Skulle skrivits igår
Apropå dagens I-lands problem så var det ju årsdagen för elfte september attacken igår.
”Dagen som förändrade världen” skrev tidningarna. Och även om jag minns hur ställd och chokad man var, hur hemskt det var och hur fruktansvärt det är med alla de som förlorade sina liv, så kan jag inte låta bli att tycka att de överdriver lite grann.
Ja, det var dagen så vi i västvärlden i allmänhet och USA i synnerhet fick det slaget i ansiktet att vi inte var oberörbara. Att inte heller vi kan undkomma terrorn i det långa loppet. Att det finns människor som satt det i sitt sinne att till varje pris skada även oss. Att detta är saker som kan hända överallt och inte bara i ett för oss avlägset land som vi knappt vet vart det ligger.
Men dagen som förändrade världen? Vår värld kanske, västvärlden kanske. Med högre säkerhetskontroller, högre nivå av paranoia och en medvetenhet om att det faktiskt kan hände vart som helst, när som helst. En högre nivå av rädsla och hat. Olja på lågorna till dem som redan hävdade att utlänningar i allmänhet och muslimer i synnerhet var onda.
Men inte ändrades den övriga världen så värst mycket. Jo, den påverkades av att det skulle bedrivas ”krig mot terrorn”. Människor som redan var förtryckta eller levde i krigshärjade länder blev än mer utsatta för krig, förtryck och dadada: TERROR.
Jag anser inte att det är att ära eller hylla eller på något sätt hedra offren för 9/11 genom att döda ännu fler människor.
Det var hemskt det som hände för tio år sedan, det var hemskt, det var fruktansvärt. Många människor dock, många människor minste anhöriga. Många människor har dött sedan dess i detta ”krig mot terrorn”, men också av andra terrorhandlingar. Var och varannan dag sker det en attack, en självmordsbombning av något slag någonstans i världen. Var och varannan dag är det någon som dör eller förlorar anhöriga i krig och strider som handlar om… ja för det mesta vet vi inte ens vad det handlar om. Människor dör. Varje dag.
Ibland här, men för det mesta någon annanstans. Men det gör inte deras liv mindre värda, det gör inte deras död mindre fruktansvärd. Det är bara det, att det har vi vant oss vid. Men bomber i västvärlden, särskilt de nordligare delarna, det är mer ovanligt, mer nära inpå och gör att vi, vi som bor här tycker att det är värre än när någon nere i Pakistan, Israel, Indien eller Tailand spränger sig själv i bitar.
Terrorism är förkastligt, vem det är som utför det och i vems namn det än sker.
Hat föder hat, krig skapar krig, våld leder till våld.
Så är det, och så har det alltid varit. Det enda sättet att stoppa galenskapen är att bryta mönstret. En människlig handling i taget.
