Bitter frukt

För de som mot förmodan läser den här bloggen och undrar ”varför uppdaterar hon inte oftare” kan jagberätta, vilket jag säkert gjort förr, att det är sällan som jag har ro eller tid att sätta mig ner och blogg om det som jag känner att jag behöver skriva om.

Sedan händer det en hel del i mitt liv som jag kanske skulle behöva få ur mig men inte vill blogga om.

Jag skulle kunna spy ur mig hur trött jag är på en viss den Unge Werther till släkting jag har och alla hans lögner och manipulationer, hur besviken en mycket nära person gör mig, hur trött och besviken ytterligare två närstående kan göra mig eller på hur bitter en annan släkting låter när vi talar om en viss person. Och även om jag hintar en hel del här nu så anser jag att om jag nu skulle vräka ur mig allt så är det inte rätt mot dessa personer, att bara lämna ut dem så utan att ge dem minsta möjlighet till försvar. Men ibland blir jag så trött på dem. Men att spy ut min galla över dem, det är det man har dagböcker till, jag behöver inte dela med mig detta till allt och alla i Cyber-Space.

 

Det jag borde göra är att få ur mig lite mer kreativa saker, som skriva recensioner på böcker som jag just läst, eller lägga ut texter som jag skrivit, bilder som jag ritat eller länka till roliga saker och nyheter som jag hittat på nätet.

Men ibland, för det mesta, har jag inte tid till det just då jag tänker på det och då blir det inte av alls.

Sedan blir jag bara trött och bitter på alltihopa; familjen, min oförmåga att komma till skott med min kreativitet, jobb, vänner allt.

Men jag ska inte skylla på någon, det är kort och gott endast mitt eget fel att jag inte använder min tid rätt, som den ska, till det som den ska gå, till min kreativitet, min familj, mina vänner allt.


Extremister, idioter, galningar, mördare!

Det finns dårar överallt. Dårar och galningar.

Det spelar ingen roll vad de kallar sig eller till vilken ideologi de följer;  höger, vänster, religion de är alla samma skrot och korn och kan ta vbarandra i hand...ifall det inte nu var så att de har allt och alla lika passionerat.


Anders Bhering Breivi, den blonde från Norge, han kunde skakat hand med såväl Usama Bin Laden som Hitler och samtliga i Baader-Meinhof ligan. Om det nu inte var så att han menade sig hata dem alla. Men de är och var av samma slag.

Extremister kallar vi dem, dårar och idioter är vad de är och de kan komma från vilken riktning som helst, vilket land, vilken samhällsklass.

 

Dårar, idioter, missledda, vilsna, galningar... mördare. 


Ingen heder bland våldsmän

Nu kommer ett exempel på inlägg som jag borde skrivit när jag hade det färskt i huvudet och det var aktuellt i media men...

Dagarna efter nyårsafton kunde man läsa i tidningarna om att det (som vanligt) varit en hel del fylla (nähä!) och misshandel under nyårshelgen.
Ingen nytt under solen tyvärr. När folk festar så blir det också ofta även stölder, misshandel och våldtäkter.  Alla tre saker som jag personligen skulle kunna klara mig utan.

Men om nu inte det skulle vara nog, att gå och slå ner någon på gatan så ställer de sig och sparkar på dem, tills de spyr, svimmar eller dör.
 Jag vet inte vad det är som gör mig så mycket mera upprörd över att man sparkar på någons om ligger men jag blir sjukt upprörd över det.

Det finns vissa saker som jag inte förstår hos våldsverkare: Att gå på äldre, handikappade, barn och att sparka på någon som ligger. Våldtäkter ska vi inte ens prata om, det är så oerhört obegripligt, framförallt att det tydligen ska vara så svårt att sätta dit dem för "ord står ofta mot ord"... nu var det inte det vi skulle tala om, utan att sparka på folks om ligger.

Hur länge sedan var det nu som den där killen blev ihjälsparkad i Stockholm av några för honom okända individer som stod och hoppade på hans huvud?

Hur kan man bra? Du har redan slagit ner personen, han eller hon ligger livlös på marken eller i bästa fall krälar, helt oförmögen att försvara sig i den ställningen, och då ställer de sig och sparka på personen. Varför? Är de ute efter att skada så mycket som möjligt? Är de helt okunniga i de skador som de orsakar? Sparklar mot huvudet och magen? Knivslagsmål, jag vet inte är de bara dumma i huvudet är fullkomligt clawless?

Vad är det som gör dem sådanahär? Våldsamma filmer och TV-spel? Jag har alltid hävdat att sådant inte skapar våldsmän, men ibland undrar man.
För just det här med att sparka på någon som ligger, när jag växte upp (på typ 80-talet) så var det en ”oskriven regel” i alla filmer som jag såg: man sparkade inte på någons om låg ner, och de få tillfällen då denna regel bröts; Då var det av de onda, av skurkarna för att visa hur otroligt skuraktiga de var. Sparkar mot huvudet och sparkande mot liggande kroppar är vanigare idag.

Jag tror fortfarande att det måste vara något fel i huvudet på folk från början för att de ska bli ”inspirerade” av en våldsam film eller ett spel. Men det är ingen ursäkt för att gå och sparka ner någon.

Men är det då något genetiskt fel som blir allt vanligare? Är det samhället vi ska skylla på och den kalla attityden som sprids?  Och att de är påverkade av någon mer eller mindre laglig drog, men det är ingen ursäkt.


Jag blir så j*la upprörd över sådant. Det är hemskt!


Baby ticker


Svar till H

H om FRA och sedan världen:
Det fungerar inte på det viset. Är någon från ena sidan (ja/nej) frånvarande så "kvittas" en från andra sidan också bort. Tanke är att det inte ska påpåverka den demokratiska processen.

Så det är helt enkelt så illa att det hade gått igenom oavsett... Demokratiskt? Folket vilja? Rättssäkerhet? Knappast...



Att man inte kan svara direkt till folk som kommenterar är surt. Man kanske kan fast jag har inte fattat hur? o.O vem vet.

Svar till H:
Tack för din kommentar på mina funderingar kring FRa-lagen. Och tack för att du upplyste mig om hur det fungerar när inte alla politiker är närvarande vid en omröstning. Jag hade faktiskt ingen aning omd et där (hade säkert kunnat kolla upp det om jag orkade men... ja).

Jag är trots det inte förvånad att FRA-lagen blev godkänd och jag tycker fortfarande att den inskränker på individens frihet. Jag vet inte ens om i fall det går igenom att FRAs register kommer bli öppet för insyn kommer att göra mig positivt inställd till den.
Det finns både positivt och negativt i att ha medborgarna bevakade. Många brott kan fångas upp i tid men jag tycker ändå att FRA-lagen är ett brott i sig. Ett brott mot friheten och självständigheten.
Jag kan komma att motbevisas, det vet man aldrig. Men jag är hellre fri från övervakning av någon mer eller mindre statlig organisation och utsatt för en möjlig otrygghet i form av möjliga terrorister än bevakad och säker i den form att alla som säger "bomb" och "västvärlden" i samma mening en gång för mycket sitter bakom lås och bom.


Frihet är läskigt och innebär vissa risker, risker som vi alla är redo att ta?


FRA och sedan världen

"Krig är fred"

"Frihet är slaveri"

"Okunnighet är styrka"


Storebror kommer att höra dig. Han kommer att se dig. Han kommer att veta vad du gör, vart du är och vad du tänker.
En utav vår tids största frågor har avgjort i riksdagen. En av vår tids främsta frågor vad det gäller frihet, och denna fråga anses tydligen för viktig för att väljarna själva ska få rösta om det. Folket hade ju nästan garanterat röstat "fel" och så hade de fått ha en omröstning i riksdagen ändå. Jaja, så här spar de ju pengar genom att ta det till riksdagen med en gång.

FRA-Lagen. Lagen som ger Försvarets radioanstalt rätten att läsa våra mail, lyssna på våra telefonsamtal och spåra vår Internet användning. Och de säger att det är för våran säkerhets skull. För rikets säkerhet. "Den som inte har något att dölja har inget att vara rädd för", sägs det (ej från regeringen, men från vanligt folk på gatan har jag hört det). Nej, den som inte har något att dölja borde inte ens använda gardiner. För vem vet vad som försegår bakom dessa fördragna gardiner?

Lagen röstades igenom den 18/6 2006. 
 Nu kan vi lika gärna se till att operera in chipp i kroppen på oss så att de har koll på sina medborgare dygnet runt. Det kan redan göras via mobil så varför inte?

Jag läste i en artikel på Aftonbladet.se att 143 ledamöter röstade ja, 138 nej och att dessutom 67 politiker var frånvarande. 67 stycken kunde, ville eller brydde sig inte om att komma dit och rösta!
det var inte allt för många röster som avgjorde, Dessa 67 frånvarande politikerna hade kanske kunnat göra en skillnad. Eller så valde de, aktivt, att inte rösta alls och därmed höll sig borta från riksdagen vid omröstningen. det är ju i och för sig ett ställningstagande det med. Men att inte närvara när det röstas om en lag som denna det är ... ja ett ovanligt beslut. Jag kan inte säga "fegt" eftersom de genom att inte närvara aktivt visade att de inte ville rösta om det. Hade de närvarat och röstat blankt (om riksdagsledamöter kan det) så hade de ju fegat med att de inte tog ställning i frågan. Nu visar dessa 67 det öppet.  
Jag undrar ifall FRA-lagen förr eller senare även kommer registrera vad både vi, icke politiker och hur politiker i riksdagen röstar. Förr eller senare kommer det kanske anses som en riksangelägenhet att politiker inte röstar "fel" om viktiga, riks-säkerhetslagar som denna. Även politiker har att frukta att FRA lagrar data om dem.
Information som lagras av FRA kan utnyttjas till att skrämma såväl vanligt folk som politiker, det kan hindra människor att få vissa jobb eller politiska uppdrag. Men nu målar jag kanske Fan på tapeten. Men FRA-lagen skrämmer mig. 
Nej, jag har inget att dölja. Men jag vill inte att försvarets radioanstalt måste kunna behöva bevisa det.

Vi är snart där, i den värld som många SciFi-författare berättat om. Världen där vi inte har någon riktig frihet. Världen där vår DNA scannas när vi gör ett biljettköp på T-banan ("du vet väl att DNA-förfalskning är ett bott"), världen där Ögat i Himlen alltid ser oss, antingen via vår mobiltelefon eller chippet i våran arm. Världen där den fira tanken inte är så fri som vi tror. Världen där människor kan häktas utan att få veta varför och försvinna utan att frågor ställs.


Hallå Porrfreaksen där ute

Blogg.se (och säkert även andra bloggsiter) har en rolig liten funktion som heter "statistik". Där kan man kontrollera hur många som besöker ens sida. 
Jag har inte en mängd besökare, men det är några åt gången kring de dagar som jag lägger upp nya inlägg. Det är ju kul att se att några läser i varje fall och man kan sitta och undra lite över vilka dessa är och hur de hittade min blogg. Jag är glad när de är över fyra stycken som läser.
*Vinkar till mina läsare* 

Men det roliga jag ska kommentera är att när jag häromveckan hade ett inlägg med titeln "Rumpnoja" som handlade om att jag är orolig för att bli plattrumpad av min graviditet då hade jag plötsligt en hel mängd läsare. Det gick upp från mina ca 4 om dagen till nästan 4 st!  Jag kan tänka mig att vissa av dessa blev ganska besvikna när den lovande titeln innehållande ordet Rump(a) inte handlade om något mer erotiskt än att jag inte diggar platta rumpor.  

Det får mig att fundera på vad det är för folk där ute och vad dessa googlar på (mer google åt folket!).

Är titlar innehållande orden "bröst", "Rumpa", och ja kanske rent av "sex" så pass mycket mer intressanta? Är folk där ute så himla sex/porr fixerade? Är det allt som de söker på? Ja frågar man de företag som driver sökfunktioner så verkar det ju vara så att ordet "sex" är det som ligger bland de högst placerade på mest använda ord i en sökning. Nej jag har inga siffror eller klara källor på detta, de tär bara "Någor som jag har läst någonstans", och ja, det drar ner validiteten i mitt uttalande med det skiter jag i, för det verkar ju inte bättre.

För något år sedan gjorde jag ett litet experiment på siten student.se
Där kan man ha en blogg. Och där upptäckte jag samma fenomen, använde man sig av ordet "sex", "het", eller något annat ord som kunde relatera till sex så hade man plötsligt en hel del läsare. Dessa måste ha känt sig ganska snopna när min lovande titel "Sex sanningar och påhitt. " inte handlade om något annat än min uppsats. Långe snabale på er!

Och Långe Snabele på er som fångades av titeln till det här inlägget och bara får läsa hur fixerade de är eftersom de lockades av denna blåslampa.

Usch, ibland är jag bra elak.

Annars? Ont i halen och snuvig, har något virus på gång och sitter och väntar på att vårdcentralen ska ringa tillbaka så att jag kan få komma dit och se om jag kan få någon medicin eller om det bara är vädret.
Jag vill inte ha halsfluss eller något annat kul nu när det är sommar. Bakterierna och virusarna har ju extra kul nu när det är varmt. De trivs som fisken i vattnet.

Men det är trotts allt bara nio veckor kvar (herre gud) till planerad BF!


Nej, nu ska jag gå och se om jag inte får i mig lite mat utan att spy upp allt igen (som igår).


Kram på er alla. Såväl porrfreaks som vanliga.


Krama en främling.

Ibland får jag lust att krama vilt okända människor. Helt oprovocerat. Det kan vara en människa som jag ser på tåget eller på gatan eller bara en person som ringer till supporten som jag arbetar på.
Jag får bara ett ryck och vill gå fram till dem och ta dem i min famn.
 Det kan vara allt från gamla tanter och farbröder till stora tuffa killar med hårt utseende. Jag vet inte vad det är, men jag får bara en sådan lust att krama dem, visa dem lite kärlek och medmänsklig värme. Inte för att jag alltid tror att de behöver det, bara att jag får en sådan väldig lust att dela med mig av det. AV kärlek, av medmänsklighet och värme.
Jag har ännu inte fallit för frestelsen för jag hinner alltid undra vad personen som jag kramar kommer tro om mig. Vanligtvis skulle jag kunna tänka mig att de tror att jag är en galning som antastar dem och skriker på hjälp eller slår ner mig.
Men det hindrar mig inte från att se (och höra) att det fins vissa personer som skulle behöva kramar. Den lilla farbrorn som ser så ensam ut. Den lilla tanten som kämpar sig fram med sin rullator. Pappan med småbarnen och den förvirrade blicken, affärskvinnan med den stressade gången, den tuffe invandrarkillen som kämpar så hårt för att se tuff ut. Ungdomarna som vågar sätta på sig de kläder och det smink som de själva vill. Den gråa lilla musen som trycker sig intill väggen när de färgsprakande ungdomarna går förbi.
Alla behöver en kram, en klapp på axeln, ett "Allt blir bra" eller "Jag är STOLT över dig!". Jag vet att jag själv behöver en kram ibland. Men då brukar jag vända mig till min pojkvän eller någon kompis. Men alla har vi inte det.

Jag undrar hur välden skulle se ut om folk vågade gå fram till främlingar och ge dem en kram. Lite lyckligare kanske?


Jul, Jul strålande Jul

Så här i Julens stressiga tider måste man alltid stanna upp lite och tänka på varför vi egentligen firar jul.
 Många tycks ha glöm att Julen i sig ska vara en Kristen högtid. Vi firar Kristi födelse. Vi ska vördas och minans Kristus budskap till människorna. Inte hans offer, för det minns vi till Påsk, nu ska vi minnas Budskapet; Värme, glädje och kärlek. Du ska älska din nästa, låten barnen komma till mig. Godheten och kärleken, dom som för många är kärnan i den kristna religionen.

Nu i det allt mer avreligiosserade samhälle som vi lever i där religion antingen betyder väldigt mycket eller väldigt lite så får det mig att tänka till.
Ska vi överge det kristna budskapet med julen? Ska vi låta den helt kommersialiseras? Ska vi överge julen eftersom inte alla i världen är kristna?
Jag är inte en religiös människa, men jag respekterar de som valt att leva med en religion lika mycket som jag respekterar att någon väljer vilken politisk inriktning som de vill stå för.
Men jag tycker inte att vi ska överge julen, och jag tycker verkligen inte att vi ska överge det kristna budskapet. Vi kanske inte behöver tala om det som det "kristna" budskapet utan bara Julens budskap. Ge till de fattiga, var snäll mot dina medmänniskor, visa kärlek för alla. Det är väl ändå ett universellt budskap om något? Respektera alla för vad de är, alla ska få vara med på jul.
 
Julen är för mig en tid att visa min uppskattning för min familj och mina vänner. För mig är julgåvan inte ett tvång, det är ett sätt att visa att jag älskar min familj och mina vänner, hur elak och ignorant jag ibland kanske kan vara så älskar jag er.  Det är vad julen är för mig. Att vara med familj och vänner, att äta gott, att umgås och att vara snälla.

Det är surt att man ibland måste splittras, jäkta från det ena julbordet till det andra bara för att man ska hinna med att vara med alla. Näste år får vi hitta på något bättre upplägg, men i år blir det från pojkvännens familj i Göteborg, till min familj i Floda för att avsluta det hemma i Lerum med vännerna. Men nu kom jag från ämnet.

Som sagt, i en tid då det finns de som upprörs att skolan har jul- och sommarlovsavslutningar i kyrkan är kanske den kristna delen av julen i fara. Ingen ska ju tvinga på någon annan sin religion eller hur?
Men jag vill mena att budskapet med julen, det riktiga budskapet med julen är ett universellt budskap som kan delas av alla i världen, vare sig de är religiösa eller inte.
 Så låt oss fira Julen, denna hedniska/kristna fest så som den ska firas, med mat, vänskap och kärleksgåvor. Och genom att tänka lite extra på varandra, på våra med människor, och inte bara stressa runt och  med "allt som måste ordnas".
Tagga ner, dela en lussekatt och en mugg glögg med någon du aldrig träffat förr och lyssna på julsångerna (strunta i att de flesta är psalmer). Tänk på vad Julen är, ett firande av mänsklig värme och kärlek.


Jag är rätt säker på att jag är galen.

Jag bytte titel på min blogg... orkade inte byta bloggadress, borde kanske, men orkar inte. Dessutom är www.dragonmind.blogg.se enklare än...vad skulle det bli? www.jagarrattsakerpaattjagargalen.blogg.se lite väl långt kanske?

Citatet är taget från spelet Den Längsta Resan. Ett äventyrsspel från 1999.
Det är ett av mina absoluta favoritspel och jag spelar om det lite då och då. Ungefär som vissa läser om gamla favoritböcker eller ser om sina favoritfilmer gång på gång.
Den Längsta resan är en fantastisk historia om April Ryan och hennes vedermödor då hon en dag får veta att hon är utvald att rädda Jämvikten mellan världarna Stark (en värld av teknik och logik9 och Arkadien (en värld av magi).
 
Jag älskade DLR när den kom och jag älskar den än. Även efter uppföljaren Dreamfall som i och för sig också är grymt bra så tycker jag nog bättre om DLR.
Det är nog för att jag känner med gemenskap med April än med Zoë.
När jag först mötte henne var hon konststuderande, 18 år och synisk. Ungefär vad jag själv var då jag spelade det första gången.
Även i Dreamfall kände jag mer ingen mig i April (fast inte lika bitter och desillusionerad som hon) än i Zoë. Även om jag älskar Zoë och Kian också, men April är min hjälte :)

"Ja, jag är rätt säker på att jag är galen" är någon som jag verkligen känner igen mig i, för ibland undrar jag vad folk tror om mig. Jag är inte riktigt som alla andra. Jag är inte galen som i "släpper loss", eller gör galna saker som ja... jag vet inte.
Jag är galen som i att jag inte riktigt bryr mig om att växa upp, jag älskar sagor, jag älskar fantasy, jag klättrar på murar, i träd och i klätterställningar. Jag pratar med djur. Snöar in på saker (som Den Längsta Resan), tror att jag är nästa stora författare, pratar hellre film och böcker än krig och nyheter, inte för att jag inte bryr mig eller blundar för det utan för att jag tycker att det är roligare.  Jag säger ibland vad som helt faller mig in och jag tycker själv att jag är asrolig fast andra stirrar på mig som om jag var en idiot ibland.
Drakar är mitt favoritdjur, så även åsnor. Jag älskar fortfarande serietidningar, tecknat och Disney. Jag orkar inte alltid engagera mig i allt, vilket inte betyder att jag inte bryr mig (Jag tror att det var Homer Simpsons som sade något liknande klockrent).
Och vad jag verkligen inte förstår är varför folk bara inte kan komma överens.

Det är väl världen som är galen, inte jag. Men i en värld som är galen och man själv är en av de få som är normala, ja då kan man tyckas galen av de andra :P
I en värld där människor hellre sitter och spelar spel eller tittar på TV i sina mobiler än pratar med folk, där är det något galet. I en värld där två personer kan komma in på ett Caffé sätta sig mittemot varandra och sedan börja SMSa är det något som är vridet. I en värld där ett par träffas oftare på WoW än i sitt eget vardagsrum är det något som är fel.

Ungdomar umgås genom att misshandla varandra, unga tjejer och killar utforskar sin sexualitet genom att lägga ut nakenbilder på nätet, vuxna sexchattar med barn. Barn och föräldrar tappar kontakten med varandra genom för mycket arbete, för många fritidssysselsättningar och för lite tid att ha tråkigt med varandra, allt fler är positiva till "lätt" barnaga. Killar tror att de kan ragga tjejer genom att dissa dem, tjejer tror att det är ok att krossa killar hjärtan på löpande band.

Var är värmen, var är närheten? Vem vågar prata med en okänd i kön utan att de andra ska tro att man är en galen stalker? Vem vågar ta upp ett samtal med stolsgrannen på tåget/flyget utan att folk ska tro att man är desperat efter sällskap?

Vem vågar överhuvudtaget snacka med någon från det motsatta könet utan att alla tror att man flirtar med dem?


I japan arbetar de fram robotar som ska användas inom äldrevården. Och så blir de förvånade när de upptäcker att de flesta äldre hellre vill bli hjälpa av levande vårdpersonal än en robot!


Föräldrar blir mesigare, barn blir oregerligare, religionen blir allt mer en källa till rädsla och oro än tröst och värme. Familjen blir ett fängelse och ensamheten ohållbar.


Och så tycker folk att jag är konstig!


Diverse och ny kategori.

Jag skapade en ny kategori (nyheter eller!). Detta för att jag tänkte att kategorin "personligt" kanske satt folk lite off.
"Personligt" ska ju kanske vara hur det gick för mig på min cellförändrings operation eller att jag saknar vänner som aldrig hör av sig (och undrar själv varför jag inte hör av mig;), inte vad jag tycker om Brittans senaste fiasko eller att jag tycker att folk beter sig som svin på bussen... eller?

Jag vet inte, men jag tyckte att "Tankar från roten" var en passande ny kategori. (Yepp, jag har snott det från Tage Danielsson, han råkar vara en av mina favoriter).

Vet ni vad blogwalk är? Det visste inte jag heller men så sökte jag på "Bloggportaler" och hittade dem. Som bloggare vill man ju ha många besökare och då är bloggportalre alldeles utnärkt om man inte vill locka folk med sex , sex och  sex. Jag testade en gång på en community där man kunde läggaut "dagboksinlägg", ingen tycktes bry sig om min dagbok så jag skrev ett inlägg med en snuskig titel och se: Mängder av folk ville läsa. De kände sig nog lagom lurade.

Jaha. Jag söker jobbsom en liten idiot och ska på en arbetintervju idag (lycka). Och i morgon ska jag tillbaka till mitt gamla jobb och ta några timmar. De ringde och tiggde om det så... Kommer inte tjäna mycket på det men jag får två biobiljetter (wow, då kan jag se Shrek den tredje gratis!).

Nå. Nu ska jag äta en grötfruckost (som om inte DET var perosnligt så säg).

Nyare inlägg
RSS 2.0