Om jag någonsin åkte till Japan

Japan är ett spännande land. Deras kultur, natur och mat är så annorlunda, exotiskt och alldeles underbar!

Jag är ingen total Japan-freak men av de många länder i världen som jag skulle vilja besöka så ligger japan högt på listan, nästan etta, ja faktiskt, om jag blev erbjuden att resa vart som helst vad det än kostande så skulle det bli japan.

En sak är i alla fall säker, om jag någonsin skulle åka till japan så måste jag:
1, Prova det lokala köket, inte bara shushi alltså.
2, Köpa mig en japanska docka (även känd som asian ball-jointed dolls) de är bara vackra!
3, Se den vackra och speciella naturen.
4, Köpa mig en riktig japans the servis, en sådan i järn.
5, Besöka studio Ghibli museet i Tokio.

 

Inte nödvändigtvis i sagd ordning. Först och främst vill jag nog besöka Ghibli museet, jag skulle springa runt som ett barn i en godisaffär, eller kanske snarare en yr höna ^__^ äta maten, se naturen och köpa servisen och kläder! Dockan är mest om jag skulle haft råd. Men de är ändå bland de vackraste jag har sett.

Under tiden får jag nöja mig med att samla på studio Ghibli filmerna och köpa mig Tokyo food (ISBN 9127118428) av Petter Bjerke; Gustav Karlsson Frost och Markus Karlsson Frost.

 ^_____^


Worst Episode EVER!

PMS-bild

Jag har en sådan förjäklig PMS-ilska idag, och hade i går.
Jag går i taket för ingenting, och då menar jag INGENTING!
Det är väl inte riktigt som när jag var typ sexton och började stortjuta för att vi inte hade några ägg när jag skulle göra plättar men ändå.
Eller ju, förresten, det är lika illa, bara det att nu blir jag arg i ställe för att börja lipa.
Och med en klängig och uppmärksamhetskrävande 17-månaders pojke så blir det tyvärr många opåkallade utbrott utlösta av just nämnde lilel pojk.
Ibland blir jag så arg att jag vill slå på något, men jag skulle aldrig kunna slå lille C hur arg jag än blir. Men jag undrar om inte mina utbrott av ren ilska kanske inte är minst lika skadliga som en örfil.

Han förstår ju inte vad jag är arg för, särskillt inte när inte ens jag själv förtår det. 

 


RSS 2.0