Jag är rätt säker på att jag är galen

Det finns något så extremt upplyftande med sparvarna inne på Nils Eriksson terminalen.
Det är en sådan oväntad överraskning. En rörelse i ögonvrån som man inte väntade sig på en sådan plats. Ett fladder förbi dig stax i ögonhöjd som fångar din blick och där, mitt i vimlet på centralen ser du en liten gnutta liv som inte hör hemma i en sådan miljö.
Det är som att hitta blommorna som trängt sig upp ur asfalten eller vuxit upp vid rötterna på de planterade stadsträden. Oväntat och livfullt. Och påminner oss om att vi faktiskt bor i en levande värld och att i vilken miljö som helst tar sig naturen fram.
Life finds a Way.