Det var länge sedan.

Det var bra länge sedan som jag bloggade nu. Detta beror på flera saker.

1, jag har inte så mycket tid över till att blogga. Jobbar man som jag gör så har man inte så mycket tid över till någonting. Inte för att jag jobbar särskillt mycket längre än andra, men jag har en lång, lååång resväg till jobbet och är helt utelämnad till lokaltrafikens nycker.

2, Jag är fortfarande lite tveksam till vad man ska ha en blogg till. Min tanke var igentligen att ha den till allmänna funderingar och en eller annan resencion. Men när jag kommer på smarta saker att skriva då har jag ingen dator i närheten.

"Men lilla gumman, du vet väl att det finns mobiler som man kan surfa med." Jo jag tackar jag, jag vet. Och jag finner det hela ritkigt bizart att man kan surfa på WWW med sin mobiltelefon. Precis lika bizzart som jag finner att det finns folk som vill se på tv eller film i sina mobiler!
Skärmen är obetydligt större än ett större frimärke och ändå tycks mobil tilverkarna tro att man kan få något utbyte av att titta på film eller tv på denna lilla miniruta som knappt är större än hålrummet som jag skapar då jag sätter ihop tummen och pekfingret till ett O.

En annan sak med mobiler som verkligen stör mig nu sedan jag blivit slav under lokaltrafiken. Det är alla som sitter och lyssnar på musik i sina mobiler. Visst, om de använder hörlurar stör de inte mig, men jag syftar på de som lyssnar på sin musik i de meningslösa skräphögtalarna osm finns på telefonen! Hur kan någon bara vara så okänslig så man inte bara måste förpesta omgivningen för alla andra med musik som bara DU vill lyssna på, du måste dessutom göra det i skithögtalare! Säg mig den musiker som inte skulle slita sitt hår i förtvivlan om de fick höra sitt alster uppspelat på dessa skräphögtalare som bara brusar och skränar så det låter som om man lyssna på en radiokanal med dålig mottagning.
Och hur kan DU som lyssnar på det njuta av din musik på detta sätt? va? Va?
 
Ah... men nu är jag arbetslös och behövet inte åka så långt längre. Men lokaltrafiken behåller sina laster. Ibland hatar jag bara folk. Jobbigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0