Säg som det är

Jag är rätt trött på folk som inte är raka med vad de vill eller tycker. De smyger runt ämnen lik katter kring het gröt och vill att man ska gissa sig till vad det är som de vill.

My GOD människa! Säg det i stället! Jag är inte tankeläsare!
Särskillt inte nu när jag har en massa annat och tänka på, då duger inte ett kryptiskt samtal om vad jag ska göra i helgen för att jag ska förstå att man vill att jag ska komma och hälsa på eller att det planeras en fika/middag för att fira någon eller något. Jag är inte lika finkänslig för folks outalade önskemål som en katts morrhår är för miljön runt dem.

Säg vad det är som ni tänker eller planerar, det blir mycket enklare för oss alla.

Det värsta är väl att jag inte är mycket bättre själv, även om jag försöker jobba på det. Precis som jag allmänt försöker jobba på att prata om vad jag tycker, tänker, känner och vill. Och jag har blivit bättre på det!
Jag vet inte varför men jag har svårt att prata om mina egna känslor. Men jag jobbar på det, för allas vår skull.

Vi var föresten på IKEA i helgen. Vi köpte oss en skötstation (ett skötbord) och en byro (plus diverse småskräp). Men det var inte detta jag skulle tala om, det var om toaletterna. Ni vet hur skötrum vanligtvis brukar vara i kombination med handikapptoaletten? Men inte på IKEA. Har var det skötrum på såväl handikapp som både Dam och Herrtoaletten. Ser man på. Vi tar ett steg frammåt i jämlikheten.


Rumpnoja

Under dagar då man har tråkigt på jobbet mellan stunderna då det ringer massor och inget alls så händer det att jag surfar in på aftonbladet och läser om spännade saker som den överviktiga igelkotten george mm.

Men så ibland snubblar jag över artiklar gällande förlossningar och graviditet. På grund av mitt tillstånd brukar jag spana in dem. Nu stötte jag på artikeln Större fötter, krulligt hår och plattare rumpa. Spännade spännade, handlar om hur kroppen kan förändras under graviditeten.
Nu är inte det som är det spännade, utan min raktion inför texten. Större fötter, ja det ha rman ju hört talas om, men inte bryr jag mig, jag har redan ganska stora fötter så jag lider inte allt för mycket av att gå upp en storlek i skor. Krulligt hår? Bla bla, who cairs?
Plattare rumpa? Va? Plattare rumpa? Jag vill inte ha någon platt rumpa!
Vilken skärck att få en plattare rumpa! Jag gillar min runda bumpis och vill ha kvar den. Inte för att jag har någon ärtig äppletumpa, men klart bootylicious.

Ja, man blir nojig över det mest fåniga saker nu för tiden.

Ett litet hjärta slår

I går var jag åter hos Barnmorskan. Calle var med. De tog mitt blodvärde, eftersom jag varit så himla trött och haft väldigt dåligt blodvärde ett tag, och sedan mätte hon min mage och vi fick lyssna till hjärtljuden.
Även om jag hört de snabba små hjärtslagen tidigare så var det lika stort i går som förut. Och Calle som fick göra det för första gången höll på att börja gråta. Det är en stor känsla att få höra de snabba små slagen från ett litet hjärta som slår inne i min mage! Det, ja det känns så mycket mer på riktigt, man får bekräftelse att babyn lever och mår bra. Det är ju ändå något som man går och oroar sig för, särskilt sedan den lille tycks ha sovit väldigt mycket på sista tiden för han/hon sparkar inte så ofta. Eller så är det bara jag som är nojig.
Men i alla fall. Det kändes bra att Calle var med i går. Att han också fick höra hjärtat för det har han talat om att han ville göra det.

Vi fick också med oss en inbjudan till föräldrakursen. Den hade en bra tid, 16-18. jag får nog möblera lite med mina tider så att jag inte missar allt för många timmar på jobbet. Får kanske vara försiktig med hur många timmar som jag tar ut som tjänsteledigt, särskilt om jag kanske måste spara dem till Juni för att arbeta halvtid (om jag blir så stor och otymplig och trött som jag misstänker att jag kommer bli).

Vad det gäller jobbet så har jag äntligen lyckats byta bort alla kvällar, alla utom en, så jag kommer slippa det i varje fall. Det pratade jag med min BM om också och hon skulle prata med en läkare så att jag kan få ett intyg på att jobba till kl. 23 och inte vara hemma förrän kl. 01 inte är det bästa för en gravid kvinna. Jag måste nästan lägga mig senast kl. 22 för att orka dagen efter.


I kväll ska jag på klassåterträff för högstadiet. Jag blir nog inte långrandig med tanke på att jag ska upp och jobba i morgon. Men det ska bli kul att se alla, ja de som kommer i varje fall. Jag känner mig lite trött just nu, men jag hinner nog piggna till tills dess.
Högstadiet var väl inte min favorit tid i skolan, men jag känner ingen ångest inför att träffa klassen igen. Jag tror inte ens att alla kommer.
Jag ska göra mig fin och har köpt en klänning som min mage syns fint i. Tyvärr så fick inte tag i den klänningen som jag var ute efter, fanns bara i Medium och jag måste numera ha Large. Lite tråkigt, för jag ville segla in som ett slagskepp på Napoleon tiden, precis som J:Lo såg ut innan sin nedkomst :)
Men klänningen jag fått tag på är både söt och rar, men rätt smycken och make blir det nog en fin effekt, kanske inte lika dramatisk, men fin. 
Tar någon kort kommer jag fortfarande att se ut som ett troll. Jag är ingen fotogenique person direkt, tyvärr. Är vackrare in real life!


I övrigt så... Jag har fått vet att vår chinchilla nog har Epilepsi. Ovanligt bland chinchillor men inte omöjligt.
Det är synd som stackaren men hans attacker sker med långa mellanrum (vad vi sett ungefär en gång per halvår/år) och annars tycks han må bra så... förutom att han är så liten i jämförelse med andra chinchillor. Men det kan kanske höra ihop?


Försäljarens fasa

Jag blev påhoppad av en försäljare från ett stort mobilföretag häromdagen.  Ni vet hur de brukar stå och hänga vid ett bord och hugga tag i folk för att försöka övertala dem att byta abonnemang. Ja inte bara teleabonnemang förresten, det finns ju även de som försöker pracka på en allt från ett kreditkort till en resa.
Hur som helst detta var ett mobilföretag.

Försäljaren "Hej, kan jag få byta några ord med dig?"
Jag, "Visst."
F "Var har du för mobil?"
J "En Sony Ericsson."
F "Kan jag få titta på den?"
Jag överräcker min mobil.
F "Vad är det du tycker är bäst med den här mobilen? Är det MP3 spelaren, att du kan surfa..."
J "Det bästa är att man kan ringa med den."
F (lite dröjande) "Jaha...hur gammal är den?"
J " Ett år."
F "Ja och...du har redan oss som leverantör."
J "Ja."
F "Hur mycket betalar du i månaden?"
J "Ja, jag betalar fortfarande av på mobilen så... ca 400 i månaden."
F (tvivlande) "Sammanlagt?"
J "Just det."
F (lite uppgivet) "Ja, då finns det inte mer som jag kan göra för dig."
J (något triumferande eftersom jag redan visste att jag redan hade deras billigaste abonnemang) "Nä, just det. Tack så mycket."

Ja det var ondskefullt av mig, men jag är lite trött på försäljare som försöker få mig att skaffa saker som jag inte villa ha eller behöver.


98 dagar kvar

Herre gud. Jag är på nedräkningen nu. Jag missade dag hundra, eller ja, jag missade att uppm'rksamam den och nu är det 98 dagar kvar till den planerade förlossningen (give or take).

Så nu är vi inne på nedräkningen!

Gud, det är rent av skrämmande att det går så fort allting. Det är liksom snart färdigt!


Ruskigt.

Varför sa ingen något?

Ja, varför sa ingen något om hur dåligt man mår av att vara gravid? Varför sa ingen att man blir utmattad för saker som man klarade utan problem förut?

Visst det står att man kan bli lite trött, och man ska sova mycket osv osv. Men det står inget om att man kan bli så utmattad av att man blir sjuk! Bara för att man jobbat tre kvällar i rad! tre! Från 14-23.

Jag har varit hemma från jobbet i tre dagar för att jag varit utmattad. Sedan var jag hemma tre dagar veckan innan eftersom jag var förkyld. Så inget är bra just nu.
Jag och min Teamledare ska se om vi kan byta bort så många av mina kvällar som det är möjligt. Men jag ska även prata med min barnmorska och se vad vi kan göra via dem eller en läkare. Om jag kan få intyg på att jag mår dåligt och är utmattad och inte orkar lika mycket så kan det kanske underlätta längre fram ifall det kanske inte hjälper att minska på antalet kvällar och jag ändå inte orkar. 

Varför ska det vara så jobbigt? Varför måste man bli så himla trött och illamående? Va?

Vissa verkar ju glittra hela graviditeten igenom. Vad är det med dessa människor? Är de typ superhjältar allihopa eller fakar de bara?

Jag vet inte. Bara att jag är grymt trött, jämt! Och mår illa, jämt!


RSS 2.0