Boktipset!

Minns ni den jingeln? Boktipset på  typ 80-talets barnprogram med den skäggige mannen som satt i en regnbågsfärgad soffa.
Det var tider det :P

Jahap. Jag ska tipsa om tre böcker.
Två från serien om Klanen Otori och den första från serien om Temeraire.


Över Näktergalens Golv


av Lian Hearn

Takeo är uppvuxen i en avlägsen bergsby bland sin familj som tillhör "de gömda". En dag anfalls byn av krigsherren Iida Sadamu och hans män. De bränner ner byn och mördar alla som bor där. Takeo själv räddas i sista stund av den unge herremannen Otori Shigeru, som tar med sig honom till sitt hem för att sedan adoptera honom.
I Otoris hushåll upptäcker Takeo hemligheter om sin far som tillhörde det legendariska Släktet. Ett folk med magiska förmågor, förmågor som Takeo själv måste lära sig att handskas med. 
Långsamt lär sig Takeo sanningen som sig själv, sin familj och det öde som väntar honom.

Om sanningen ska fram så var det länge sedan som jag sträckläste en bok på det sättet som jag läste Över Näktergalens Golv. Språket är vackert och poetiskt och man får verkligen känslan av ett feodalskt Japan både i hur författaren beskriver miljöerna, människorna och traditionerna. Nu är detta inte ett feodalskt Japan, men väl inspirerat av det. En del av min fascination av boken kan ha sitt ursprung i min smyg fascination av Japan.
Hur som helst. Jag tycker att detta är en vacker och spännande bok. Karaktärerna må vara av den typiska unge mannen, läraren och prinsessan men de är välgjorda och levande. Alla har sina egna hemligheter, drömmar och rädlsor utan att det blir kliché och alla har sin egen plats i berättelsen och alla är beskrivna med samma intensitet.
Jag rekommenderar denna bok för alla såväl fantasyläsare som tröttnat lite på den "typiska" medeltida fantasyn och er som aldrig läst en fantasy. Bli inte rädda för att den räknas tilld en genren. Här finns inga riddare, inga drakar, vad jag sett än :( och inga trollkarlar med långt skägg.

Jag älskade den här boken och tror nog att ni kommer att uppskatta den lika mycket som jag har gjort.


På en Kudde av Gräs


av av Lian Hearn

Efter att ha besegrat Iida Sadamu tvingas Takeo och Kaede av ödet åt skilda håll. Takeo måste uppfylla sitt löfte till Släktet och följa dem till en skola där han tillsammans med andra söner och döttrar av Släktet ska lära sig att handskas med och utveckla sina magiska egenskaper.
Men Takeos uppfostran hos de gömda och det som han lärt sig av dem kommer i konflikt med Släktets blodtörst och kyliga inställning till livet och deras medmänniskor. 
Kaede å sin sida måste återvända till sin faders gods och tvingas in i den krävande rollen som familjens överhuvud, något som är ovanligt för en kvinna och hon tvingas använda all sin lista i kampen mot det patriarkaliska systemet för att behålla sin maktställning.


Jag tyckte nog att denna bok var lite långsammare än den första, men intrigerna och karaktärerna är lika färgstarka och levande. Hearn tappar inte stilen allt för mycket. Språket är fortfarande enkelt men engagerande och beskrivningarna av miljöer och människor vackra och aldrig överflödiga. Detta är en klart värdig uppföljare.


Hans majestäts Drake



av Naomi Novik

Europa härjas av Napoleons armé och den kejserliga flottan hotar England när kapten William Laurence och hans besettning övermannar en fransk fregatt. I det franska skeppets lastrum hittar Laurence och hans män något ovärderligt. En skatt som skulle kunna påverka utgången för kriget till Englands fördel. De hittar ett drakägg.
När draken sedan kläcks ombord Reliant  tyr sig den lilla draken genast till kapten Williams och han tvingas med splittrade känslor lämna flottan som han älskar så för att tillsammans med sin drake skolas in i Englands luftvärn.
Det står snart klar för Willliams och hans drake Temeraire att Temeraire inte är någon vanlig drake.


Redan från första kapiltet så är jag såld. Naomi berättar med värme, humor och passion om Williams och hans drake Temeraire. Drakarna i hennes berättelse är inte några mystiska, mytisdka magiska verlser utan vanliga djur med lite speciella egenskaper (som att de kan prata). Hon har skapat en välgenomtänkt värld och hon verkar vara insatt i den Napolska eran. Temeraire och de andra drakaran är lika mycket individer som sina mänskliga ryttare och deras personnligheter är lika genomtänkta som människornas.
Naomi vågar ta nya vägar och bryta ny mark med en klassiks genre och ett klassiskt konsept. Hon hittar på egna lösningar och tillför nya idéer som gör att hon sticker ut i en genre som ibladn verkar rulla på i gamla hjulspår.

Jag älskade den här boken! Språekt, de nyskapande idéerna och drakarna flög rakt in i mitt hjärta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0