Jag är rätt säker på att jag är galen

Det fungerar inte på det viset. Är någon från ena sidan (ja/nej) frånvarande så "kvittas" en från andra sidan också bort. Tanke är att det inte ska påpåverka den demokratiska processen.

Så det är helt enkelt så illa att det hade gått igenom oavsett... Demokratiskt? Folket vilja? Rättssäkerhet? Knappast...

Att man inte kan svara direkt till folk som kommenterar är surt. Man kanske kan fast jag har inte fattat hur? o.O vem vet.

Svar till H:
Tack för din kommentar på mina funderingar kring FRa-lagen. Och tack för att du upplyste mig om hur det fungerar när inte alla politiker är närvarande vid en omröstning. Jag hade faktiskt ingen aning omd et där (hade säkert kunnat kolla upp det om jag orkade men... ja).

Jag är trots det inte förvånad att FRA-lagen blev godkänd och jag tycker fortfarande att den inskränker på individens frihet. Jag vet inte ens om i fall det går igenom att FRAs register kommer bli öppet för insyn kommer att göra mig positivt inställd till den.
Det finns både positivt och negativt i att ha medborgarna bevakade. Många brott kan fångas upp i tid men jag tycker ändå att FRA-lagen är ett brott i sig. Ett brott mot friheten och självständigheten.
Jag kan komma att motbevisas, det vet man aldrig. Men jag är hellre fri från övervakning av någon mer eller mindre statlig organisation och utsatt för en möjlig otrygghet i form av möjliga terrorister än bevakad och säker i den form att alla som säger "bomb" och "västvärlden" i samma mening en gång för mycket sitter bakom lås och bom.

Frihet är läskigt och innebär vissa risker, risker som vi alla är redo att ta?

Nu är det ca tre veckor och 23 dagar kvar till BF!
Det vill säga beräknat sedan får vi se hur pass det stämmer.

Jag kräktes i morse. Jag har mått småilla nästan hela min graviditet men det är flera månader sedan jag kräktes. Men som sagt, i morse bröts trenden. Flingor, mjölk, frukt och juice, allt kom upp på nytt.
det är i alla fall intressant att jag nu kan min kropp så pass att jag kände rätt snabbt att nu du, nu kommer det upp.
Så hittills idag har jag bara fått i mig en bigarrå som fått stanna i magen. Mina SeaBand från apoteket har åkt fram på nytt så jag ska se om jag inte får i mig lite mat senare idag.

Jag har även börjat få karpaltunnlar i fingrarna. det gör väldans ont och är väldigt obehagligt. Men eftersom det bara är ungefär tre veckor kvar (give or take) så kan jag nog överleva et. 
Min syster som är någonstans kring vecka 17-18 har redan fått det. Stackaren. Men så har hon fått sådanadär skenor så de ska väl hjälpa lite. 

Ja, vi ska alla ha vårt kors att bära. Vissa går upp det tredubbla i vikt, andra får karpaltunnlar i hela kroppen, andra mår illa och vissa har medicinska problem från tidigare som förvärras av graviditeten.
det får en att ogilla de där som har helt smärtfria graviditeter något ganska enormt. Men, vissa har tur och livet är inte rättvist. Och så där är det.
Det är tur att man har en sambo som man kan beklaga sig för och som kan tycka synd om en.

Storebror kommer att höra dig. Han kommer att se dig. Han kommer att veta vad du gör, vart du är och vad du tänker.
En utav vår tids största frågor har avgjort i riksdagen. En av vår tids främsta frågor vad det gäller frihet, och denna fråga anses tydligen för viktig för att väljarna själva ska få rösta om det. Folket hade ju nästan garanterat röstat "fel" och så hade de fått ha en omröstning i riksdagen ändå. Jaja, så här spar de ju pengar genom att ta det till riksdagen med en gång.

FRA-Lagen. Lagen som ger Försvarets radioanstalt rätten att läsa våra mail, lyssna på våra telefonsamtal och spåra vår Internet användning. Och de säger att det är för våran säkerhets skull. För rikets säkerhet. "Den som inte har något att dölja har inget att vara rädd för", sägs det (ej från regeringen, men från vanligt folk på gatan har jag hört det). Nej, den som inte har något att dölja borde inte ens använda gardiner. För vem vet vad som försegår bakom dessa fördragna gardiner?

Lagen röstades igenom den 18/6 2006. 
 Nu kan vi lika gärna se till att operera in chipp i kroppen på oss så att de har koll på sina medborgare dygnet runt. Det kan redan göras via mobil så varför inte?

Jag läste i en artikel på Aftonbladet.se att 143 ledamöter röstade ja, 138 nej och att dessutom 67 politiker var frånvarande. 67 stycken kunde, ville eller brydde sig inte om att komma dit och rösta!
det var inte allt för många röster som avgjorde, Dessa 67 frånvarande politikerna hade kanske kunnat göra en skillnad. Eller så valde de, aktivt, att inte rösta alls och därmed höll sig borta från riksdagen vid omröstningen. det är ju i och för sig ett ställningstagande det med. Men att inte närvara när det röstas om en lag som denna det är ... ja ett ovanligt beslut. Jag kan inte säga "fegt" eftersom de genom att inte närvara aktivt visade att de inte ville rösta om det. Hade de närvarat och röstat blankt (om riksdagsledamöter kan det) så hade de ju fegat med att de inte tog ställning i frågan. Nu visar dessa 67 det öppet.  
Jag undrar ifall FRA-lagen förr eller senare även kommer registrera vad både vi, icke politiker och hur politiker i riksdagen röstar. Förr eller senare kommer det kanske anses som en riksangelägenhet att politiker inte röstar "fel" om viktiga, riks-säkerhetslagar som denna. Även politiker har att frukta att FRA lagrar data om dem.
Information som lagras av FRA kan utnyttjas till att skrämma såväl vanligt folk som politiker, det kan hindra människor att få vissa jobb eller politiska uppdrag. Men nu målar jag kanske Fan på tapeten. Men FRA-lagen skrämmer mig. 
Nej, jag har inget att dölja. Men jag vill inte att försvarets radioanstalt måste kunna behöva bevisa det.

Vi är snart där, i den värld som många SciFi-författare berättat om. Världen där vi inte har någon riktig frihet. Världen där vår DNA scannas när vi gör ett biljettköp på T-banan ("du vet väl att DNA-förfalskning är ett bott"), världen där Ögat i Himlen alltid ser oss, antingen via vår mobiltelefon eller chippet i våran arm. Världen där den fira tanken inte är så fri som vi tror. Världen där människor kan häktas utan att få veta varför och försvinna utan att frågor ställs.

Så har man då sett en av Sveriges mest påkostade filmer på senaste åren (men som jag påpekade för en besviken vän: Då räkna man båda filmerna, inte bara Tempelriddaren).

Vad har jag då att säga om den? Först det positiva: det syns vart pengarna har lagts: Kläder och scenografi, för det är bra gjort. Snyggt och väldesignat (även om det hade kunnat läggas lite mer tid på vissa sminkningar). Även svärdsscenerna är välregisserade och ser ganska äkta ut.

I övrigt tycker jag nog att jag är lite besviken på filmen. Nu såg jag den kanske inte under de bästa av omständigheter; trött seg och lite allmänt överkritisk.
Men det syntes exempelvis en viss kvalitetsskillnad på skådespeleri så snart Stellan Skarsgård eller Michael Nykvist visade sig och ställdes mot några av de yngre skådespelarna. Det samma gällde de utländska skådespelarna som deltog, de flesta av dessa var riktigt duktiga och man skämdes lite över ex Joakim Nätterqvist eller Gustaf Skarsgård. Men man kanske kan skylla lite på dåligt manus också. För visst kan jag tänka mig att en del omskrivning av vissa dialoger hade kunnat göra filmen mer trovärdig (vad F-n gör Knut irrande i skogen med en indre armé förresten? Bara så där, "Tjena Arn, hälsar man inte?" jag menar hallå, hur normalt var det ens på den tiden? -OBS inget exakt citat).

Filmen tog sig dock mot slutet, och jag kan tänka mig att om denna och uppföljaren Arn - Riket vid vägens slut verkligen klipps om och blir TV-serie så kan den i slutändan bli bättre än vad denna filmen var. Jag får en viss känsla av att det saknas något, ibland går det alldeles för fort fram och det känns som om viktiga förlopp hoppas över eller hasplas förbi.
Cecilias berättelse är bättre och mer engagerande än Arns, detta kan bero på många saker. Exempelvis att jag är kvinna och därmed känner mig mer engagerad i Cecilias öde än Arns. 2, Cecilia är allmänt en intressantare karaktär än Arn. 2, Cecilias berättelse är intressantare redan i Romanförlagan (detta kan jag inte bekräfta då jag ännu inte läst böckerna).

Tro mig, jag vill inte såga denna film. Jag hade tyckt att det var kul om Sverige hade kunnat göra den här typen av film igen. Men det som filmen framförallt faller på är att man inte kan ta den på allvar. På Ingmar Bergmans tid kunde vi göra historiska dramer och få skådespelarna att göra det på allvar. Men det är något som har missats, antingen av regissören, manusförfattaren eller skådespelarna. Språket haltar och växlar mellan att vara modern svenska och någon typ av låtsas "så-här-talade-vi-i-sverige-förr" språk. Och endast få av skådespelarna lyckas få sina repliker att verka trovärdiga och äkta.

Men som sagt, den tar sig mot slutet och om det fortsätter i den här stilen så kan Arn - Riket vid vägens slut vara riktigt bra.

Till sist: Jag har all respekt för Jan Guillou både som person och som yrkesman. Att jag blev besviken på filmen har inget med honom att göra. Och är han nöjd med filmen så är det en rekommendation att se den så god som någon.

Hu, semester! Så himla skönt. Jag är nöljd öve mitt beslut att ta ut två veckors semester nu innan mammaledigheten börjar :-P
Jag hade inte orkat jobba hela juni känner jag. Så gräsligt trött. Men nu vet jag till nästa gång att jag ska se till att få gå ner i tid den sista månaden. En halvtidstjänst hade jag nog klarat av.
Nu har jag härlig tid över till att lata mig. Sova, vila, läsa, tvätta och förbereda mig. Ska se till att få tvättat babykläderna som jag ska ha med till förlossningen så att jag kan packa min väska. Så får jag det ur världen.
Had eju mardrömar om det härom natten att jag plötsligt fick åka in till förlossningen, men jag hade ju inte packat min väska! Så Calle fick åka hem tvätta, plocka och packa den åt mig.
 
Drömmar är bra, på så sätt får man veta vad det är som härnan tycker att man bekymrar sig över mest. Jag bekymrar mig inte över förlossningen utan att jag ska få med mig alla saker som jag måste ha med *hehe*.

Bilder på min mage!

 V. 24                   V. 27

  och vecka 33  

Nu är det en timma kvar, sedan går jag hem från jobbet för sista gången.
Det är väldigt skönt och jag har sett fram emot den här dagen länge nu. Jag behöver vila, lite semester innan babyn kommer.
Men det känns samtidigt lite sorgligt. Jag kommer att sakna att ha ett jobb att gå till, jag kommer att sakna mina arbetskamrater, alla dessa unika individer, och jag kommer nog till och med sakna lite alla dessa människor som ringer och ställer konstiga frågor. 

Men så ska jag ju ha en baby, ett barn, ett nytt liv att ta hand om. Det blir ett helt nytt äventyr.

Ja, nu är det fem arbetsdagar kvar (jobbar helgen, usch) sedan har jag två veckors semester innan min föräldraledighet börjar i juli. Det ska bli så skönt att ha ledigt. Jag behöver verkligen vila, och sova. Och så har vi så mycket som måste ordnas, kläder och gosedjur som måste tvättas, BB-väskan måste packas.  Sedan har jag ju min uppsats som måste skivas om, mina romaner som jag vill titta på och skriva på ja...det är fullt upp. Och dessutom ska jag hinna vila :)
Men i vilket fall, det ska bli skönt att få ledigt från jobbet. Jag känner att mitt tålamod blir allt sämre och sämre. Jag blir till och med arg på kunder som är trevliga, men sega.
"Du går in på Internet sidan..."
"Ska jag använda den på Internet?"
"Brukar du använda dig av Internettjänsten?"
"Jo... Så du menar att jag ska använda den på Internet?"
*suckar*
Och häromdagen blev jag arg på min svärmor, och hon var inte ens jobbig, jag blev bara irriterad för att hon pratade om en och samma sak, helt omotiverat så störde det mig. Men jag fick i varje fall inget utbrott på henne.
Nej, mycket vila och umgänge med vänner, det ska nog få mig att bli uppvilad inför det som komma skall.

Det tråkiga med att lämna jobbet är att jag kommer att sakna det. Inte min arbetsuppgift utan mina arbetskamrater.
Hittills i mitt liv har jag haft en väldig tur med just arbetskamrater, jag har alltid haft bra sådana och alltid kommit bra överrens med dem och tyckt om dem. Jag hade aldrig stått ut så här länge om jag hade haft dåliga arbetskamrater och inte trivts.  Trivsel är det viktigaste för mig, att man trivs med sina arbetskamrater och sina chefer. Det är ju dem som man ser varje dag. Det ska till en grymt bra lön för att jag ska stå ut på en arbetsplats där jag inte trivs. Det bestämde jag mig för när jag jobbade på ett äldreboende; Man ska inte gå till ett jobb där man mår dåligt av att vara. Då är det bättre att sluta och försöka hitta något annat.

Hur som helst, det kommer att vara tråkigt att inte kunna komma tillbaka hit efteråt. Det är ju bara ett projekt och det lär vara över när min föräldraledighet är klar.
 Men men, om jag fortsätter att söka jobb via Manpower så kan det hända att jag träffar i alla fall några av dem igen.

Nåja, till fredag har jag i alla fall något att se fram emot. Jag vann budgivningen på ett Pilgrim halsband på Tradera. Jag fick ge lite mindre än hälften av vad de tar för det i affären. Så det var ett klipp som jag är nöjd med. Dessutom var det ett halsband som jag har spanat på hela våren så jag är verkligen nöjd med mitt köp.