Jag är rätt säker på att jag är galen

Jag visste att det skulle bli så här! Nu när jag har saker att göra-viktiga saker som kräver min tid och uppmärksamhet och att jag verkligen gör dem- då slår inspirationen till och jag får en brinnande lust att skriva och läsa det jag skrivit.
Och just nu passar det sig inte riktigt då jag både har (vad som känns som) sista chansen med min uppsats och dessutom skrivit in mig på en intensivkurs för körkortet
Ja jag vet vad ni tänker- 30+ och inget körkort, vad är det för en människa? Men jag kan tala om att jag 1, alltid bott så pass bra till vad det gäller lokaltrafik att jag aldrig känt behov av ett körkort och 2, när jag var sexton år kände jag mig inte alls redo att köra bil och det är först nu på senare år som behovet och känslan av att vara redo har dykt upp.

Varvarjag? Justdet! Körkort, uppsats och Vargkrönikan.
Ja, jag måste smida medans järnet är varmt. Jag vill verkligen, verkligen ha körkortet nu och gärna så snart som möjligt. Uppsatsen är viktig(are) men inte lika bråttom. Jag vill också komma igång med mitt skrivande igen så jag har något representativt att visa upp när/om jag vågar mig på att skicka in till ett förlag.
Men var sak har sin tid. Jag tror att jag lägger upp det då här: Om jag ger körkortet tre rimmar om dagen, uppsatsen två så får jag skriva lite i en timme om dagen.
Bättre är kanske: körkortet måndag, tisdag, uppsatsen onsdag och torsdag, övrigt skrivande på möjlig övrig fritid.
Fredag till söndag är barn och man hemma, då kan jag kanske få lite tid att plugga körkort. Mannen skulle nog inte anse novell- och romanskrivande som särskilt högprioriterat.
Körkort och jobb, det är vad han tycker att mina första prioriteringar borde vara, och han har i och för sig rätt.

Det är bara så typiskt att efter alla dessa år då jag haft rätt gott om tid att skriva så har inget hänt, men nu när jag absolut inte har tid då kommer inspirationen.
Bara jag kan samla mig och fixa körkort så snart som möjligt- fastän jag aldrig suttit bakom en ratt i hela mitt liv- så ska jag nog kunna fixa både jobb och uppsats och sedan kan jag skriva när barna gått och lagt sig... I wish.

Red Thread Games har nu passerat sitt första och andra delmål på 850,000$ - 900,000$

WOHO!
När jag kollade in kickstarter senaste låg de på 929,894$ villket innebär att spelare kommer kunna välja mellan att spela spelet på antingen PC MAC eller Linux.

Deras nästa delmål är 950,000$
och med det ska de ge änn mer spel och godis, så som loremaster, en interaktiv serie(som innehåller bakgrundshistorian för världen och karaktärerna) mer bakgrundshistoria direkt i spelet (samla dokument till biblioteket och få läsa världenarnas historia och mytologi).

Glädje!

 

Åh Gud.
Jag är en sådan NÖRD. Men jag bara måste dela detta.

Ragnar Tørnquist, mannen bakom Den Längsta resan/The Longest Journey och Dreamfall, två av mina absoluta favoritspel, har tillsammans med sitt team från Dreamfall brutit sig ur och grundat ett eget företag: Red Thread Games.
De arbetar nu med att utveckla och fullfölja Dreamfall Chapters, fortsättningen på The Longest Journey och Dreamfall.
Spelet kommer att ta vid där Dreamfall slutade, många karaktärer kommer att återvända och vi ska få se avslutningen på Zoë Castillos berättelse.

Eftersom Red Thread Games är ett självständigt och fristående bolag finansieras det enbart av spelutvecklarna själva och de bidrag som de kan få från fansen.
De har därför vänt sig till Kickstarter för att få finansiärer.

På Dreamfall Chapters kickstartersida kan ni läsa om projektert, få nyheter och uppdateringar pluus bilder.

En av de senaste nyheterna är att Sarah Hamilton åtyervänder som April Ryans röst. Min första tanke är attd etta betyder att April lever, men gör det verkligen det? Man vet aldrig.


Jag har själv skrivit upp mig.
Och alla ni som älskar bra, välskrivna, intressanta och roliga äventyrsspel gör bäst i att ansluta er.
Snälla?

 

Jag läste just nu på morgonen i GP om en undersökning från EU Kids Online som samordnats av Nordicom vid Göteborgs universitet att barn upplever Youtube som något av det mest oroande på Internet. Risken att råka få fram otäcka klipp såsom avrättningar, djurmisshandel och våldsporr är skrämmande.
Och jag förstår barnen. Själv som vuxen har jag kanske lättare att sålla i utbudet som jag vet rätt ofta kan riskera att passera mina gränser för vad som är ok.
Och när min fyraåring sitter med pappas iPad brukar jag stoppa honom om han hamnar på Youtube. Det är väl en sak när han genom sina spel öppnar någon officiell video för Angry Birds men sedan är "parodivideor" där fåglarna sliter fram pistoler och skjuter varandra i huvudet eller yxmördar grisar bara en fingerpekning bort.
Jag kan förstå att vissa vuxna och tonåringar kan finna det lustigt men personligen anser jag det inte passande för små barn varvid jag anser det vara min uppgift som förälder att inte låta honom surfa Youtube på egen hand, om alls.

Studien då? Ca 9000 barn och ungdomar i 9-16årsåldern från 25 EU-länder (inklusive Sverige) har deltagit.

Igår (måndag) var jag i skolan för att delta i det första seminariet för den kurs som jag nu ska delta i.

Jag skrev ett långt blogginlägg om det på vägen hem igår på min telefon, men något fuckade upp allt så varje gång som jag försökte publicera det så hamnade jag tillbaka på inloggningssidan för blogg.se och fick logga in på nytt med resultatet att allt som jag nyss skrivit hade försvunnit.
Jag vet inte om det berodde på att jag varit "inaktiv" för länge (inte uppdaterat sidan) eller omd et är så att kontakten med nätet är lite av och till längs vägen mellan Borås och Göteborg så att varje gång som telefonen tappade kontakten med nätet så loggades jag automatiskt ut från blogg.se

Aja
Kursen som jag nu ska delta i kallar sig en Omstarkurs med syfte att hjälpa de som inte blivit klara med sina uppsatser i tid att få dem färdiga.
Det är ett väldigt fint initiativ från HB tycker jag då det tycks finnas fler än jag som inte blivit riktigt riktigt klara.

Dagen var lång och mödosam, ementionellt ansträngande då jag pendalde mellan stora förhoppningar och målmedvetenhet till total hopplöshet och förtvivlan.
Det hela negativa började med att min uppsats av någon orsak inte nått fram till mina handledare, trots att jag skickat in den två ggr (dock ej till dem, vilka jag inte ens visste att jag skulle ha förrän samma dag), Så de hade inte hunnit läsa min text (och kanske utgick från att jag inte hade något att visa upp).
När vi sedan skulle gå igenom våra frågeställningar vet jag inte om de missuppfattade min uppsats (som de inte hade läst) eller vad det var för de förutom att ifrågasätta dem ifrågasatte de hela min tanke med min uppsats: "Så du baserar den bara på vad andra säger ska bli av?"
Svaret på den frågan är väl: Njae. Men med tanke på mina frågeställningar förstår jag å andra sidan vad de var ute efter.
Sedan började de dilla om jag hade gjort och om inte borde göra en enkätndersökning.
Jag blev genast helt anti för jag vill verkligen inte ha en enkätundersökning och behöva sitta och samanställa en massa svar. ORKA!
Men när jag tänkte på det så förstod jag nog hur de tänkte, särskilt med tanke på att en av mina frågeställningar går ut på att identifiera problem med informationssökningen på webben av idag.

Men så tänker jag efter på min uppsats, riktigt tänker efter vad det är jag har gjort så inser jag att det jag har gjort egentligen är en analys av den Semantiska Webben ur ett Informationsåtervinningsperspektiv.
Så jag borde egentligen göra om hela min problemformulering och frågeställning och sedan anpassa hela mitt arbete efter just den utgångspunkten.
Min ursprungliga fråga var ju ändå. "Vad är den Semantiska Webben?"
Ingen bra fråga ur ett forskarperspektiv.
Och jag undrar egentligen vad det är som mitt arbete skulle kunna tillföra, annat än en analys av vad den Semantiska Webben är för något och vad dess lösningar egentligen ska uppfylla ur ett IR perspektiv.

När jag på bussen hem insåg detta så kändes det lite bättre, även om jag vet att jag har mycket, mycket arbete framför mig.
Jag kanske rent av slänger in en enkätundersökning iallafall. En undersökning där jag ger testpersonerna några frågeställningar som de ska ta reda på och sedan helt enkelt be dem att redogöra för vilka sökvägar de tar för att nå svar och om de (fast det blir väl att lägga ord i munnen på dem) skulle uppskatta ett mer direkt sätt att få sitt svar på.
Jag vet inte, kanske.