Jag är rätt säker på att jag är galen

Ok, Nu tog jag mig i kragen och gav The Host, eller Genom dina ögon av Stephanie Meyer en chans. Jag gav ju ändå twilight en chans och tyckte att det var trevliga böcker.

Baksidestexten lyder
"Jorden har invaderats av en ras som tar över människornas sinnen medan de lämnar kroppen intakt och större delen av mänskligheten har dukat under. Men Melanie Stryder vägrar att tyna bort.

Vandraren, en av de invaderande Själarna som har tilldelats Melanies kropp, har hela tiden varit medveten om hur plågsamt det skulle vara att ta över en människas kropp: de överväldigande känslorna, de allt för tydliga minnena. Men det finns en svårighet som Vandraren inte har väntat sig att den tidigare ägaren av kroppen vägrar att ge sig av och överlämna kroppen till henne.
Melanie fyller Vandrarens sinne med bilder av Jared, mannen hon älskar och som hittills lyckats hålla sig gömd. Det är omöjligt för Vandraren att skilja på sina och Melanies känslor och snart åtrår hon en man hon aldrig mött. Hotet från de andra Själarna gör Vandraren och Melanie till ovilliga allierade och tillsammans ger de sig av för att finna mannen som de båda älskar."


Vad kan jag då säga om Genom dina ögon?
Idén om body snatchers är inte ny, inte heller att berätta från utomjordingarnas vinkel, men varje författare har rätt att lägga sin egen prägel på klassiska Sfience Fiction teman.

Jag tyckte bättre om den än vad jag tyckte om Twiligh-serien. 
Även om jag tycker att Meyer borde börja ge sina kvinnliga karaktärer lite mer ja eller snarare vara lite mindre självupplåtande, och ta bort deras självstympande drag. De överdrivet osjälviska dragen är lättare att acceptera på Wanda än på Bella eftersom hon kommer från en art där individen är mindre betydelsefull är gruppen vilket gör hennes val nästan logiska, från hennes p.o.v.

Boken är likt mycket SciFi mer om psykologi och filosofi än action, även om det inte sker några större eller djupare studier eller funderingar kring mänskligheten, den fira individen eller den objektiva kroppsuppfattningen. Vad jag menar är att det kunde blivit så mycket mer om ifall Wanda ifrågasatte mänskligheten och sin egen arts agerande mycket mer än vad hon gör i stället för att bara acceptera och försöka passa in.
Hela iden dessutom om två sinnen i samma kropp som älskar delvis en och samma men även två olika män, och två skilda män som älskar två skilda kvinnor i en och samma kropp hade kunnat bli mycket mer intressant och dramatisk om inte Wanda var en sådan...mes.
Melanie är inte mycket bättre hon, lite tjurigare och säkerligen med ett lite större mått

Men, även om en annan författare, mer ingången i genren, kanske hade angripit berättelsen lite annorlunda, och mycket väl skrivit en bättre bok kan jag inte låta bli att gilla Meyers berättelse. 
Jag tror nog att den hade kunnat bli sååå mycket bättre med lite mer jobb och framförallt fördjupande av de teman som Meryer själv erkänner att hon vill ta upp i boken (mänskligheten, vad är det som gör dig till en "människa?" och den egna kroppsuppfattning). Och kanske fördjupa och förklara Själarnas motiv lite bättre. Varför reser de runt i universum och lever i andras kroppar? Vad är deras motiv för att invadera och ta över arter och i vissa fall göra om dem och de flesta bara fortsätta att leva som dem fast utan våld? Och ändå se sig själva som goda?

Men det är lite som kritikern Keith Brooke skrev om boken i The Guardian:
"When it's good, the novel works well, -"-, but it is little more than a half-decent doorstep-sized chunk of light entertainment."

Ok, jag erkänner, jag gillar läktviktig underhållning, det har också sin behållning ska ni veta!

Bäst av allt: Ingen Edward!!!<3 Lycka! Bara det gör boken värd att läsa :P