Uppsatsen igen_undertiel: Lata jag.

Jag sitter med min uppsats igen -typ sju år senare- och även om jag har fått bra och detaljerade synpunkter på den  (från examinatorer, även om den inte har behandlats får slutseminarium än) så känns det bara som... som om jag har god lust att ge upp. Alltså, jag vill ha en examen i BHS men jag har lust att ge upp uppsatsen, höra med skolan om jag kan få läsa upp på ett annat kollegium och skriva en ny uppsats i ett helt annat ämne.
Vilket igentligen vora bara ännu mer omständigt än att bara sätta sig, plugga upp ny fakta och avsluta uppsatsen.
Gud jag vet inte. Men jag ska gå till biblioteket och skriva ut hela rasket och ta en ordentlig arbetare på den. Den måste bli klar, det bara är så.

Min sambo tvivlar på att jag verkligen vill bli bibliotekarie eftersom jag inte är klar med min uppsats eller examen än. Jag fårstår hans tvivel, jag har ju liksom lagt av. Så himla surt.

Men jag vill ha en exampen i BHS, jag vill! Jag vill jobba på ett bibliotek. Det är inte bara som jag säger, det är så. Men hur fan... inte ens när uppsatsen är helt klar har jag egentligen tillräckligt med poäng för att söka examen, inte helt. Jag hade ju tänkt tillgodoräkna mig poäng från litteraturen och historian, men eftersom jag inte har skrivit min B-uppsats på litteraturvetenskapen så kan jag inte tillgodoräkna mig de betygen.

Jag undrar om det är värt det, att kolla upp om jag kan söka in på BHS igen på ett annat kollegium till våren.
Alltså bli färdig med mitt arbete som jag gör nu, men ändå söka ett annat kollegium, delvis för poängens skull och delvis för att skriva en annan uppstas.

Men hur fan skulle vi lösa det om jag börjar plugga i Borås igen? Med barnen tänkte jag. Det är klart att dagis finns men jag vet inte om studier är godkänt för att få ha sina barn hel eller halvtid på dagis. Och för den delen ska jag pendla fem timmar om  dagen med tåg och buss igen? Från Lerum? Det tar ju evigheter!

Jag vet inte. Jag är så himla ledssen på mig själv.

FAN!
Jag vet att jag kan fixa uppsatsen. Jag vet att jag kan det! Men frågan är, som min sambo säger, om jag verkligen vill det.
Jag vill ha min examen, jag vill jobba som bibliotekarie, men jag vill inte skriva den här uppsatsen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0