Ett litet hjärta slår
I går var jag åter hos Barnmorskan. Calle var med. De tog mitt blodvärde, eftersom jag varit så himla trött och haft väldigt dåligt blodvärde ett tag, och sedan mätte hon min mage och vi fick lyssna till hjärtljuden.
Även om jag hört de snabba små hjärtslagen tidigare så var det lika stort i går som förut. Och Calle som fick göra det för första gången höll på att börja gråta. Det är en stor känsla att få höra de snabba små slagen från ett litet hjärta som slår inne i min mage! Det, ja det känns så mycket mer på riktigt, man får bekräftelse att babyn lever och mår bra. Det är ju ändå något som man går och oroar sig för, särskilt sedan den lille tycks ha sovit väldigt mycket på sista tiden för han/hon sparkar inte så ofta. Eller så är det bara jag som är nojig.
Men i alla fall. Det kändes bra att Calle var med i går. Att han också fick höra hjärtat för det har han talat om att han ville göra det.
Vi fick också med oss en inbjudan till föräldrakursen. Den hade en bra tid, 16-18. jag får nog möblera lite med mina tider så att jag inte missar allt för många timmar på jobbet. Får kanske vara försiktig med hur många timmar som jag tar ut som tjänsteledigt, särskilt om jag kanske måste spara dem till Juni för att arbeta halvtid (om jag blir så stor och otymplig och trött som jag misstänker att jag kommer bli).
Vad det gäller jobbet så har jag äntligen lyckats byta bort alla kvällar, alla utom en, så jag kommer slippa det i varje fall. Det pratade jag med min BM om också och hon skulle prata med en läkare så att jag kan få ett intyg på att jobba till kl. 23 och inte vara hemma förrän kl. 01 inte är det bästa för en gravid kvinna. Jag måste nästan lägga mig senast kl. 22 för att orka dagen efter.
I kväll ska jag på klassåterträff för högstadiet. Jag blir nog inte långrandig med tanke på att jag ska upp och jobba i morgon. Men det ska bli kul att se alla, ja de som kommer i varje fall. Jag känner mig lite trött just nu, men jag hinner nog piggna till tills dess.
Högstadiet var väl inte min favorit tid i skolan, men jag känner ingen ångest inför att träffa klassen igen. Jag tror inte ens att alla kommer.
Jag ska göra mig fin och har köpt en klänning som min mage syns fint i. Tyvärr så fick inte tag i den klänningen som jag var ute efter, fanns bara i Medium och jag måste numera ha Large. Lite tråkigt, för jag ville segla in som ett slagskepp på Napoleon tiden, precis som J:Lo såg ut innan sin nedkomst :)
Men klänningen jag fått tag på är både söt och rar, men rätt smycken och make blir det nog en fin effekt, kanske inte lika dramatisk, men fin.
Tar någon kort kommer jag fortfarande att se ut som ett troll. Jag är ingen fotogenique person direkt, tyvärr. Är vackrare in real life!
I övrigt så... Jag har fått vet att vår chinchilla nog har Epilepsi. Ovanligt bland chinchillor men inte omöjligt.
Det är synd som stackaren men hans attacker sker med långa mellanrum (vad vi sett ungefär en gång per halvår/år) och annars tycks han må bra så... förutom att han är så liten i jämförelse med andra chinchillor. Men det kan kanske höra ihop?
