Om allt hade varit som på hogwarts.nu
Jag läser i GP idag om ungdomar/tonåringar/barn som tagit sina liv efter att de blivit mobbade på nätet. Detta får mig att tänka på Hogwarts.nu
Vi hade våra regler, våra ordningsvakter, man fick inte skriva vad som helst till varandra. Och även om reglerna var ganska hårda och de fanns de som tyckte att vi var orättvisa ibland så ledde det till att vi hade en genuint trevlig atmosfär på sidan och att våra elever/medlemmar höll en vänlig, social och god ton och relation till varandra. Till och med när det blev hetsiga diskussioner. Folk var vänliga och ja Goda mot varandra vill jag nästan påstå.
Jag hoppas och tror att de som hängde på Hogwarts.nu tog den attityden med sig därifrån. Den attityden och den stämningen som vi hade där borde bara den genomgående och överhängande attityden som borde regera www.
Jag avslutar med att citera Bronys och Pegasisters communitys ledord: Love a d respekt the shit out of every body
Vi hade våra regler, våra ordningsvakter, man fick inte skriva vad som helst till varandra. Och även om reglerna var ganska hårda och de fanns de som tyckte att vi var orättvisa ibland så ledde det till att vi hade en genuint trevlig atmosfär på sidan och att våra elever/medlemmar höll en vänlig, social och god ton och relation till varandra. Till och med när det blev hetsiga diskussioner. Folk var vänliga och ja Goda mot varandra vill jag nästan påstå.
Jag hoppas och tror att de som hängde på Hogwarts.nu tog den attityden med sig därifrån. Den attityden och den stämningen som vi hade där borde bara den genomgående och överhängande attityden som borde regera www.
Jag avslutar med att citera Bronys och Pegasisters communitys ledord: Love a d respekt the shit out of every body
tankeställare
Jag skummade igenom några av mina texter, "Angela","Vargkrönikan", några noveller (jag ska lägga ut "Enhörningen" snart på min skrivar blogg) och "Den spräckta glasbubblan", när jag överväldigades av två saker:
1) Hur naiva de kan tyckas, språkligt. Jag som läser så mycket borde ha ett gigantiskt ordförråd och full med lysande beskrivningar, ändå faller jag tillbaka på en naivistisk nybörjaraktig språkstil.
Jag vet dock med mig att jag är ganska ementionell i mitt skapande och hellre försöker beskriva intrycket av en plats eller person hellre än hur de/det SER UT.
2) Hur mycket jag tycker OM mina berättelser och hur gärna jag vill bli klar med dem, (samtidigt som jag vill att de ska bli så bra som möjligt och aldrig blir riktigt nöjd).
Jag har alltid älskar "Vargkrönikan", men jag blir lite tagen på sängen över hur mycket jag tycker om "Den spräckta glasbubblan".
Det kan vara för att jag gillar titeln (som jag sagt tidigare är jag inte bra på att hitta på titlar). Det kan också vara att jag gillar miljön eller stilen: en kombo av noir, morden i midsommer, vaktmanskapet/Disc World. Eller bara att jag tycker så mycket om Löfgren och Houdini, för att inte tala om att det är trevligt att ha Tony som en lite lurig bi-karaktär.
Jag vill verkligen få ordning på den. Men varandes en Deckare oroar jag mig över min okunnighet och hur klyschig den kommer bli, om jag inte väljer att göra en grej av det och dessutom skylla det overkliga i polisarbetet på att den trots allt inte utspelar sig i vår värld :p
Någon som vill läsa de få, löst ihopsittande stycken jag har i berättelsen? (fast det får ni i så fall göra på min andra blogg http://jagvillskriva.blogg.se)
1) Hur naiva de kan tyckas, språkligt. Jag som läser så mycket borde ha ett gigantiskt ordförråd och full med lysande beskrivningar, ändå faller jag tillbaka på en naivistisk nybörjaraktig språkstil.
Jag vet dock med mig att jag är ganska ementionell i mitt skapande och hellre försöker beskriva intrycket av en plats eller person hellre än hur de/det SER UT.
2) Hur mycket jag tycker OM mina berättelser och hur gärna jag vill bli klar med dem, (samtidigt som jag vill att de ska bli så bra som möjligt och aldrig blir riktigt nöjd).
Jag har alltid älskar "Vargkrönikan", men jag blir lite tagen på sängen över hur mycket jag tycker om "Den spräckta glasbubblan".
Det kan vara för att jag gillar titeln (som jag sagt tidigare är jag inte bra på att hitta på titlar). Det kan också vara att jag gillar miljön eller stilen: en kombo av noir, morden i midsommer, vaktmanskapet/Disc World. Eller bara att jag tycker så mycket om Löfgren och Houdini, för att inte tala om att det är trevligt att ha Tony som en lite lurig bi-karaktär.
Jag vill verkligen få ordning på den. Men varandes en Deckare oroar jag mig över min okunnighet och hur klyschig den kommer bli, om jag inte väljer att göra en grej av det och dessutom skylla det overkliga i polisarbetet på att den trots allt inte utspelar sig i vår värld :p
Någon som vill läsa de få, löst ihopsittande stycken jag har i berättelsen? (fast det får ni i så fall göra på min andra blogg http://jagvillskriva.blogg.se)
