Jag är rätt säker på att jag är galen

Roligaste smiliesen i år.

Ja nu börjar det nya året... 2007, och jag öppnar med att inte veta ifall jag måste omregistrera mig på skolan eller inte för att få fortsätta med min uppsats, för att forstsätta med att lata mig trots att jag borde plugga inför tentan.

Jo, visst pluggar jag, jag är bara lite slö just nu. Lat, för att använda det rätta ordet.
   Men det är alltid så, när jag nästan är klar med något, då slöar jag till. Som om jag tar allt för klart innan jag ens är färdig. Jag tar saker alldeles för givet ibland. Inte för att det gör mig särskillt unik, jag kan tänka mig att de flesta tar saker och ting lite för mycket för givet. Sina förhållanden till exempel. Det är väl det vanligaste som folk tar för givet. Eller sina fördomar. Många tar sina fördomar för givet, och alla människor har fördomar, mängder med fördomar. Men jag orkar inte gå in på det ämnet idag. Det får bli en annan gång.

Men vad jag börjar bli deprimerad här nu, det är ju ettnytt och frächt år. Ett nytt år med nya löften, nya förhoppningar och nya upplevelser!

Mitt nyårslöfte för i år är att avsluta alla mina skoluppgifter och få min examen. Det är ett bra löfte eftersom det är något som jag verkligen måste få gjort.
Annars tror jag itne på nyårslöften. Det är något människor avger för att de hoppas vara något bättre än vad de är. Människor brukar lova saker som att sluta röka, gå ner i vikt eller att umgås mer med sina nära och kära.
 I de allra flesta fall brukar nyårslöftet halta redan dagen därpå.
Alla önskar att de var rökfria, att de orkade umgås med sina nära och att de bara hade diciplin nog att sluta föra alla uppgifter de har framför sig.
Men vissa av oss vet bättre; Vi vet att vi är lata syndare som älskar att frossa i godsaker, röka och göra andra saker än att umgås med skrikiga barn och krävande föräldrar (nu är jag ingen rökare eller har några barn men det övriga kan jag skriva under på).

Men ändå, är det inte bra att i alla fall vara medveten om sina laster och försöka göra något åt dem?
Eller åtminstonde erkänna dem?
Vem är den största hycklaren; Den som vägrar erkänna att de har ett problem med rökning, är arbetsnarkomaner eller äter för mycket, eller den som erkänner att de är allt detta men inte lyckas göra något åt det? Eller har jag bara blivit skadad av "Filisofiska söndagsklubben" som jag läser nu?

Vem vet.

Gott nytt år på er. Jag ska försöka vara vettigare detta året.