Jag är rätt säker på att jag är galen

Snart är det Halloween (och Allahelgonna) och det har min lille son uppmärksammat.
Genom diverse barnfilmer (däribland Puhs Heffaklump Halloween) har han upptäckt denna helg och pratat en hel del om den.
Så jag har lovat honom att vi i år ska halloweenpynta och fixa en pumplyckta.
Att det handlar om en riktig pumpa har han lite svårt att greppa, men han ska allt få de :)

Planen är för tillfället att åka in till stan på fredag och fixa lite pynt på Buttericks och kanske en fin pumpa på  saluhallen. Mmmm jag hoppas att Flickorna Kanold har sina chokladpraliner som ser ut som små pumpor i år :)



Ooh! Och inte att glömma: åka till (gammel)mormor Amis grav och tända ljus. Humm jag undrar om Mormor och Morfar ska åka upp till Skövde i år igen. Antagligen.

Nu har jag damsugit, dammat, plockat och torkat hälften av fönstren i köket (insidan av dem alltså, måste såt på en pall och ha mig på utsidan) nu får det räcka för nu spänner det i magen.

Egentligen borde jag sätta mig och gå igenom uppsatsen, jag gjorde upp en plan för hur det skulle gå till när jag inte kunde somna i natt, men just nu vill jag bara… spela Sims eller nått.

Eller vad det är... :)

Jag mår: ganska bra, relativt bra, det kommer slängar av illamående när jag är hungrig och i morse fick blotta tanken på sambons goda korvgryta mig att hulka och känna spysmak i munnen :(
Jag kan få den reaktionen av blotta tanken på mat i allmänhet.

Jag får lite blodtrycksfall  då och då och det är obehagligt. Kissenödig, jämt! Sedan kommer det nästan ingenting när jag ska kissa. Törstig nästan helatiden också, och mycket sugen på söta drycker som saft och läsk.

Humör: Vacklande, ibland glad och solig, i bland dystrare än Ior och ibland flyförbannad. Lättretlig, en hel dag kan förstöras av en liten sak. I helgen var jag sur hela lördagen för ett, ja två, telefonsamtal.

Kroppen: Svällande mage. Annars har jag fortfarande inte gått upp särskillt mycket -ser det ut som- för övrigt än Babyn och vattnet och allt det där.
Jag får halsbränna om nätterna.
Jag har haft några förvärkar, men inte på en vecka nu.
Jag har börjat få antydan till hormonsträng. Det fick jag förra graviditetn också och då var det en liten pojk i magen. Så det återstår att se om det stämmer den här gången också.

På efternatten, på morgonen strax innan jag vaknar, har jag börjat drömma så himla weirda drömmar.

I går drömde jag att jag skällde ut min familj, min mamma och min pappa, min syster och min bror. Verkligen skällde ut dem, jag tror att någon till och med fick en örfil. När mobillarmet ringde så vaknade jag och var skitarg!
Något undermedvetet måste ju ligga bakom den där drömmen, men hela familjen? Är jag verkligen så arg på allihop? Eller var det bara någon kollektiv frustration över en situation som manifesterade sig på detta viset i min drömvärld?


I morse däremot drömde jag om min baby. Jag drömde att den var född och att jag bar hen i någon typ av kombination handväska-bärsele, en mycket korkad konstruktion i vilket fall. Babyn som var alldeles ny och därför inte hade några starka muskler i rygg och nacke låg så illa i den där väskan/bärselen så hen sjönk ihop så illa att lungorna trycktes samman och hen kvävdes.
Det var en sådan gräslig syn den här lilla livlösa och hoptryckta kroppen. Så hemskt, så fruktansvärt. Som tur är så har man ju kontroll över sin drömvärld så jag fick liv i barnet igen genom hjärt-lungräddning. Men det var en gräslig dröm i vilket fall.

Illa, jag mår illa. Sjöng en viss Uggla på sent åttiotal.
Och efter att ha läst dagstidningen både i pappersform och på nätet har jag -ust att säga det samma.


Världen är en hemsk, hemsk plats där barn kan bli mördade av andra barn. Där barn kan bli skadade och mördade, utnyttjade såväl fysiskt som i diverse tvister.

Små barn, även vuxna, lämnas skadade på gatan och folk...bara går förbi!

Där 91åriga och sjuka gamla tanter kan bli utvisade till ett land utan sjukvård där de inte har några annhöriga som tar emot dem.

Där journalister sätts i fängelse anklagade för terrorbrott när det enda de gjort är sitt jobb att granska hur det ligger till i världen.

Där vissa politker råkar i oväder för fadäser och andra bara kan glida vidare för att den ena fadäsen är lättare att begripa sig på än den andra, eller för att de har olika kön.

Där en man kan froas från anklagelser om sexövergrepp bara för att den svarande kvinnan kan bli ifrågasatt och att hela hennes trovärdighet tycks vila i ifall hon haft ljugit, eller haft sex med flera partenrs eller rent av var trevlig mot mannen i fråga tidigare.


Och världen blir allt mer lik 1984 när förlag väljer att städa vårat förflutna genom att ta bort ordet "neger" i nyutgåvor av gammal litteratur.
Vi kan ju ta och städa upp lite i historieböckerna också, så att det förflutna passar oss helt och hållet efter önskemål.

Nej, jag mår fysiskt illa när jag läser sådant.

Det här suger. Min uppsats är inte godkänd för slutseminarium av examinatorerna.

Jag fick veta det i helgen. Min första reaktion var förtvivlan och ilska, jag började gråta av ren frustration. Sedan var jag bara besviken, mycket-mycket besviken. Jag hade hoppats att det skulle vara över nu. Äntligen. Men neej, inte då.

Sedan läste jag igenom mailet från min handledare ordentligt och måste erkänna att kritiken var befogad, i alla fall den om det språkliga. Ingen har korrekturläst den, och själv har jag inte läst igenom hela uppsatsen på länge, länge. Men jag har flera vänner som erbjudit sig att korrekturläsa och i alla fall kunna hjälpa mig med det språkliga, och det är skönt.

Det var tydligen en hel del (allvarligare) formella problem också. Och detta är allvarligare, en vetenskaplig uppsats ska inte innehålla formella fel. Som felaktiga hänvisningar, citat och/eller ofullständiga referenser och poster (men vafan är det där om förlagsort, jag visste inte ens att man måste ange det, eller missuppfattar jag vad de menar?).

Men jag får väl dubbelkolla det noggrant, jag har gjort det en gång, men får väl göra det igen. Och det ska absolut inte finnas några ”dolda citat” men jag får dubbelkolla det också, en kontrollerad och noggrann genomläsning helt enkelt.

Jag fårstår att det finns viss förvirring över vad jag använder artiklarna i tidigare forskning till.
Jag hade tänkt använda mig av de nyare artiklarna och några av mina gamla (som var för gamla egentligen) och göra en liten minianalys över hur forskningen i ämnet har utvecklats och förändrats de senaste åren, tanken var ursprungligen att använda sig av denna minianalys inför kapitlet ”framtida forskning”. Men jag gav upp det på grund av brist på tid, men jag tror nog att jag återupptar det, för jag tycker att den tanken är rätt bra.

Och jag är mycket otydlig på vad som är empiri för analysen, jag anger det nog inte alls, så det får jag göra om. Sedan håller jag med om att analysen i sig är alldeles för liten och kort, den kan jag bygga ut lite. Det skulle nog behövas för att göra uppsatsen mer total och sammanhållen.

Det är bara så att det är så himla opassande tidpunkt. Babyn kommer ju närsomhelst. Men det ska inte hindra mig från att i alla fall komma igång, påbörja arbetet.

Det är nog dags att lägga ner facebookspelen för att lägga tid på det här istället J