Jag är rätt säker på att jag är galen

I går var vi vid stranden här på orten. En mycket fin strand, väl lämpad för både småbarnsfamiljer som hundar och parande ungdomar, så länge alla håller rent efter sig  =(

Charle satte av ner till vattnet så fort jag satte ner honom på stranden, jag försökte hindra honom ett par gånger, jag ville att hans kulle äta först, men det var ingen idé. Så tillslut satt vi alla i vattnet och lekte med sanden.

Jag lärde mig ett par saker, som att alltid ha med mig extrakläder. En läxa som jag lärt mig förr, men ändå har svårt att komma ihåg. Han fick bada i sin lilla skjorta, men det innebar att han inte hade några torra kläder att ha på sig på stranden. Han kan ju inte leka i sanden i en kall och böt tröja heller! Men vi gjorde vårat bästa att skyla honom med handdukar, skugga och sjalar så att han inte fick för mycket sol på sig.

Men nu vet jag det till näta gång.

Kusin Saga kom också på besök. Även hon skulle sitta i vattnet med kläderna på, även om hennes mamma försökte hindra henne. Men är man på stranden så ska man ju bada. Eller hur?

Jag bakade en tårta till midsommar. Inte dåligt vad?  ^^
Jag är inte den som brukar baka, eller laga mat. Skillnaden är att jag gillar att baka, men inte att laga mat.
Hur som helst. Det är den första tårtan som jag gjort med gelatin i.

Den ser väl smarrig ut?

Ettusenfyrahundraarton kronor. Så mycket blåste jag på shopping igår. På kläder, skor, hudkrämer och (den enda nödvändiga igår) mat. Hur ofta händer det? För mig? Jag har lagt löjligt mycket pengar på onödiga saker som kläder, smink och kroppsvård på sista tiden. Jag fattar det inte.

Ja vist behövde jag en ny ansiktskräm, men att köpa ögonkräm och peeling? Visst har jag användning för det, men behövde? Nej. Och shorts. Jag som inte ägt ett par shorts sedan jag var elva år.  Och en topp. En topp! Jag som har så många. Sedan var det sommarskor som jag genast fick skoskav av. Visst de är snygga och jag hade inga sommarskor. Men...ja.

Nej. Jag undrar vad som har hänt med mig. När hände detta?  Förr i världen lade jag aldrig så mycket pengar på sådana saker, inte i månaden. Kanske någon gång om året, men nu är jag uppe i nästan 2000 i månaden, om inte mer! På så meningslösa saker som kläder och skor. Förr i världen kunde jag lägga nästan tusen kronor i månaden, visst, men då på bra saker som böcker, filmer och seriealbum. Ja ni vet, nördiga saker, bra saker.

När blev jag...så feminin i mitt shoppande? När? Och när började jag shoppa så mycket över huvudtaget?  Sedan Charlie föddes? Varför då?

Svar: för att när jag bara går hemma och leker med honom blir shopping en viss avslappning, en viss paus i vardagen. Min egen grej.

Men det vill jag inte! Jag vill att min grej ska fortsätta att vara spel, böcker, teckna och skriva! Inte shopping!

HJÄLP!

Idag har jag varit så sjukt trött! Ände lade jag mig relativt tidigt och sov relativt gott relativt länge, Charlie vaknade väl kl. 6 ungefär. 
Ändå har jag varit så freaking trött idag. Förbannad har jag varit också. Pojken har poopat tre ggr ( det ingen fara) och i samband med blöjbytet kissat på mig samtliga ggr.  Sköljmedlet var slut när jag skulle tvätta, såpan var slut så min städ dag blev inte lika bra som jag hade tänkt mig.
Dessutom tror jag att jag håller på att bli förkyld, smittat av Charlie (den lille snorisen). Halsen svider, huvudet värker och kroppen är helt slutkörd.

Och till råga på allt på har kanal 6 något problem så de visar någon taskig film med Sylvester Stallone i stället för The Matrix,  Get Carter tror jag att det är, men vad hade jag väntat mig från en kanal som ens kan med att erkänna att det finns fler än en Matrix (lalala det finns bara en LALALA!)

Nu ska jag lägga mig och sova och hoppas att allt är bättre i morgon. Kanske jag kan få till det och skriva lite när sonen sover. Om jag orkar. Jag kanske till och med kan lägga ut lite här.
Eller åtminstone berätta om några idéer som jag har (som säkert aldrig blir av).

Nu har jag spytt lite klagomål på er.
Tack för att ni lyssnade, typ.

Det är över en månad sedan jag var och såg Wolverine på bio. Jag hade till och med en välplanerad recension i huvudet... men som alltid rann det ut i sanden och nu minns jag ingenting av vad jag hade att säga. Hela känslan från att ha sett filmen är borta och jag minns den bara som en diffus upplevelse. Så som det alltid blir när det gått ett tag efter att man sett e film, hur bra den än var.

Det jag minns är att Hugh Jackman var hetare än hetast, att de hittat på en hel del men att de dock höll sig till några viktiga punkter.
1, Wolverines ursprung. Vi får bara se det i ca fem sekunder, hans mor, hans far, när hans mutantkraft "vaknar".

2, Weapon-X. En av de absolut viktigaste delarna av Wolverines liv, ett av de viktigaste leden i att han blir just Wolverine. Har man läst seriealbumet så ha rman en hel del invändningar här. Till exempel att experimentet tog mycket längre tid i serien, att han förlorade sitt minne i samband med det och inte senare, och att det var vinter när han rymde. Men jag tycker att de anpassat om de thela rätt bra så att det följer filmen berättelselinje.

3, Silverfox. Hans förhållande med Silverfox och hennes öde är något som alltid lurat i utkanten av Wolverines minne.
Vi vet inte så mycket om det. Inte annat än att de var kära och hon mördades och att hennes död troligtvis var en orsak till att han gick med på Weapon X programmet. Sedan har det i seriernas värld skrivits om, hittats på och getts nya vinklar så man vet varken ut eller. Lever hon? Är hon död? Är Wolveriens minne av henne verkligt? Finns hon ens? Så personligen gillar jag hennes roll i filmen och den roll som deras förhållande har för Wolverines val filmen igenom, och det mycket melodramatiska resultatet av hans minnesförlust betyder för oss som betraktare.

4, Sabretooth, nepp, det sägs aldrig rakt ut I filmen att det är han. Men vi som läst serierna vet. Vi vet. Även om jag finner det lite överraskande att han ges en ganska positiv roll i filmen så tycker jag att det är helt ok. Även om min kompis ifrågasatte varför inte åtminstone han kom ihåg allt detta i följande (föregående) filmer (en möjlig miss av manusförfattarna?) så kan det hela förklaras med att han säkerligen också tappar minnet, eller delar av det någon gång mellan X-Men Origins: Wolverine och första X-men filmen. Hans skiftande utseende kan ges olika förklaringar, en är att han är mycket snyggare i den skepnad som han har i X-Men Origins: Wolverine och att filmskaparna tyckte att det inte räckte med bara hunken Hugh. Tackar för det, det finns hunkar för alla smaker (nästan) i filmen så den är nästan regelrätt mjukporr.

Allmänt så minns jag den som en snygg actionfilm som slog i varje fall X-men tre med hästlängder. Vi får lev amed att manusförfattare känner att de har all trätt i världen att hitta på för fulla muggar, särskilt när det gäller serietidningar och spel. Och det är få le di Wolveriens liv före Weapon-X som vi faktiskt vet något säkert något om. Till och med manusförfattarna till serierna hittar på en hel del och rör om i hans förflutna så att man varken vet ut eller in. Tänk på att han tydligen har en massa fabrisserade minnen också. Som jag sade, de enda fasta punkterna är hans ursprung och weapon-X programmet.

Jag tycker att filmen var en bra sammanfattning av de olika versionerna av hans förflutna som finns.

Jag tyckte i alla fall om den, vad jag minns, och kommer att se den igen.

Varandes inget fan av varken Deadpool eller Gambit så kan jag ta att de ändrar en del på deras karaktärer och historia. Men jag kan tänka mig att renläriga av Marvel universumet känner det som om filmskaparna trampat på några av deras helgon, filmen igenom.

Summan av kardemumman; Filmen gjorde sitt, den var spännande och actionfylld. Till brädden fylld med sexiga karlar och även några trevliga flickor tittade förbi för dem som föredrar det, men de var inte ens hälften så lättklädda som de manliga karaktärerna, för omväxlingsskull. Är man en ortordrox Marvelit är man nog inte nöjd. Men för någons om mig, som bara skrapat lite på ytan och som inte har något emot att man ibland ger ut olika versioner av samma berättelse, bara all vet om det och de håller sig till vissa gemensamt överkomna riktlinjer och stolpar (mantra: Ursprung och Weapon-X) så är den inte bara helt ok, utan riktigt bra.

 x 4  från mig. Vad jag mins :P