Jag gråter...av lycka!
Jag gråter...av glädje!
Vilken lycka!
För ett tag sedan berättade jag om min titala förtvivlan när mitt USB-minne klappade ihop (här). Hur jag förlorat allt som jag någonsin skrivit sedan högstadiet. Mitt liv var slut, jag var på botten av förvivlans brunn.
Min smabo trodde att någon hade dörr när han ringde och hörd emin förtvivlan. Men det var värre: Jag hade förlorat Vargkrönikan, Arvingen som jag skrivit på i över fem år och Blodsband som jag var så nöjd med och mycket mycket mer. Mitt allt, mitt jag, mina barn!
(ok, det hade varit värre om något hände mëd lilla C, men det hade det ju inte gjort, eller hur.)
Men vet ni vad jag upptäckte idag när jag rensade en gammal låda full med diverse dator-skivor. En skiva, en enda skiva på vilken jag kände igen min egen knubbiga och sneda handstil "Texter + bilder" och mitt hjärta började slå fortare..kunde det vara så? Kunde det vara sant? Fanns det en minsta lilla shans att jag hade sparat mina texter på en skiva någon gång för ett-två år sedan?
Darrande stoppade jag in skivan i datorn och se, vilken uppenbarelse av ren glädje! Där fanns de; Skyddsängeln, Älvdimma, Halvblod, Marodörerna, Enhörningen, På andra sidan spegeln, Slutet!
Och änglarna grät tårar av renaste glädje för där fanns mina utdrag till Vargkrönikan: Arvingen! Angelas berättelse, den namnlösa novellen och... sådan glädje: Blodsband!
Blodsband och Älvdimma är jag nog lyckligast över att återfinna, Arvingen har jag ändå lyckas återställa ganska så väl, Angelas berättelse har jag ändå en ganska bra original för hand, men Blodsband hade jag ju blivit så nöjd med när jag renskrev den, mycket bättre än det handskrivna originalet!
Och alla skolarbeten som jag trodde var förlorade. De är även de återställda. Inte samma panik där för där hade jag ju precis dagen innan USB-stickan klappade ihop sparat ner mitt magister arbete på den stationära datorn...tock och lov, annars hade jag nog hoppat i ån den dagen.
Men se, nu är förtvivlan över, allt är återställt och friden råder åter i mitt hjärta, de förlorade berättelserna är återfunna!
Sådan glädje, sådan lycka!
Jag gråter...av lättnad.
Vilken lycka!
För ett tag sedan berättade jag om min titala förtvivlan när mitt USB-minne klappade ihop (här). Hur jag förlorat allt som jag någonsin skrivit sedan högstadiet. Mitt liv var slut, jag var på botten av förvivlans brunn.
Min smabo trodde att någon hade dörr när han ringde och hörd emin förtvivlan. Men det var värre: Jag hade förlorat Vargkrönikan, Arvingen som jag skrivit på i över fem år och Blodsband som jag var så nöjd med och mycket mycket mer. Mitt allt, mitt jag, mina barn!
(ok, det hade varit värre om något hände mëd lilla C, men det hade det ju inte gjort, eller hur.)
Men vet ni vad jag upptäckte idag när jag rensade en gammal låda full med diverse dator-skivor. En skiva, en enda skiva på vilken jag kände igen min egen knubbiga och sneda handstil "Texter + bilder" och mitt hjärta började slå fortare..kunde det vara så? Kunde det vara sant? Fanns det en minsta lilla shans att jag hade sparat mina texter på en skiva någon gång för ett-två år sedan?
Darrande stoppade jag in skivan i datorn och se, vilken uppenbarelse av ren glädje! Där fanns de; Skyddsängeln, Älvdimma, Halvblod, Marodörerna, Enhörningen, På andra sidan spegeln, Slutet!
Och änglarna grät tårar av renaste glädje för där fanns mina utdrag till Vargkrönikan: Arvingen! Angelas berättelse, den namnlösa novellen och... sådan glädje: Blodsband!
Blodsband och Älvdimma är jag nog lyckligast över att återfinna, Arvingen har jag ändå lyckas återställa ganska så väl, Angelas berättelse har jag ändå en ganska bra original för hand, men Blodsband hade jag ju blivit så nöjd med när jag renskrev den, mycket bättre än det handskrivna originalet!
Och alla skolarbeten som jag trodde var förlorade. De är även de återställda. Inte samma panik där för där hade jag ju precis dagen innan USB-stickan klappade ihop sparat ner mitt magister arbete på den stationära datorn...tock och lov, annars hade jag nog hoppat i ån den dagen.
Men se, nu är förtvivlan över, allt är återställt och friden råder åter i mitt hjärta, de förlorade berättelserna är återfunna!
Sådan glädje, sådan lycka!
Jag gråter...av lättnad.
Kommentarer
Trackback
