp tidigt dagen därpå! 

Nu något roligare; Vi var och fiskade i går. Det var ju havsöringsperimär. Jag fick tre havsöringar, men bara en av dem var stor nog att behålla. Tyvärr var jag dock tvungen att ha ihjäl två. Den som jags kulle behålla (och åt till middag) och en liten stackare som hade tagit kroken i sin ena gäle så han blödde redan när jag plockade upp honom för att ta ut den. Stackaren, jag blev tvungen att döda honom eftersom han var för illa skadad. Det gjorde ont. Det är en sak att döda en fisk som jag ska äta, en helt annan att döda en för att han inte går att rädda.
Men i övrig var det kul. Och fint väder hade vi också så jag tror att jag fått lite färg i ansiktet (det blåste lite kallt så jag var ganska påpälsad i övrigt).

Jag har tyvärr ingen bild på min havsöring (glömde kameran och hade inte med mig mobilen) men för alla som undrar så är havsöringen en laxfisk (eller ja, laxsläkting), det kan man nästan se när man rensar och filear den då man kan se att dess kotletter är väldigt lika laxens. Den har vit-skärt kött (detta mest för att den viltfångade fisken slipper alla färgämnen som de sprutar i fiskarna som de säljer i affärerna).Här är en bild som jag hittade på webben: