Jag är rätt säker på att jag är galen

Jag bytte titel på min blogg... orkade inte byta bloggadress, borde kanske, men orkar inte. Dessutom är www.dragonmind.blogg.se enklare än...vad skulle det bli? www.jagarrattsakerpaattjagargalen.blogg.se lite väl långt kanske?

Citatet är taget från spelet Den Längsta Resan. Ett äventyrsspel från 1999.
Det är ett av mina absoluta favoritspel och jag spelar om det lite då och då. Ungefär som vissa läser om gamla favoritböcker eller ser om sina favoritfilmer gång på gång.
Den Längsta resan är en fantastisk historia om April Ryan och hennes vedermödor då hon en dag får veta att hon är utvald att rädda Jämvikten mellan världarna Stark (en värld av teknik och logik9 och Arkadien (en värld av magi).
 
Jag älskade DLR när den kom och jag älskar den än. Även efter uppföljaren Dreamfall som i och för sig också är grymt bra så tycker jag nog bättre om DLR.
Det är nog för att jag känner med gemenskap med April än med Zoë.
När jag först mötte henne var hon konststuderande, 18 år och synisk. Ungefär vad jag själv var då jag spelade det första gången.
Även i Dreamfall kände jag mer ingen mig i April (fast inte lika bitter och desillusionerad som hon) än i Zoë. Även om jag älskar Zoë och Kian också, men April är min hjälte :)

"Ja, jag är rätt säker på att jag är galen" är någon som jag verkligen känner igen mig i, för ibland undrar jag vad folk tror om mig. Jag är inte riktigt som alla andra. Jag är inte galen som i "släpper loss", eller gör galna saker som ja... jag vet inte.
Jag är galen som i att jag inte riktigt bryr mig om att växa upp, jag älskar sagor, jag älskar fantasy, jag klättrar på murar, i träd och i klätterställningar. Jag pratar med djur. Snöar in på saker (som Den Längsta Resan), tror att jag är nästa stora författare, pratar hellre film och böcker än krig och nyheter, inte för att jag inte bryr mig eller blundar för det utan för att jag tycker att det är roligare.  Jag säger ibland vad som helt faller mig in och jag tycker själv att jag är asrolig fast andra stirrar på mig som om jag var en idiot ibland.
Drakar är mitt favoritdjur, så även åsnor. Jag älskar fortfarande serietidningar, tecknat och Disney. Jag orkar inte alltid engagera mig i allt, vilket inte betyder att jag inte bryr mig (Jag tror att det var Homer Simpsons som sade något liknande klockrent).
Och vad jag verkligen inte förstår är varför folk bara inte kan komma överens.

Det är väl världen som är galen, inte jag. Men i en värld som är galen och man själv är en av de få som är normala, ja då kan man tyckas galen av de andra :P
I en värld där människor hellre sitter och spelar spel eller tittar på TV i sina mobiler än pratar med folk, där är det något galet. I en värld där två personer kan komma in på ett Caffé sätta sig mittemot varandra och sedan börja SMSa är det något som är vridet. I en värld där ett par träffas oftare på WoW än i sitt eget vardagsrum är det något som är fel.

Ungdomar umgås genom att misshandla varandra, unga tjejer och killar utforskar sin sexualitet genom att lägga ut nakenbilder på nätet, vuxna sexchattar med barn. Barn och föräldrar tappar kontakten med varandra genom för mycket arbete, för många fritidssysselsättningar och för lite tid att ha tråkigt med varandra, allt fler är positiva till "lätt" barnaga. Killar tror att de kan ragga tjejer genom att dissa dem, tjejer tror att det är ok att krossa killar hjärtan på löpande band.

Var är värmen, var är närheten? Vem vågar prata med en okänd i kön utan att de andra ska tro att man är en galen stalker? Vem vågar ta upp ett samtal med stolsgrannen på tåget/flyget utan att folk ska tro att man är desperat efter sällskap?

Vem vågar överhuvudtaget snacka med någon från det motsatta könet utan att alla tror att man flirtar med dem?

I japan arbetar de fram robotar som ska användas inom äldrevården. Och så blir de förvånade när de upptäcker att de flesta äldre hellre vill bli hjälpa av levande vårdpersonal än en robot!

Föräldrar blir mesigare, barn blir oregerligare, religionen blir allt mer en källa till rädsla och oro än tröst och värme. Familjen blir ett fängelse och ensamheten ohållbar.

Och så tycker folk att jag är konstig!