Jag är rätt säker på att jag är galen

Nu är det aslänge sedan (igen) som jag bloggade. Lite surt att inte vara aktiv på sin egen blogg :(

Jag har just nu tagit en lite paus i mitt flyttstädande. Vi ska i och för sig inte flytta förrän nästa vecka, men jag tjuvstartar lite. Lite p.g.a. att vi egentligen skulle flyttat denna lördagen men vårat nya bostadsbolag skulle måla och tapetsera om lägenheten så vi får vänta :'(

Annars då? jo, jag är grymt lycklig över att Miyazakis "Min granne Totoro" har Sverigeprimär på Fredag.
Jag planerar att gå och se den, men vi får se ifall min pojkvän kommer med. Annars får jag gå med bara min mor och far.

Och appropå Miyazaki så tänkte jag tippsa om en liten kortfilm som denne man har gjort.
den heter "On Your Mark"

http://www.youtube.com/watch?v=9V5Wt-IxX08



Se den och inse mannens genialitet. Tänk er, en lite kortfilm, en musikvideo på ca 6,5 minuter och den detaljrikedomen! Den är precis lika vacker som hans långfilmer. Vackra, detaljrika och underbara stories som går på djupet.
Ifall jag någonsin skulle ge ut en bok och någon någonsin skulle vilja göra en film på den så hoppas jag att det är Miyazaki och Studio Ghibli eller de som gjort Final Fantasy-filmerna (de är ju så vackra! Både filmsekvenserna för de senaste spelen och långfilmerna).

Jag skulle bara ha tre krav till de som ville göra film på mina berättelser: Sabba inte till historien för mycket, gör den cool och gör den så vacker att det gör ont.

Har ni någonsin läst fanfiction?
Vet ni vad fanfiction är?
Wikipedia definierar fanfic som "term för skönlitterära berättelser skapade av amatörer, alternativt professionella skribenter utan tillstånd, och som utspelar sig i redan existerande fiktiva universum".
Men fanfiction är så mycket mer.

Jag läser lite fanfic då och då. Mest på svenska siter, men även en del på fanfiction.net där finns det fiction på både engelska och svenska och andra språk.
Det som jag ville komma till är detta; Det finns så extremt många duktiga författare där ute. Många unga människor som har ett berättarspråk som kan sätta många publicerade författare i skuggan.
Att de inte blir publicerade är nästan ett mysterium. Men det kan bero på många saker, som att de skriver just fanfiction, om andras karaktärer och andras världar. Men inte alla.

Jag har läst många original berättelser också på dessa fanfic-siter, bara för att detta är det enda forum de har att lägga ut sina berättelser på.
  Och en del berättelser är så starka att jag inte kan förstå varför förlagen inte står på kö för dessa talanger.
Men som sagt, det kan bero på många orsaker;
Som 1) Att de aldrig skickat in sina berättelser. 2) De har gjort det men till "fel" förlag. 3) Deras berättelser är inte "rätt i tiden", d.v.s förlagen tror itne att de kan tjäna pengar på dessa berättelser. 4) Vissa lyckas kanske aldrig avsluta sina berättelser. Jag vet, det är svårt och en vanligt fenomen bland oerfarna författare. Man får inget slut på sin berättelse utan den fortsätter i evighet. Inte bara oerfarna förresten, tänk bara på alla eveghets serier som finsn där ute.

Varför skriver jag då detta? Ju, för jag satt  nu på mogronen och läste igneom några riktig bra original fiction och kunde inte komma ifrån hur bra de var. Och att de borde, ja verkligen borde bli publicerade.

Den heter "Inte min Daniel" och är skriven av Pirjohelena på Fenixforum. Det är en fantastiskt välskriven och personlig berättelse med verklighetsbakgrund om hur det kan vara att förlora ett barn.
Den andra är en som jag precis börjar att läsa och heter "Jag är den du aldrig ser"  och är skriven av Vendelin Magichood  och da star (deras fenix-namn) och handlar om två pojkar i tonåren som bor i Stockholm, den ena på Östermalm, den andra i Solna. Av misstag lägger de till varanda på MSN och börjar där samtala.
Den är både välskriven och gripande och de båda tjejerna skriver på ett sätt som kan få den bästa författarne att vilja gå och  göma sig i skam för att de inte skriver lika bra som dessa två.

Naturligtvis har dessa fics svagheter, men säg den publicerade författare som inte har det. Men det de framförallt har är hjärta och själ. Och det är något som inte varje författare kan skryta med. 

Fram för fler forum för ovana författare, fram för fler mötesplaster där dessa kan skriva, läsa och läsas, där de kan stödja varandra och smälla förläggare på fingrarna genom att vara bättre är deras guldkalvar.

Det var allt från mig.

p.s 

"Inte Min Daniel" finns att läsa på http://www.fenixforum.se/ men man måste vara medlem i "15+" men det kan man be om att få bli i det vanliga fiction forumet.
"Jag är den du aldrig ser" finns här: http://www.freewebs.com/jagardendualdrigser/hittastoryn.htm
 
Jag använder dessutom bara deras fenixnamn för att jag känner att de inte känsn rätt att namnge dem bara rakt av här utan att säga till först. Dessutom är jag lite för lat för att ta reda på deras riktiga namn ;)

d.s

Den äldsta graven på kyrkogården
Är utmärk av en stum sten.
De ord som där en gång var ristade
har tiden slipat bort.
Så nu står den där, tunn, grå
och stum.

Vem var du som vilar under denna stumma sten?
Vad vart dit namn? Vad var ditt yrke?
Make eller Hustru?
Hade du söner och döttrar?
Vad älskade du att göra,
du som vilar under en stum sten.

Hur gammal var du när du gick hädan?
Var du länge sörjd?
Var ditt liv lätt eller svårt?
Var du fattig eller rik?

Vad finns nu kvar av dig,
Du som vilar under en stum sten.
Vad finns kvar av det du åstadkom i ditt liv?

Inget annat finns kvar av dig,
du okände under jord,
Än en grå sten
som av tiden slipats stum.

För ett (bra) jag sedan lade jag ut en novell i Fenixforum, den hette Angelas berättelse (och jag kommer sedermera lägga ut den här också) och utspelar sig i mitt Vargkrönikan universum.
Detta skrev jag i beskrivningen om ämnet och fick ett svar bland de som läste den;

Irma Brookbear	Jan 31 2007, 19:40
	:O Amagaad, jag läste ju vargkrönikan en gång i tiden, vad hände sen?! Nu fick jag ju lust att göra det igen! iik!

Detta gav mig glädje för det innebar att... jag var requestad!
Så jag plockade fram Vargkrönikan på min dator och började damma av den lite för att sakta men säker lägga ut den på fenixforum.

Med det påmindes jag om att en kompis till mig höll på att korrekturläsa den. Och jag fick genast fart att börja påminna henne och tjata på henne att få det klart så att jag kunde skicka in den till något förlag.

Säga vad man vill, men jag vill åtminstone ge den en chans!
Så lisa läser och rättar för fullt och jag...jag ska samla mod att ringa till lite förlag och höra hur det går till när man skickar in ett manus, hur och vart man ska skicka det, och hur lång tid det tar innan man får svar.

Jaja, så vet ni det.

Idag fick jag en outsäglig lust att titta på DET, den gamla goda filmen baserad på Stephen Kings romanförlaga. I och med det kom jag även att tänka å Jonathan Brandis som spelar Bill (som barn) i filmen. Som tonåring till och med en bit in på gymnasiet var jag extremt förälskad i honom och tycker fortfarande att han ser rätt bra ut. Jag kom på mig själv med att undra vad han gör nu, lite som man ibland undrar vad en gammal vän har för sig nu för tiden. Så jag satte mig att besöka IMDB för att kolla upp ifall han gjort någon film på sista tiden.

Till min besvikelse såg det ganska tunnsått ut med filmer från 2000-talet, jag skrollade upp med tanke på att det kanske kunde stå något i biografin ifall han kanske gjorde något annat nu, typ skrev eller något. Till min chock kunde jag läsa; ” After his death dozens upon dozens of Internet communities and memorial websites were devoted to him.”

Va? Efter sin död? Död! I ren förtvivlan skummade jag igenom texten, det stod inget om hans död annat att den skett den 12/10 2003. Jag tvingades uppsöka ”google och genom den wikipedia för att få veta mer. ”Självmord”, stod det. Kvällen den 12 November 2003 hade han varit ute med några vänner, han hade varit lite orolig och irriterad och lämnade dem plötsligt när de kommit hem till lägenheten. En vän gick ut för att se vad han höll på med och fann honom hängandes i trapphuset, hängandes! Han hade hängt sig.

Sjukvårdare kallades genast till platsen, men han avled på sjukhuset. Hur avlider man efter en hägning? På sjukhuset? Kan lungorna eller syretillförseln vara så pass skadad? Eller hade han helt enkelt bara gett upp?

 

Det är med en ganska stor förtvivlan och sorg som jag känner att jag är tvungne att skriva av mig här. Jag var faktiskt mycket förälskad i honom och det känns så konstigt att plötsligt inse att han är död.

Jag tycker att det är mycket sorgligt och känner med hans familj och vänner. Enligt vad jag kan läsa hade han inga problem med droger, han drack måttligt och vad man visste inga personliga problem. Vad får en så pass ung (27 år) man som trotts allt är väldigt begåvad att ta sitt liv? Vad får någon någonsin att ta sitt liv?

Tydligen hade hans karriär gått lite dåligt och han mådde enligt vad jag kan läsa dåligt över att han inte kunde vara ”till nytta för samhället” inom välgörenhet i samma utsträckning som tidigare.

Det är hemskt att någon kan ta sin karriär på ett sådant personligt och tungt allvar att man anser att ens liv inte är värt att leva ifall det inte går bra.

Kanske var det bara en stunds svaghet som fick honom att göra det, kanske hade han grubblat på det länge, kanske mådde han sämre än någon av hans nära visste. Jag vet inte, men det är tragiskt.

 

På fansidan http://www.jonathanbrandis.org/ erbjuds det hjälp för människor med självmordstankar. Jag tror nog att Jonathan skulle bli glad om han visste det, om han visste att han blivit en symbol för hjälp till människor i svåra situationer vilka kanske kan få den hjälp och det stöd som de behöver genom honom.

Världen går inte under bara för att jag inte orkar skriva på min uppsats, men det hemmar min utveckling.
Jag är bara så himla slut på den nu, så jävla trött på att stirra på samma sidor dag ut och dag in utan att komma någon vart!

det är sjukt att ju närmare slutet mankommer desto segare blir det. Inte för att vi är klara på lång väg, vi har hela analysen också, men allt det andra. Jag orkar inte mer nu!

Dessutom han jag lyckats plocka på mig en infektion och är därmed extra trött och hängig. Ont i halsen och snuvig = surt.

Nu har jag i allafall gnällt lite.
Nästa gång ska jag redovisa lite film tänkte jag.

Kram.