Saknad

Gud vad prylfixerad man är!
Men det är nu ungefär fyra år sedan som min bärbara Vaio-dator sade >Tuck< och dog. Jag saknar den fortfarande. Detvar den bästa datorn som jag har haft! Den var precis allt jag behövde. Lagom stor/liten lite på gränsen tyung. Den var bekväam atts kriva på, hade starkt minne som gjorde att jag både unde fylla den med dokument och även spela några inte allt för stora spel.
Den orkade till och med The Sims 2 grundspel pluss sådär tre-fyra stycken av expansionspaketen, för att itne tala om att jag spelade hela Dreamfall på den, inte för att det är värsta stora spelet men ändå.

Jag vill ha en sådan barbar dator ingen. Men ingen tycks passa när jag är i affären. Men det är väl så. Jag har en idé om hur min dator ska vara och vill helst av allt ha en precis likadan som min gamla, fast nyare. ^^

Nyårsafton! och nyårsdag.

Gott nytt år på er alla!

I morgon är det nyårsdagen, en dag för pizza, Coca-Cola och film.
Hade det varit en barnfri nyårsdag hade jag och Calle tittat på hela 10th Kingdom igen. Vi kanske drar igång den ändå, jag tror nog lilla C kan uppskatta den även om de inte talar svenska :)

För jag tror nog inte att det är någon bra idé att dra på True Blood säsong 4 eller sätta igång med Game of Thrones med en fyraårig och en halvfrisk ettåring drällandes i rummet.

Den ljuva vintern är här.

Jag älskar början på alla årstider.
Jag älskar början på våren då de första blommorna kommer, träden knoppas och det luktar blöt jord.
Jag älskar början på sommaren då grönskan fortfarande är ny värmen välkomnade och sjöarna ännu inte slemmat igen av alla badare.
Jag älskar början på hösten då löven sprakar i färger och faller från träden en och en eller i drivor. Då svalkan är härlig och svampar och äpplen väntar plockfärdiga.
Jag älskar början på vintern då den isiga kylan är inbjudande till mysiga hemmakvällar och snön och frosten glittrar nyfälld och skön.

Jag vaknade idag till 9- och en underbar (nästan) fullmåne. Helt enkelt underbart!

Appropå frånvaro

Det här med flickan i Skår som blev bortförd påväg till skolan och ingen påbörjade något sökande förrän efter en hel skoldag då föräldrarna upptäckte att hon inte om hem, ja det har väl ingen missat.

Det är för jävligt att ett barn ska försvinna och att ingen börjar söka förrän nästan fem sex timmar senare. Men det som är lite överraskande för mig är hur upprörda och förvånade alla tycks vara för att skolan inte genast kontaktade föräldrarna när Anna inte dök upp redan på morgonen.
Visst är det hemskt, särskillt nu när hon verkligen blev borförd och inte "bara" skolkade, men att skolan inte hör av sig, ja är det något nytt?
Jag tror inte en enda skola som jag gått på någonsin kontaktat föräldrarna då barnen uteblivit från en lektion, lika lite en hel skoldag.
I så gott som alla fall har föräldrarna fått veta sådant först vid föräldramöten "Ja nu är det ju så att erna lilla /.../ har skolkat så mycket att hen inte kan få ett fullständigt betyg/måste gå om en årskurs."

Själv fick jag gå om en klass redan i grundskolan eftersom jag hellre var bland barnen i nollan än i ettan. Detta må väl en sak, lärarna visste ju var jag var, jag var ju på skolan och inte frånvarande på det sättet, men att mina föräldrar inte kontaktades om detta i god tid annat än vid föräldrasamtalet är ju...skumt. Men lärarna hade väl sina orsaker. (bara ett litet fundersamt inlägg).

Jag tycker mycket väl att skolan ska kontakta föräldrarna så fort deras barn inte dyker upp, varesig det är på morgonen eller en senare lektion. Och även om barnet dyker upp senare på dagen också.
Föräldrarna ska kontaktas så att de vet, vare sig det har hänt någonting som i Skår eller om barnet "bara" skolkar, för då kan föräldrar gemensamt med skolan ta tag i sådant i tid. Föräldrarna ska inte behöva vänta till det redan är försent. Och det gäller även ungdomar i gymnaseit och över 18. Jag känner personligen en hel del personer som gått ut gymnasiet utan fullständiga betyg eftersom de skolkade och ingen kontaktade föräldrarna.

Det är mist lika förjävligt som när ingen uppmärksammar när barn uteblir på grund av dåliga hemförhållanden (någon som minns de där två små barnen som blev dränkta av sin mor för så där ett år sedan, villka hade varit frånvarande från skola och dagis i flera veckor utan att någon tydligen reagerat?), att det handlar om ett bortförande eller att de skolkar. Det handlar om barn för i h... och de är skolan/förskolans ansvar under den tiden som de förväntas vara där. Och är de det inte och ingen sjukanmälan eller liknande gjorts som förklarar barnens frånvaro då ska ansvarig kontaktas...med en gång!
Så är det bara.
 
Men att det skulle vara något nytt att skolor dröjer med att kontaka föräldrar när barnen uteblir. Ja...det förstår jag inte hur folk kan tycka.
Förhoppningsvis kommer skolorna bli mycket bättre på det från och med nu.

Bronies <3

Jag läste om något underbart i tidningen just nu på morgonen.
GP hade en artikel om ett nytt fanbase fenomen; Bronies = Vuxna män som älskar My Little Pony. Smaka på den! Män som tittar på, tecknar, skriver gör filmer och diskuterar på forum om My Littel Pony!

Bara det!
Jag älskar dessa män redan. Så himla underbart!

De hänger sig åt den senaste inarnationen av My Litte Pony, TV-serien Friendship is Magic som går på The Hub. Jag vet inte om den kommit till sverige eller finns i svenkdubbning för men what the hell det spelar ju ingen som helst roll. Den kan ju inte vra särskilt mycket sämre än en del annats som går på barnkanalerna.

Bronies är en sammanslagning av orden Brothers och Ponies, kort och gott kan man säga att de kallar sig Ponny Bröder.

Det är tydligen stort i USA där de flesta Bronies finns.
De möäts upp i forum där de diskuterar serien, karakräterna och visar upp sina bilder, filmer och fanfictions.

Det där med att vuxna män gillar en tecknad serie om ponnyhästar är tydligen kontroversiellt för alla Bronies har det inte lätt. Deras mentala och sexuella hälsa ifrågasätts. Jag har personer i min närhet som klart skulle anse att en man som gillar något sådant inte kan vara riktigt normal.

Själv tycker jag att de är underbara! Och artikeln om den svenske Bornien Fredrik har fått mig att vilja ta mig en titt på serien.
Jag älskar fortfarande tecknat, och letar alltid efter tv-serier som inte är för fåniga, korkade eller hysteriska, jag kan dock ha ett överseende för viss fjantighet.
Jag älskar till exempel Avatar-serierna The Last Airbender och Legend of Korra för att inte tala om senaste Scooby Doo, och lite skenant kan jag erkänna att jag var helsåld på Sailor Moon en gång i tiden och fortfarande tycker att den är rätt bra för att inte tala om mitt smygintresse för Monster High.
Jag ska nog ge Friendship is Magic en chans. Kanske kommer jag att älska den och få söka upp forumen för Bronies och Pegasisters.
Om inte annat för att ge dessa människor mitt stöd.
Att våga stå för något som man tycker om hur fånigt eller dumt alla andra i ens omvärld tycker att det är, det är mod.
Och som jag brukar säga; Så länge du inte skadar någon annan eller dig själv så får du tycka om precis vad du vill.

Här skulle jag dessutom kunna ha ett utlägg om hur just dessa saker det är internet är som bäst, när människor av oliak intressen kan mötas för att stödja och inspirera varandra varesig det gäller politisk insikt eller en tecknad tv-serie för barn. När det används till gott. Då är internet i sitt esse.
-Men det får bli en annan gång.


Draculas pappa 165 år idag

 
Ibland lär man sig något nytt från google också.

När jag öppnade min internetsida (har google som startsida) möttes jag av dagens bild:
 
                                 


Och genom att hålla muspekaren över den fått veta att "Bram Stokers 165e födelsedag" och med ett klick på bilden kommit vidare till google resultat för en förvald googlesökning på den nämnde mannen.

Trevligt!
Utan den mannen hade det intehaft Dracula, och utan Dracula ingen Vampyrkrönikan eller någon Twilight med flera! Inte i den formen som de har idag i alla fall.

Grattis på bemärkelsedagen Bram. Och tack för allt.
 
Bram Stoker
Ann Rice
Stephenie Meyer

Denna veckan...och så ett personligt utlägg.

Ännu en vecka på gång. Jag hoppas att jag är mindre blå denna veckan, särskillt till helgen. Det kan ju inte vara kul för Calle att ligga ute hela veckan och komma hem till en tjurig och trulig familj. Men å andra sidan, hur kul är det för mig att vara ensam hela veckan (och skött hem o ungar) så kommer han hem och ligger bara på soffan och är för trött för att göra något på hela helgen? Förutom att tjöta i telefon med sin bror? De tjattrar i telefon med varandra ständigt och jämt som några tonårsbrudar. Jag och svägerskan brukar ha riktigt roligt åt det ^^

Denna veckan då?
Syselsätta barnen med annat än TV. Det är bara det att jag är lite seg på att komma ut. Man skulle kanske bo någonstans där det bara är att sparka sig ut ur dörren så har man en hel gård med lekplats och massa lekyta och fler barn i ungefär samma ålder. Inte mitt i centrum med en gång/cykelväg och en liten obemärkt gräsyta och bara vuxna barnlösa och/eller pentionärer till närmsta grannar.
Även om vi har någorlunda nära till två fina lekplatser så är det ändå en liten process att få med sig hela familjen, inte nödvändigtvis, men det är det.

Sedan bör jag i vanlig ordning damsuga och plocka. Humm jag har en liten växt som behöver planteras om, cintron tror jag.

Och så borde jag göra något nyttigt som att söka jobb. Framförallt borde jag göra slag i saken och försöka få jobb i en bokhandel, näst bäst efter bibliotek tycker ni inte? Just nu är min dröm att jobba i en bokhandel samtidigt som jag gör färdigt min uppsats och pluggar på körkort.
 
Oj- Sådanahär saker brukar jag inte berätta i min blogg eller annonstäders eftersom jag har bekantingar i min krets som är av det slaget att de brukar tjöta på mig om mina planer och älta med mig även om jag inte sökt deras konsultans.
Jag vet att de bara menar väl, och enbart gör detta för att de älskar mig och bryr sig om mig, men jag blir lite sur när folk utgår från att jag varken kan tänka eller fatta belsut själv. Jag tänker igenom allt jag gör, och fattat beslut på egen hand, behöver jag råd så ber jag om det, när jag berättar vad jag tänker så är det endast för att berätta inte för att be om godkännande.
Jag tycker om att ha flera alternativ och dessutom öppen för alla vägar och förändringar, jag är flexibel och kan tänka mig mitt liv och min framtid på många sätt. Det är därför som jag kan tyckas plötsligt byta riktining men tro mig, det är aldrig av ren impuls, jag funderar alltid och gör en plan, även om den inte blir genomförd så har jag en plan för alla mina drag.
Det är kanske därför som det dröjer för mig att verkligen göra slag i saker, jag tänker för mycket och har en för detaljerad tanke på vad som ska ske och vet att det aldrig blir som man har tänkt sig :)
 
För övrigt älskar jag dessa bekantingar även om de lägger sig i lite för mycket, men jag säger ju aldrig ifrån och låter dem hålla på så... jag fär väl skylla det på mig själv.
 
Oj då. Detta blev lite väl långt och personligt. Det hade jag inte tänkt mig.
 
För att avsluta lite med något mindre seriöst så såg jag att kanal 5 ska ha Twilight-vecka (är inte det ett ord? Ett sammansatt ord alltså,) eftersom Breaking Dawn part II har premiär nästa tisdag. Så jag tänkte nog ha ett Twilighmaraton själv, så jag slipper reklamavbrott kan se alla fyra filmerna och börja redan idag. Om jag nu inte väljer att spela datorspel från Bigfishgames  istället när barnen har gått och lagt sig :P
 

Ruiner

Intressant rubrik. Inte? Själv gillar jag ruiner. Jag tycker att de är vackra. Ödehus. Övergivna städer, borgar och gårdar.
Jag såg ett program för inte allt för länge sedan om Tjernobyl. Och det enda som jag kunde tänka på (fölrutom att en av vår tids störtsa kärnkraftolyckor var helt enketl fruktansvärd/hur kunde man ens överväga att fortsätta me dkärnkraft efter det och att det är helt fantastiks hur naturen har börjat att hämta sig-det betyder ju ändå att allt inte kommer att ta slut om det händer något liknande, kanske för oss men inte för världen i stort) var att det var så vackert. Så otroligt vackert med de övergivna, halvt fallfärdiga högusen, de övervuxna lekplatserna och badhusen. Så vackert!

Men nu var det inbte dne typen av ruiner som jag tänkte på när jag bestlöt mig för att skriva detta inlägg utan samhälles ruiner.
Ruiner efter krig, storm och samhällen i kollaps.

USA hålker på att resa sig från fördelsen efter den senaste stormen Sandy, 38 döda hittills enligt GP. Även om nu USA säkerligen har klarat sig bättre än andra länder, som exempelvis Indien, skulle ha gjort eftersom de var förberedda och har bättre byggda hus så är det gräsligt. Hur ett modernt samhälle kan komma så på knä efter en storm. Vi måste inse hur känslig våran samhällsstruktur är. Ett strömavbrott kan innebära så mycket.

Sedan läser jag om hur unga människor i Mali samlas i träningsläger för att förbereda sig inför att ta till vapen för att befria sitt land från islamisterna.Och jag tänker på hur fruktansvärt det är när lite förvirring, kaos och osäkerhet i ett land räcker för att en mindre lite mer organisserad grupp ska kunna ta makten i en region eller flera.
Och jag tänker på hur farlig extremism är, varesig den är religiös eller politisk.

Och det känns som om världen är en skiftande samling av ruiner. Ett samhälle faller samman här eller där på grund av krig eller katastrofer eller rent av både och.
När ska vi inse hur känsligt våran värld är och hur beroende vi är av varandra likt alla andra organismer på vår jord.

Tyvärr så trot jag att även om många av oss-rent av de lesta- är fullt medvetna om detta, åtminstonde intelektuellt, så kommer vi aldirg att som samhällen inse detta. Som struktur är i alla fall i väst uppbyggda kring att se om sig själv och sina närmaste.
Vi har några insamlingar då och då för drabbade här och va ri världne. Vi klappar oss själva på axeln och berömmer oss för hur humanitära vi är. Medan vi resen av året endast bryr oss om att rädda våra egna skinn. Våran egen ekonomi. Oss själva.
Det värsta är att detmöjligtvis är fullständigt naturligt att man åtminstonde i kristider i första hand ser efter sig själv.
Men måste det ske på beostnad av andra? Ja visst, vissa av oss har det värre, anda båttre. Men i det stora hela har vi hittills klarat oss bra och borde nu som alltid ägna oss åt att inte bara se efter vårat eget utan även våra grannar, så väl de som bor vägg i vägg som de som bor närsgårds, eller närslands.

utan att vilja propagera för någon politisk eller religös inriktning så vill jag bara likt Black Eyed Pees en gång fråga "Where is the Love?"

Blogg o-vana.

Jaha, då har det inte blivit så mycket bloggande igen (men jag klarade mig en vecka utan Facebook=SEGER!).
Jodå, jag har skrivit lite, jag har tre texter som ligger och väntar på att publiceras, men jag måste skriva färdigt dem och redigera dem lite först. Den ständiga perfektionisten í mig kräver detta.

Det är faktisgt så, jag är en perfektionist och en slacker allt i ett. Ena sidan av mig är aldrig nöjd medan de andra ger blanka tusan i om det ens är färdigt eller inte, beroende på hur länge jag väntar eller hur viktigt det är för mig att ha det perfekt v/s bli klar alls så vinner den ena oftare än den andra.

Tex mitt blogginlägg Tro, Tro, Tro, det är egentligen inte klart, men har väntat på att publiceras i nästan ett år så då slängde jag ut den, oläst, oredigerad, osäker på om jag ska låta den ligga kvar eller skämmas lite och ta bort den. Den är inte genomtänkt eller ordentligt genomgådd, men å andra sidan så skrev jag ner den en under en filosofisktkonfunderatinspirerad brainstomstund och den står för vad jag funderade över just då hur ogenomtänkt den än är så står jag för hur min tankegång gick till den stunden som det skrevs.

Sedan har vi det där med stavning. Är en text här genomläst av mig före publicering, ja då beror felstavningen på min dyslexi (ehh...om det stavas så...varför ett så krånligt ord för läs och skrivsvårigheter kan jag inte förstå) men har jag inte läst igenomn den beror en hel del av felstavningarna på vanlig, allmän tangentbordsslarv.
Dessutom så är mitt rättstavningsprogram på datorn inte installerat på svenska.

Appropå det så ska jag på ett inträdesprov imorgon där ett tangetnbordstest ingår. Det ska bli intressant att få se vad det går ut på.
 
Nådåså.
Klarader mig som sagt en vecka utan att kolla Facebook enda gång. Jag är stolt över mig själv och försöker fortsätta på den linjen och vara mer sparsmakad i mitt användande av facebook. Jag ska inte lägga av helt, men väl kolla den lite mer sällan och inte hela-fucking-tiden då detta går ut över mitt samliv med familjen.
 
Det gör bloggande också, det är därför som det blir så lite. Eftersom jag gärna skriver så långa inlägg så kräver dessa lite tid, och det är inte alltd som den tiden finns över.
Ibladn gör jag andr aonödiga saker istället, ibland gör jag nödiga saker istället (jag vet att det heter "Nödvändiga" men det är roligt att säga nödiga istället, som i "Släpp Fångarne Loss! Det är vår!").
Nej, nu kräver barnen min tid. Dags att byta blöjor, borsta tänder och klä på, snart är det dagis för den stora. Och så det obligatorsiak kramandet. Jag försöker krama mina barn så ofta och mycket som jag kan, det samma gäller att säga att jag älskar dem. De förtjänar det.
Det samma försöker jag göra med min man. Han förtjänar det också.
Man kan inte krama sina barn för ofta eller säga att man älskar dem för mycket. Det är nog mattematiskt omöjligt ;)
 

Något vettigt

Jag hade tänkt göra något kreativt idag.
Skriva, rita, söka jobb eller rent av kontakta ett förlag.
Men av någon orsak rann lusten ur mig i samband med att jag fick en krypande, molande förkylningsvärk i huvud näsa och nacke. Den är inte så extrem av det slaget att jag måste gå och lägga mig, mer ett irriterande och koncentrationsdövande slag.

Ah... jag måste tvinga mig till att göra något vettigt, inte bara sitta och stirra.

Tro, tro, tro

Jag får besök med jämna mellanrum från Jehovas vittnen. Jag kör inte bort dem utan tar gärna emot deras tidningar för jag tycker att det är lite kul att läsa.

Religion i stort är rätt intressant och det är alltid lite kul att få läsa olika inriktningars ställningstagande till sin tro.

Särskilt dessa "frikyrkor" och "sekter" vet man ju som gemeneman så lite om. Det enda man har att gå på är diverse fördomar om dessa som man fått från olika håll i samhället.
Och även om jag tycker att alla får tycka som de vill och jag efter att ha läst lite Vakttornet kommit fram till att de är ganska så harmlösa så har de ju några -i mitt tycke- lite lustiga idéer.
Och som min far påpekat så kan man ju undra varför troende människor ofta behöver ha texter -utöver Bibeln, Koranen eller Toran- som bevisar deras tro, att det som står i dessa böcker är sant.
Som det här med Jesus. Räcker det inte att tro att han har funnits och att han var Guds son? Måste man bevisa det? Ja, kanske för att övertyga andra, men inte sig själv vad?

Själv tror jag på Gud, jo då det gör jag, men jag känner mig inte dragen till någon särskild inriktning. Kanske för att jag vill vara fri i min tro. Nöjd med att det enligt mig räcker att tro och göra sitt bästa att leva som en god människa. Att bli påhoppad om att man måste Tro och tillbe precis så här känns... provocerande. Framförallt för att jag anser att det mesta inom religion och religiösa skrifter är nedskrivet och tolkat av människor, människor som inte allt för sällan gärna vrider saker till sin egen fördel. Även de texter som påstås vara direkt nedskrivna från Guds egna ord kan under behandling, översättningar, bearbetningar, omformats och omtolkats.

Nu är det en hel del religioner där det ingår att de som tillhör just den riktningen ska predika om sin tro, sprida budskapet o.s.v. (det är b.l.a. därför som Jehovas är ute och knackar dörr, det ingår i deras trosuppfattning att de som rättrogna måste predika och sprida sin tro), och det är väl ok, men de kan väl göra det utan att döma andra, vad de än tror om de som valt en annan livsinriktning, så behöver de väl inte ställa sig till doms över andra? Det är väl ändå Guds jobb? Eller?


Tredje dagen på Facebook-fria veckan.

Morgonen på den tredje dagen utan Facebook.

Sedan jag skaffad emig en androidtelefon så har Facebook blivit allt för lättåtkomligt.
Jag kom på mig själv med att kolla FB i tid och otid, varesig jag hade fått meddelande eller inte.

Så i helgen beslutade jag mig för en Facebook-fri vecka. Och idag är det morgonen på tredje dagen. Min telefon upplyser mig om att jag har 11 nya meddelanden men det bryr jag mig inte om!

Här har det hänt grejer

Oj då. Det märks att jag är inne sällan. För nu till min förvåning har blogg.se gjort om, så nu ser det annorlunda ut när mabn har översikt osv på sinnb logg.
Mycket snyggare och enklare. Nya mallar också. Kanske ska man ta och göra om bloggen kanske.

It's the... GRUDGE!

Nytvättat hår = The Grundge


Så här ser jag ut, i nytvättat hår.
:)

The Grudge är f.ö. den läskigaste filmen som jag någonsin sett. Den är så läskig att jag inte kan med att se den igen. För det första för att jag helt enkelt inte vill utsätta mig för dess läskighet igen och dels för risken att jag kanske inte kommer tycka att den är lika läskig längre, och det vore tråkigt.
(Tvåan och trean i serien suger)
Jag har dock inte sett det Japanska originalet, och det vet jag inte om jag skulle palla heller.

Puss

Egentligen borde jag lägga mig på soffan...

Egentligen borde jag lägga mig på soffan med en bok. Ja egentligen borde jag göra det, vila lite, ta en lur innan lilla M vaknar. Men så finns det en massa annat som jag borde göra. Torka av diskbänken, diska, gå ut med soporna… Men istället så sitter jag här. Jag gör inte ens något kreativt som skriver på någon av mina historier eller på in uppsats, jag sitter här o glor. Surfar runt lite. Kollar in lite grejer. Letar upp Michelle Phans blogg, fixar med mitt google konto.

Jag funderar på att starta en ny blogg, en blogg som bara ska handla om mitt skrivande, min kreativa sida. Men då måste jag komma igång med min kreativa sida. Och vad blir det kvar av den här? Tänkte i så fall antingen göra den här till en personlig blogg, eller bara en blogg som handlar om kuligheter = böcker, filmer, tv-serier och spel.

För det blir väl lite rörigt att ha allt det där, min kreativa sida, min personliga och de böcker, filmer och spel som jag kan tänkas vilja berätta om. Eller blir det en för rörig blogg? För spretigt liksom?


Det var ett tag sedan

Det var ett tag sedan som jag skrev något här, tiden räcker liksom inte till, och inte orken heller. Men jag ska försöka bättra mig och komma med några bok- och filmrecensioner, lite uppdateringar om mitt liv (för de som är intresserade), kanske skapa en bokblogg för mina ofärdiga romaner, vem vet.


Men under tiden häll till godo med en annan människas funderingar;

Öl - Hans Alfredsson

När man ser på hur barn´a växer upp och står i,
kan man undra om barn´a nånsin får det som vi ?
Om det finns jobb, om det finns mat
om det är drägligt där dom bor,
finns det får och kor och vatten och luft ?
Kan dom sola sig gratis, finns det blommor och blad ?
Har dom fläsk och potatis, kan dom ta sig ett bad ?
Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl
men man hoppas att barna ändå får ett glas öl.

Ha det bra i värmen på en Sarakrog.
Rosenrött och himmelsblått ska det va.
Vårt liv är inte bara knog.
Öl är till exempel gott.

När man ser på hur barn´a växer upp och står i,
kan man undra om barn´a nånsin får det som vi ?
Om det finns jobb, om det finns mat
om det är drägligt där dom bor,
finns det får och kor och vatten och luft ?
Får dom döttrar och söner, har dom dragspel och vals,
har dom kvar bruna bönor, har dom någonting alls ?
Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl
men man hoppas att barna ändå får ett glas öl !

Hans Alfredsson

Se den här

En bra dag som blev jobbig. Hur ska den sluta?

Idag har jag haft en överlag bra dag. Jag och lilla C åkte in till Göteborg med morfar B. Vi var på Buttericks och köpte lite Halloween pynt. Vi åt köttbulllar på Köttbulle Kafeet och var sedan inne på Saluhallen och köpte pumpor. Pumpa att gör paj på och andra pumpor att göra pumpalycktor av.
Sedan hälsade vi på mormor C på hennes jobb innan vi åkte hem.

Väl hemma hittade jag två brev där de åter igen bad om det korrekta kontonummret inför två autogiron som vi väntat på i månader på att de ska komma igång. Vad i helvete är det för fel på deras inläsnings centraler eftersom vi måste skicka in konto nummer tre gånger? Vad är problemet med vårat kontonummer?
Jag blir så himmla trött!
Dessutom så strejkade min bärbara dator av någon orsak och var tvungen att starta om och återgå till gammla inställningar. "Gamla" som i de-inställningar-jag-hade-innan-jag-senast-hade-igång-datorn, så det enda som egetnligen har hänt är att den återgått till att kräva ett lösenord vid uppsatrt. Men ändå? Behöva ta en halvtimme på sig för det?

Så nu är jag arg och irriterad. Jag hoppas verkligen att jag kan lugna ner mig och den här dagen som egentligen började rätt bra (även om jag ver lite grinig på morgonen, jag såver dåligt om nätterna ser ni) kan få avslutas som rätt bra.

Halloween!

Snart är det Halloween (och Allahelgonna) och det har min lille son uppmärksammat.
Genom diverse barnfilmer (däribland Puhs Heffaklump Halloween) har han upptäckt denna helg och pratat en hel del om den.
Så jag har lovat honom att vi i år ska halloweenpynta och fixa en pumplyckta.
Att det handlar om en riktig pumpa har han lite svårt att greppa, men han ska allt få de :)

Planen är för tillfället att åka in till stan på fredag och fixa lite pynt på Buttericks och kanske en fin pumpa på  saluhallen. Mmmm jag hoppas att Flickorna Kanold har sina chokladpraliner som ser ut som små pumpor i år :)



Ooh! Och inte att glömma: åka till (gammel)mormor Amis grav och tända ljus. Humm jag undrar om Mormor och Morfar ska åka upp till Skövde i år igen. Antagligen.




Städat.

Nu har jag damsugit, dammat, plockat och torkat hälften av fönstren i köket (insidan av dem alltså, måste såt på en pall och ha mig på utsidan) nu får det räcka för nu spänner det i magen.

Egentligen borde jag sätta mig och gå igenom uppsatsen, jag gjorde upp en plan för hur det skulle gå till när jag inte kunde somna i natt, men just nu vill jag bara… spela Sims eller nått.


Weird dreams are made of this...

På efternatten, på morgonen strax innan jag vaknar, har jag börjat drömma så himla weirda drömmar.

I går drömde jag att jag skällde ut min familj, min mamma och min pappa, min syster och min bror. Verkligen skällde ut dem, jag tror att någon till och med fick en örfil. När mobillarmet ringde så vaknade jag och var skitarg!
Något undermedvetet måste ju ligga bakom den där drömmen, men hela familjen? Är jag verkligen så arg på allihop? Eller var det bara någon kollektiv frustration över en situation som manifesterade sig på detta viset i min drömvärld?


I morse däremot drömde jag om min baby. Jag drömde att den var född och att jag bar hen i någon typ av kombination handväska-bärsele, en mycket korkad konstruktion i vilket fall. Babyn som var alldeles ny och därför inte hade några starka muskler i rygg och nacke låg så illa i den där väskan/bärselen så hen sjönk ihop så illa att lungorna trycktes samman och hen kvävdes.
Det var en sådan gräslig syn den här lilla livlösa och hoptryckta kroppen. Så hemskt, så fruktansvärt. Som tur är så har man ju kontroll över sin drömvärld så jag fick liv i barnet igen genom hjärt-lungräddning. Men det var en gräslig dröm i vilket fall.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0