koncentrationssvårgiheter
Fan också!
Jag kan inte koncentrera mig just nu.
Jag sitter med en URgammal hemtenta som jag måste få klart, inskickad, förhoppningsvis godkänd för att kunna söka CSN. Jag har gjort… Tja två tredjedelar kanske (fråga ett del två och fråga två-hela, fast den har varit klar lääänge), är inte helt nöjd med det som jag skrivit, men kan inte kritigt koncentrera mig på det just nu. Varför? Vet inte, trött i skallen kanske. Eller så är det för att jag har på radion, ibland kan jag inte koncentrera mig på att skriva när jag har ljud i bakgrunden, det beror lite på vad jag lyssnar på.
Eller så är jaglite uppstissad just nu. Läst och skrivit hela förmiddagen (typ), hittat en skrämd katt utanför dörren och försökt komma på hur jag ska rädda den (det löste sig tillslut och den fick komma hem) skrivit mer, gjort lunch, ätit (jag kanske har nått någon piek i blodsockret eller något), kom av någon outgrundlig anledning att tänka på Engelsforstrilogin (som jag inte börjat läsa än även om jag har båda böckerna i hyllan) och har googlat lite på den.
Ja, nu borde jag verkligen föröka koncentrera mig igen. Men jag vet inte vad jag mer kan skriva om Reader-Responce Critisism, jag ska ju bara ”redogöra” för den, inte göra ett lång analytiskt inlägg om det. Jag har redogjort, vad mer finns det?
Sedan var det där med Kanon. Men det tar jag senare. I morgon. Jag ska ju gå och hämta barnen om en timme. Oj. Jo, dags att återgå till studierna.
Teckna kroki-från datorn
Där finns det (säkerligen inte den neda men ändå) tjej som lägger ut bilder på sig själv i olika referens användbara poser (inte porrigt, hallå vad fan tror ni!?).
Det är verkligen något som jag kan använda för att komma igång med tecknandet igen!
Jag har länge känt att jag behöver något, människor hels, att teckan av så jag kanv äcka upp min "talang" igen.
Helst hade jag velat gå på kroki men det är så himla svårt att hitta idags läget :(
Så det här är nästan lika bra.
Idag
Jag skäms lite för att jag inte jobbat så mycket med uppsatsen i februari, men det har inte funnits så mycket tid över till det mellan omskolningar, febriga barn och allmänt hushållsskötsel (ta hand om barn, uppmärksamma barnen, laga mat, diska, städa, sova).
Jag är dessutom en sådan person som sätter stort värde på min s.k "egentid", tiden då jag kan ta det lugnt och slappna av.
Dessutom fick jag nog av segheten vi drar oss med inför att komma igång med övningskörningen privat, så jag gick till em lokal trafikskola och anmälde mig till en intensivkurs. Jag tänkte att nu ska det här fan bli av!
Så nu ska jag fördela min tid på det också.
Men nästa vecka börjar barnen gå lite längre på dagis och det ger mig ungefär tio timmar extra i veckan att ägna mig åt studier.
Ta nu tillvara på den tiden! Slapplisa.
jag önskar
Jag önskar att jag tog mig mer tid till att skriva,
till att rita och teckna,
mer tid till mina barn.
Jag önskar att jag satsade mer på att fullfölja mina drömmar.
Och på att hålla liv i lågan i mitt förhållande med mina barns far.
Lite mer passion till mitt liv helt enkelt.
Mer
Denna veckan...och så ett personligt utlägg.
Denna veckan då?
Syselsätta barnen med annat än TV. Det är bara det att jag är lite seg på att komma ut. Man skulle kanske bo någonstans där det bara är att sparka sig ut ur dörren så har man en hel gård med lekplats och massa lekyta och fler barn i ungefär samma ålder. Inte mitt i centrum med en gång/cykelväg och en liten obemärkt gräsyta och bara vuxna barnlösa och/eller pentionärer till närmsta grannar.
Sedan bör jag i vanlig ordning damsuga och plocka. Humm jag har en liten växt som behöver planteras om, cintron tror jag.
Och så borde jag göra något nyttigt som att söka jobb. Framförallt borde jag göra slag i saken och försöka få jobb i en bokhandel, näst bäst efter bibliotek tycker ni inte? Just nu är min dröm att jobba i en bokhandel samtidigt som jag gör färdigt min uppsats och pluggar på körkort.
Jag vet att de bara menar väl, och enbart gör detta för att de älskar mig och bryr sig om mig, men jag blir lite sur när folk utgår från att jag varken kan tänka eller fatta belsut själv. Jag tänker igenom allt jag gör, och fattat beslut på egen hand, behöver jag råd så ber jag om det, när jag berättar vad jag tänker så är det endast för att berätta inte för att be om godkännande.
Jag tycker om att ha flera alternativ och dessutom öppen för alla vägar och förändringar, jag är flexibel och kan tänka mig mitt liv och min framtid på många sätt. Det är därför som jag kan tyckas plötsligt byta riktining men tro mig, det är aldrig av ren impuls, jag funderar alltid och gör en plan, även om den inte blir genomförd så har jag en plan för alla mina drag.
Ruiner
Jag såg ett program för inte allt för länge sedan om Tjernobyl. Och det enda som jag kunde tänka på (fölrutom att en av vår tids störtsa kärnkraftolyckor var helt enketl fruktansvärd/hur kunde man ens överväga att fortsätta me dkärnkraft efter det och att det är helt fantastiks hur naturen har börjat att hämta sig-det betyder ju ändå att allt inte kommer att ta slut om det händer något liknande, kanske för oss men inte för världen i stort) var att det var så vackert. Så otroligt vackert med de övergivna, halvt fallfärdiga högusen, de övervuxna lekplatserna och badhusen. Så vackert!
Men nu var det inbte dne typen av ruiner som jag tänkte på när jag bestlöt mig för att skriva detta inlägg utan samhälles ruiner.
Ruiner efter krig, storm och samhällen i kollaps.
USA hålker på att resa sig från fördelsen efter den senaste stormen Sandy, 38 döda hittills enligt GP. Även om nu USA säkerligen har klarat sig bättre än andra länder, som exempelvis Indien, skulle ha gjort eftersom de var förberedda och har bättre byggda hus så är det gräsligt. Hur ett modernt samhälle kan komma så på knä efter en storm. Vi måste inse hur känslig våran samhällsstruktur är. Ett strömavbrott kan innebära så mycket.
Sedan läser jag om hur unga människor i Mali samlas i träningsläger för att förbereda sig inför att ta till vapen för att befria sitt land från islamisterna.Och jag tänker på hur fruktansvärt det är när lite förvirring, kaos och osäkerhet i ett land räcker för att en mindre lite mer organisserad grupp ska kunna ta makten i en region eller flera.
Och jag tänker på hur farlig extremism är, varesig den är religiös eller politisk.
Och det känns som om världen är en skiftande samling av ruiner. Ett samhälle faller samman här eller där på grund av krig eller katastrofer eller rent av både och.
När ska vi inse hur känsligt våran värld är och hur beroende vi är av varandra likt alla andra organismer på vår jord.
Tyvärr så trot jag att även om många av oss-rent av de lesta- är fullt medvetna om detta, åtminstonde intelektuellt, så kommer vi aldirg att som samhällen inse detta. Som struktur är i alla fall i väst uppbyggda kring att se om sig själv och sina närmaste.
Vi har några insamlingar då och då för drabbade här och va ri världne. Vi klappar oss själva på axeln och berömmer oss för hur humanitära vi är. Medan vi resen av året endast bryr oss om att rädda våra egna skinn. Våran egen ekonomi. Oss själva.
Det värsta är att detmöjligtvis är fullständigt naturligt att man åtminstonde i kristider i första hand ser efter sig själv.
Men måste det ske på beostnad av andra? Ja visst, vissa av oss har det värre, anda båttre. Men i det stora hela har vi hittills klarat oss bra och borde nu som alltid ägna oss åt att inte bara se efter vårat eget utan även våra grannar, så väl de som bor vägg i vägg som de som bor närsgårds, eller närslands.
utan att vilja propagera för någon politisk eller religös inriktning så vill jag bara likt Black Eyed Pees en gång fråga "Where is the Love?"
Skrivarblogg
Jag har inte lagt ut så mycket där ännu. Har inte haft ork eller tid.
Det finns så mycket annat viktigt som måste göras.
Laga mat, tvätta, städa, ta hand om barnen, leka med dem, hitta ett jobb...
jaja. Här är länken till den i vilket fall -> jagvillskriva.blogg
La Camilla
Jag gjorde aldrig några större försök, jag var inte mycket för mode och kläder och förblev "gråmus" ända till gymnasiet då jag fick lite mer självförtroende. Men aldrig någon La Camilla kopia, det var jag för feg för.
Hur som helst så har Camilla ända sedan den tiden haft en plats i mitt hjärta och Ja, jag kommer att läsa hennes biografi. Det är Hennes historia som jag är nyfiken på, jag skiter la i kungen och alla andra kända älskare som det skrivs så mycket om annars, vem bryr sig?
Blogg o-vana.
Jodå, jag har skrivit lite, jag har tre texter som ligger och väntar på att publiceras, men jag måste skriva färdigt dem och redigera dem lite först. Den ständiga perfektionisten í mig kräver detta.
Det är faktisgt så, jag är en perfektionist och en slacker allt i ett. Ena sidan av mig är aldrig nöjd medan de andra ger blanka tusan i om det ens är färdigt eller inte, beroende på hur länge jag väntar eller hur viktigt det är för mig att ha det perfekt v/s bli klar alls så vinner den ena oftare än den andra.
Tex mitt blogginlägg Tro, Tro, Tro, det är egentligen inte klart, men har väntat på att publiceras i nästan ett år så då slängde jag ut den, oläst, oredigerad, osäker på om jag ska låta den ligga kvar eller skämmas lite och ta bort den. Den är inte genomtänkt eller ordentligt genomgådd, men å andra sidan så skrev jag ner den en under en filosofisktkonfunderatinspirerad brainstomstund och den står för vad jag funderade över just då hur ogenomtänkt den än är så står jag för hur min tankegång gick till den stunden som det skrevs.
Sedan har vi det där med stavning. Är en text här genomläst av mig före publicering, ja då beror felstavningen på min dyslexi (ehh...om det stavas så...varför ett så krånligt ord för läs och skrivsvårigheter kan jag inte förstå) men har jag inte läst igenomn den beror en hel del av felstavningarna på vanlig, allmän tangentbordsslarv.
Appropå det så ska jag på ett inträdesprov imorgon där ett tangetnbordstest ingår. Det ska bli intressant att få se vad det går ut på.
Tro, tro, tro
Jag får besök med jämna mellanrum från Jehovas vittnen. Jag kör inte bort dem utan tar gärna emot deras tidningar för jag tycker att det är lite kul att läsa.
Religion i stort är rätt intressant och det är alltid lite kul att få läsa olika inriktningars ställningstagande till sin tro.
Särskilt dessa "frikyrkor" och "sekter" vet man ju som gemeneman så lite om. Det enda man har att gå på är diverse fördomar om dessa som man fått från olika håll i samhället.
Och även om jag tycker att alla får tycka som de vill och jag efter att ha läst lite Vakttornet kommit fram till att de är ganska så harmlösa så har de ju några -i mitt tycke- lite lustiga idéer.
Och som min far påpekat så kan man ju undra varför troende människor ofta behöver ha texter -utöver Bibeln, Koranen eller Toran- som bevisar deras tro, att det som står i dessa böcker är sant.
Som det här med Jesus. Räcker det inte att tro att han har funnits och att han var Guds son? Måste man bevisa det? Ja, kanske för att övertyga andra, men inte sig själv vad?
Själv tror jag på Gud, jo då det gör jag, men jag känner mig inte dragen till någon särskild inriktning. Kanske för att jag vill vara fri i min tro. Nöjd med att det enligt mig räcker att tro och göra sitt bästa att leva som en god människa. Att bli påhoppad om att man måste Tro och tillbe precis så här känns... provocerande. Framförallt för att jag anser att det mesta inom religion och religiösa skrifter är nedskrivet och tolkat av människor, människor som inte allt för sällan gärna vrider saker till sin egen fördel. Även de texter som påstås vara direkt nedskrivna från Guds egna ord kan under behandling, översättningar, bearbetningar, omformats och omtolkats.
Nu är det en hel del religioner där det ingår att de som tillhör just den riktningen ska predika om sin tro, sprida budskapet o.s.v. (det är b.l.a. därför som Jehovas är ute och knackar dörr, det ingår i deras trosuppfattning att de som rättrogna måste predika och sprida sin tro), och det är väl ok, men de kan väl göra det utan att döma andra, vad de än tror om de som valt en annan livsinriktning, så behöver de väl inte ställa sig till doms över andra? Det är väl ändå Guds jobb? Eller?
Ärlighet varar längst?
Nu menar jag inte att man som likt i filmen The Invetion of Lying(2009) ska gå runt och säga den nakna sanning helatiden, utan mer i linje med: varför kan vi inte vara ärliga med våra känslor och tankar åtminstonde mot de som vi påstår oss älska, våra familjer och vänner?
Enkla saker som när man är orolig, eller beskymrad eller mår dåligt för något varför säger man inte det då? Jag vet inte det kanske bara är jag och min familj men jag kan inte prata med någon om någonting som rör hur jag mår och varför jag ibland mår som jag gör. Det verkan ingen i min familj kunna göra. Nej allt är så bra så, det knallat, det går, det är väl ok. Andra hör och ser att det inte är det men den tillfrågade öppnar sig inte.
Jag har väldigt svårt att öppna mig om något alls.. Särskilt om känslor, oro, framtiden, något som stör eller irriterar mig eller bara mina tankar, drömmar elller förhoppningar. Och om jag tillslut gör det så är det i en sådan kraftfull känslostorm att jag mest bara gråtar och inte får någor sagt.
Min mamma säger ingenting, min pappa saäger ingenting, min bror... lämnar vi därhär för han är lite speciell på det där, den som är mest ärlig med sina känslor och mest öppen med sina åssikter är min syster. Själv är jag...stum. Jag kan inte enes prata med min man som jag ser varje dag och som verkligen känner av mig. Men inte ens han kan jag vara hundra procent ärlig med, inte när det kommer till hur jag verkligen innerst inne känner om något alls.
Varför? Jag känner mig så jävla ementionellt handikappad ibland.
Varför kan jag inte bara säga som det är?
En bättre dag.
Men det är en bättre dag är i lördags.
Det må regna, jag må vara arbetslös, jag må ha ont i ryggen och nu har ytterligare ett kvarter i the sims3 börjat bugga trots den fina patchen som kom den 25e, som bara gjorde saken värre för min del.
Lilla C fyller tre år idag (Grattis!) Tänk va, det var tre år sedan jag låg i Borås och blev igångsatt och fick fram den där lille klumpen. Så fin, så blå, så förvånad han var.
Jag har fått svar från min handledare och där står det att jag antagligen kan gå upp med min uppsats i höst bara jag fixar tre grejer till, som mest är yta (Glädje!).
Åh, jag jag fick ett paket idag, jag hade beställt lite grejer i helgen och till min glädjande förvåning kom de redan idag! Det kallar jag service.
Nya Nyheter i Mitt Liv
Ja, rubriken säger väl allt :)
Nyhet nr 1, Jag är gravid med mitt andra barn! Vecka 15+0 idag.
Planerad BF är för tillfället 6/12 2011 Men det kan ändras. man vet ju aldrig.
Jag sade till min sambo att med tanke på att lilla C fick för sig att gå över tiden med två veckor och komma den åttonde Augusti 2008 så skulle det väl ändå vara bra typiskt om den här fick för sig att bli för tidig och komma den elfte November istället.
Mår relativt bra, inga större smärtor eller illamående att tala om (än). Lite svårt att äta ibland men annars bra.
Nyhet nr 2, Jag har fått ett jobb!
Ja, mer eller mindre halvitd, ca 20 timmar i veckan, + - en halvtimme eller två. Men det är ett jobb.
Lokalvårdare!
Samtidigt försöker jag vårda mina kontakter med Biblioteket. Jag trivs ju mer med att jobba där än som lokalvårdare, även om det är fritt och jag kan jobab i lugn och ro i min egen takt.
Men jag trivs bättre som bibliotekarie.
Idag jobbar jag som både och. Först en och en halvtimme lokalvårdare, sedan fyra timmar bibliotekarie för att avsluta i kväll med två timmar som lokalvårdare.
Jag är inte hemma förrän typ tio i kväll >< Men det får gå.
Helt random Feb. 24, 2011
Ja, kl fyra ropade han på mig också, då kom jag in till honom och han låg och gosad emed sin lilla val, men så snart han fick syn på mig släppte han valen så den landade på golvet. "Tappat valen" Meddelade han mig och väntade på att jag skulle plocka upp den. Den lilla luringen ^^
Så där är det.
Annars har jag varit ganska produktiv i dag. Jag har skrivit en och en halv sida på "tidigare forskning"s kapitelet i uppsatsen.
Och har dessutom ringt på ett jobb. Kan man tänka sig.
Sedan tittade jag lite på Opra, det handlade om män som blivit sexuellt utnyttjade som barn. Jag blev väldig tilla berörd av deras historier och mådde fysiskt illa. Det är så hemskt sådant där!
Nu är det bara en timme kvar sedan får jag gå hem. Glädje. Humm.. jag är sugen på tunnbrödsmacka. Undrar just varför?
HDSL
Försmak på tonårslivet
Vi skulle i väg lite tidigare än vanligt. Lille C skulle vara på dagis vid 7.30. Själv klev jag upp kl 6 och började bröta i lägenheten, koka the, duscha, öppna dörren till lille Cs rum, tända... men han sov sött vidare.
Halv sju (för vi måste gå senast 7 om jag skulle hinna med) gick jag in till honom för att väcka honom Han mumlad enågot och somnade om. Jag tände lampan. Jag försökte väcka honom igen. Han sov vidare.
Jag plockade fram hans kläder.
Kvart i sju gick jag in och tog upp honom, ochc lillen började gråta och protesetera: "C vill lägga sig! C vill lägga sig!"
:(
Han ville sova mera.
Men efter en del skrik och påtvingade kläder och tandborstning lugnade han ner sig när han fick lov att, för ovanlighetens skull, ta med sig sin lillsnuttis till dagis.
Nu gäller det bara att se till att lillsnuttis kommer med lilla C hem från dagis också, annars blir det en sjul helvetisk helg. :)
Badhuset
Vi var på badhuset härom dagen. Något som uppskattades mycket av lilla C. Han tjatar fortfarande om det och vill gå tillbaka. Men eftersom jag är grymt förkyld så tycker jag att vi måste vänta.
Det var i alla fall kul att han tyckte att det var så roligt. Så till nästa gång ska vi köpa armpuffar till honom så att han kan flyta
Lite pinsamt fick det dock bli när vi skulle duscha av oss innan hemgång. Jag lämnade (dumt nog) lille C ensam i duschen och gick bort tre meter för att hämta våra handdukar. Då stället han sig och riktar duschslangen ut i rummet och skvätter ner en mamma som står och duschar sitt barn. Hon svär till och blänger lite. Jag är snabbt tillbaka och tar duschen ifrån honom och tillrätta visar honom. Men egentligen var det mitt fel. Jag visste ju att han glatt ställde sig och riktade duschen ut i rummet, jag hade ju redan hindrat honom flera gånger för att han inte skulle blöta ner någon. Och sedan lämnar jag honom ändå ensam. Jaja.
Men det var några andra saker som jag lade märke till på badhuset.
1, det var många föräldrar som var då och som inte själva var ombytta till badkläder. Visst, om barnet till exempel ska på simskola så behöver väl inte mamma eller pappa vara ombytt, men det var flera föräldrar till barn som inte skulle på simskola som inte var ombytta heller, utan satt p en bänk och stirrade mer eller mindre oengagerat framför sig.
2, När jag och lille C skulle duscha av oss innan hemgång så var det inte en enda av mammorna som tog av sina barn badkläderna i duschen. De drog ut baddräkterna lite och duschade lite innanför, men de tog inte av dem det. Jag och lille C var de enda som (just vid det tillfället) tog av oss badkläderna.
Ok, lille C hade sin badrock att ha på sig när vi hämtade våra kläder i skåpet sedan, själv hade jag bara handduken virad omkring mig (till nästa gång ska jag nog ha införskaffat en badrock i frotté jag med).
Men det var så vi gjorde när jag var liten.
Är folk så himla pryda nu för tiden, eller hade de där människorna bara ovanligt brottom? Jag vet inte, men det kändes skumt att det var så.
Favad till en samling!
Det är evigheter sedan jag uppdaterade den senast :( har inte haft så mycket tid att rita på ett tag och...ja den tid jag har har jag lagt på annat...typ *host*farm/cityville*host*
Men jag loggar in med gämna mellanrum för att se om någon utav de tecknare som jag ehh.. deviant watchar har lagt ut något nytt.
Men döm av min förvåning i veckan då jag upptäkte att två andra har markerat en av mina bilder och lagt till sina samlingar.
Ja, man kan lägga till andras bilder till sina samlingar men det är alltid uppenbart att det är någon annans teckningar, samlingarna är ungefär som när de markerar en bild och lagt den till sina favoriter ja...
Men jag blev förvånad, särskilt då det var den ganska ofärdig skissen work study.
Båda som hade samlat på sig den hade lagt den till samlingar där de samlat just skisser på människor i olika ställningar. Och ja, som just studie är den ganska ok. Linjerna och formerna är bra, ryggen, höfterna och rumpan är fina, vilket var just vad jag tränade på. Men det är ändå en ganska så hafsig bild. men de såg väl vad de sökte i den.
Mebn jag blir ändå alltid liga glad och fövånad då någon uppmärksammar min konst. Särskuillt på ett ställa som deviantart där det finsn så många duktiga konstnärer.
Jag gråter...av lycka!
Vilken lycka!
För ett tag sedan berättade jag om min titala förtvivlan när mitt USB-minne klappade ihop (här). Hur jag förlorat allt som jag någonsin skrivit sedan högstadiet. Mitt liv var slut, jag var på botten av förvivlans brunn.
Min smabo trodde att någon hade dörr när han ringde och hörd emin förtvivlan. Men det var värre: Jag hade förlorat Vargkrönikan, Arvingen som jag skrivit på i över fem år och Blodsband som jag var så nöjd med och mycket mycket mer. Mitt allt, mitt jag, mina barn!
(ok, det hade varit värre om något hände mëd lilla C, men det hade det ju inte gjort, eller hur.)
Men vet ni vad jag upptäckte idag när jag rensade en gammal låda full med diverse dator-skivor. En skiva, en enda skiva på vilken jag kände igen min egen knubbiga och sneda handstil "Texter + bilder" och mitt hjärta började slå fortare..kunde det vara så? Kunde det vara sant? Fanns det en minsta lilla shans att jag hade sparat mina texter på en skiva någon gång för ett-två år sedan?
Darrande stoppade jag in skivan i datorn och se, vilken uppenbarelse av ren glädje! Där fanns de; Skyddsängeln, Älvdimma, Halvblod, Marodörerna, Enhörningen, På andra sidan spegeln, Slutet!
Och änglarna grät tårar av renaste glädje för där fanns mina utdrag till Vargkrönikan: Arvingen! Angelas berättelse, den namnlösa novellen och... sådan glädje: Blodsband!
Blodsband och Älvdimma är jag nog lyckligast över att återfinna, Arvingen har jag ändå lyckas återställa ganska så väl, Angelas berättelse har jag ändå en ganska bra original för hand, men Blodsband hade jag ju blivit så nöjd med när jag renskrev den, mycket bättre än det handskrivna originalet!
Och alla skolarbeten som jag trodde var förlorade. De är även de återställda. Inte samma panik där för där hade jag ju precis dagen innan USB-stickan klappade ihop sparat ner mitt magister arbete på den stationära datorn...tock och lov, annars hade jag nog hoppat i ån den dagen.
Men se, nu är förtvivlan över, allt är återställt och friden råder åter i mitt hjärta, de förlorade berättelserna är återfunna!
Sådan glädje, sådan lycka!
Jag gråter...av lättnad.
Listor
I går kväll skrev jag en lista på allt som måste göras idag, i veckan... så att jag inte glömmer något viktigt och blir sittande framför famville eller cityville :S
Jag har en tendens att göra det...glömma bort saker, jag kan vara lite... disträ ibland, därför är listor väldigt bra för mig.
Jag skriver alltid listor när jag försöker organisera mig själv.
Som när jag har mycklet att göra, eller ska ut och resa (så att jag får me dmig allt) när jag ska handla, vilka jag ska köpa julklappar till och vad o.s.v.
Ta en paous
(Words rätstavningsprogram har dock informerat mig att det stavas "paus" och inget annat)
Idag har jag 1 lämnat sonen på dagis, 2, damsugit, 3 sökt jobb.
Nu tar jag mig en liten välförtjänt paus innan jag ska hämta sonen igen :)
Och den pausen ägnar jag åt...bloggande? Vad är det med mig? Som om jag vore en Bloggare!
Jag borde sitta i min goa fåtölj (som jag önskar mig) och dricka en kopp te och läsa lite i min bok (just nu läser jag "kyrkogårdsboken", mycket trevlig, den läggs till listan på böcker som jag ska läsa för sonen när han blir större)
(kare fåtölj, mink svart. från handladesign.se, jag vet inte hur bkeväm den är, men den är Cool)
Jag funderar lite på att starta en vid-sidan-av blogg där jag ska exprementera lite med design på bloggen. Jag vågar inte bråkar fö rmycket med källkoden till den här, så lite fritt spelrum skulle kunna passa bra inför att fixa till den här lite snyggare.
Den är lite i tråkigaste laget...
o.O
Nu är min paus över. Nu är det dags att göra sig klar för att hämta pöjken. Lovade att ta me dmig bröd så att vi kunde mata ankorna på vägen hem.
kram på er mina hjärnspöken, vilka ni än må vara, <3
snar tänker jag lägga ut lite egenhändigt författade noveller och utdrag ur andra texter här.
Puss
