Jag är rätt säker på att jag är galen

Nattens begär... vad i hela är det för en fjantig titel? Det var min första tanke när jag hittade boken i biblioteket när jag jobbade häromdagen.

Men, jag hade blivit tipsad om Dark-Hunter serien av Sherrilyn Kenyon från en pålitlig vän. Och även om den bok som jag höll i handen var på svenska och jag hade blivit tipsad att läsa dem i original så tänkte jag ändå ge den en chans, så jag visste lite närmare vad det var innan jag gav mig åstad och köpte någon.

Nattens begär ska vara, av vad jag kan luska ut, den första delen i en serie som kallas just Dark-Hunters serien.



Jag orkar inte skriva själv vad boken handlar om, så här lyder i alla fall baksides texten:

"Amanda Devereaux har en helt galen familj. Hennes mor och syskon är häxor och medier, och hennes tvillingsyster är vampyrjägare. Det gör att Amanda längtar efter ett lugnt, normalt liv med en vanlig pojkvän. Men så råkar hon hamna mitt i en attack som är riktad mot hennes syster, och vaknar hon upp fastkedjad vid en blond, snygg främling, Kyrian av Thracia.
Det visar sig snart att han är allt annat än en vanlig kille. Han är en Svart jägare, en odödlig krigare som jagar och utplånar vampyrer och daimoner. En passionerad och förbjuden attraktion uppstår genast mellan de båda och de måste snabbt hitta ett sätt att frigöra sig från varandra. Annars kommer de båda två att dö.

Nattens begär är första delen i en serie om de Svarta jägarna. Sherrilyn Kenyon är ett internationellt namn och en pionjär inom sin genre vampyrromanen. Hennes böcker finns utgivna i över trettio länder och klättrar högt på bästsäljarlistorna."

Bla bla bla.. vampyrer bla bla förbjuden kärlek osv bla. Ok, you got it?

Dåså. Den här boken är klart mer än Romance än skräck. Men bra mycket mer skräck än tex Twilight. Dessutom är den faktiskt lite bättre skriven. Vi slipper "adonislik" och de uttröttande tråkiga beskrivningarna av hur vacker hjältinnans ögongodis är. Även om vi nu istället får stå ut med en mer ingående beskrivning av svällande muskler, maskulint vacker, ett utseende som varje kvinna skulle drägla över och smidig som en katt osv.

Över lag är denna bok mycket vuxnare än Twilight som det faller en lättast att jämföra med. Det är mycket mer sex och våld. Väldigt välbeskrivet sex och våld.
Men, i alla fall just denna bok, saknar den charmen och humorn som återfinns i Sookie-böckerna (True Blood) som även de är lätta att jämför med. Charlaine Harris ryggar inte heller hon för att beskriva sex och åtrå om än inte lika genomgående som Sherrilyn Kenyon men så är Sookie böckerna mer av drama/mysterie historier än Dark-Hunter serien.

Jag har personligen aldrig varit särskilt överförtjust i sexscener varken på film eller i text. Men, detta är ju trots allt drama/romance och i det ingår sex och gärna ingående beskrivet sex och åtrå. Och det beskriver hon bra, utan att det blir direkt fånig eller pinsamt. Det är snarare moget och blodfullt beskrivande av vuxen åtrå och känns inte alls inspirerad av tonårig sexuell frustration.

Jag tyckte om karaktärerna som trots att de led lite av Mary-Sue sjukdomen ändå klarade sig bra genom att ha personligheter och kemi.
Dessutom blev jag väldigt förtjust i Kenyons mytologi och den värld som hon byggt upp. Jag blev nyfiken på att läsa mer om dark-Hunters och deras värld.
Så... även om jag tycker bättre om Sookie-böckerna så kommer jag nog ge serien en chans, även om jag har svårt för att behöva läsa om hårdnande manslemmar och styvnande bröstvårtor. Jag har trots allt läst sämre.

Puss på er <3

Vi var på badhuset härom dagen. Något som uppskattades mycket av lilla C. Han tjatar fortfarande om det och vill gå tillbaka. Men eftersom jag är grymt förkyld så tycker jag att vi måste vänta.

Det var i alla fall kul att han tyckte att det var så roligt. Så till nästa gång ska vi köpa armpuffar till honom så att han kan flyta

Lite pinsamt fick det dock bli när vi skulle duscha av oss innan hemgång. Jag lämnade (dumt nog) lille C ensam i duschen och gick bort tre meter för att hämta våra handdukar. Då stället han sig och riktar duschslangen ut i rummet och skvätter ner en mamma som står och duschar sitt barn. Hon svär till och blänger lite. Jag är snabbt tillbaka och tar duschen ifrån honom och tillrätta visar honom. Men egentligen var det mitt fel. Jag visste ju att han glatt ställde sig och riktade duschen ut i rummet, jag hade ju redan hindrat honom flera gånger för att han inte skulle blöta ner någon. Och sedan lämnar jag honom ändå ensam. Jaja.

Men det var några andra saker som jag lade märke till på badhuset.
1, det var många föräldrar som var då och som inte själva var ombytta till badkläder. Visst, om barnet till exempel ska på simskola så behöver väl inte mamma eller pappa vara ombytt, men det var flera föräldrar till barn som inte skulle på simskola som inte var ombytta heller, utan satt p en bänk och stirrade mer eller mindre oengagerat framför sig.

2, När jag och lille C skulle duscha av oss innan hemgång så var det inte en enda av mammorna som tog av sina barn badkläderna i duschen. De drog ut baddräkterna lite och duschade lite innanför, men de tog inte av dem det. Jag och lille C var de enda som (just vid det tillfället) tog av oss badkläderna.
Ok, lille C hade sin badrock att ha på sig när vi hämtade våra kläder i skåpet sedan, själv hade jag bara handduken virad omkring mig (till nästa gång ska jag nog ha införskaffat en badrock i frotté jag med).
Men det var så vi gjorde när jag var liten.
Är folk så himla pryda nu för tiden, eller hade de där människorna bara ovanligt brottom? Jag vet inte, men det kändes skumt att det var så.

World Invasion: Battle Los Angeles .

Att det går fortare att skeppa ett paket från US of A till Sverige än vad det gör att skicka ett paket från någon av de stora postorder firmorna någonstans i landet till Lerum upphör aldrig att fövåna mig.

W magazine har lagt upp en slideshow med bilder på Rooney Mara som Lisbeth Salander. Bilderna och en artikel om filmen återfinns i tidningens februari upplaga.


Vad tycker vi då?
Ja, jag tillhör den lilla skaran människor i sverige som varken läst böckerna eller blivit särskillt frälst i filmerna. Jag har bara sett den första än så länge, har inte orkat med att se de två andra än, men jag får ävl ta och göra det innan de amerikanska kommer.

Men ja, jag tycker att hon ser cool ut, men på just den här bilden ovan ser hon liite för maskulin ut, men det är ju inga bilder från filmen utan bara för artikeln. Så, vem vet.

I går kväll skrev jag en lista på allt som måste göras idag, i veckan... så att jag inte glömmer något viktigt och blir sittande framför famville eller cityville :S

Jag har en tendens att göra det...glömma bort saker, jag kan vara lite... disträ ibland, därför är listor väldigt bra för mig.
Jag skriver alltid listor när jag försöker organisera mig själv.
Som när jag har mycklet att göra, eller ska ut och resa (så att jag får me dmig allt) när jag ska handla, vilka jag ska köpa julklappar till och vad o.s.v.

Nu kommer ett exempel på inlägg som jag borde skrivit när jag hade det färskt i huvudet och det var aktuellt i media men...

Dagarna efter nyårsafton kunde man läsa i tidningarna om att det (som vanligt) varit en hel del fylla (nähä!) och misshandel under nyårshelgen.
Ingen nytt under solen tyvärr. När folk festar så blir det också ofta även stölder, misshandel och våldtäkter.  Alla tre saker som jag personligen skulle kunna klara mig utan.

Men om nu inte det skulle vara nog, att gå och slå ner någon på gatan så ställer de sig och sparkar på dem, tills de spyr, svimmar eller dör.
 Jag vet inte vad det är som gör mig så mycket mera upprörd över att man sparkar på någons om ligger men jag blir sjukt upprörd över det.

Det finns vissa saker som jag inte förstår hos våldsverkare: Att gå på äldre, handikappade, barn och att sparka på någon som ligger. Våldtäkter ska vi inte ens prata om, det är så oerhört obegripligt, framförallt att det tydligen ska vara så svårt att sätta dit dem för "ord står ofta mot ord"... nu var det inte det vi skulle tala om, utan att sparka på folks om ligger.

Hur länge sedan var det nu som den där killen blev ihjälsparkad i Stockholm av några för honom okända individer som stod och hoppade på hans huvud?

Hur kan man bra? Du har redan slagit ner personen, han eller hon ligger livlös på marken eller i bästa fall krälar, helt oförmögen att försvara sig i den ställningen, och då ställer de sig och sparka på personen. Varför? Är de ute efter att skada så mycket som möjligt? Är de helt okunniga i de skador som de orsakar? Sparklar mot huvudet och magen? Knivslagsmål, jag vet inte är de bara dumma i huvudet är fullkomligt clawless?

Vad är det som gör dem sådanahär? Våldsamma filmer och TV-spel? Jag har alltid hävdat att sådant inte skapar våldsmän, men ibland undrar man.
För just det här med att sparka på någon som ligger, när jag växte upp (på typ 80-talet) så var det en ”oskriven regel” i alla filmer som jag såg: man sparkade inte på någons om låg ner, och de få tillfällen då denna regel bröts; Då var det av de onda, av skurkarna för att visa hur otroligt skuraktiga de var. Sparkar mot huvudet och sparkande mot liggande kroppar är vanigare idag.

Jag tror fortfarande att det måste vara något fel i huvudet på folk från början för att de ska bli ”inspirerade” av en våldsam film eller ett spel. Men det är ingen ursäkt för att gå och sparka ner någon.

Men är det då något genetiskt fel som blir allt vanligare? Är det samhället vi ska skylla på och den kalla attityden som sprids?  Och att de är påverkade av någon mer eller mindre laglig drog, men det är ingen ursäkt.

Jag blir så j*la upprörd över sådant. Det är hemskt!