Ruiner
Intressant rubrik. Inte? Själv gillar jag ruiner. Jag tycker att de är vackra. Ödehus. Övergivna städer, borgar och gårdar.
Jag såg ett program för inte allt för länge sedan om Tjernobyl. Och det enda som jag kunde tänka på (fölrutom att en av vår tids störtsa kärnkraftolyckor var helt enketl fruktansvärd/hur kunde man ens överväga att fortsätta me dkärnkraft efter det och att det är helt fantastiks hur naturen har börjat att hämta sig-det betyder ju ändå att allt inte kommer att ta slut om det händer något liknande, kanske för oss men inte för världen i stort) var att det var så vackert. Så otroligt vackert med de övergivna, halvt fallfärdiga högusen, de övervuxna lekplatserna och badhusen. Så vackert!
Men nu var det inbte dne typen av ruiner som jag tänkte på när jag bestlöt mig för att skriva detta inlägg utan samhälles ruiner.
Ruiner efter krig, storm och samhällen i kollaps.
USA hålker på att resa sig från fördelsen efter den senaste stormen Sandy, 38 döda hittills enligt GP. Även om nu USA säkerligen har klarat sig bättre än andra länder, som exempelvis Indien, skulle ha gjort eftersom de var förberedda och har bättre byggda hus så är det gräsligt. Hur ett modernt samhälle kan komma så på knä efter en storm. Vi måste inse hur känslig våran samhällsstruktur är. Ett strömavbrott kan innebära så mycket.
Sedan läser jag om hur unga människor i Mali samlas i träningsläger för att förbereda sig inför att ta till vapen för att befria sitt land från islamisterna.Och jag tänker på hur fruktansvärt det är när lite förvirring, kaos och osäkerhet i ett land räcker för att en mindre lite mer organisserad grupp ska kunna ta makten i en region eller flera.
Och jag tänker på hur farlig extremism är, varesig den är religiös eller politisk.
Och det känns som om världen är en skiftande samling av ruiner. Ett samhälle faller samman här eller där på grund av krig eller katastrofer eller rent av både och.
När ska vi inse hur känsligt våran värld är och hur beroende vi är av varandra likt alla andra organismer på vår jord.
Tyvärr så trot jag att även om många av oss-rent av de lesta- är fullt medvetna om detta, åtminstonde intelektuellt, så kommer vi aldirg att som samhällen inse detta. Som struktur är i alla fall i väst uppbyggda kring att se om sig själv och sina närmaste.
Vi har några insamlingar då och då för drabbade här och va ri världne. Vi klappar oss själva på axeln och berömmer oss för hur humanitära vi är. Medan vi resen av året endast bryr oss om att rädda våra egna skinn. Våran egen ekonomi. Oss själva.
Det värsta är att detmöjligtvis är fullständigt naturligt att man åtminstonde i kristider i första hand ser efter sig själv.
Men måste det ske på beostnad av andra? Ja visst, vissa av oss har det värre, anda båttre. Men i det stora hela har vi hittills klarat oss bra och borde nu som alltid ägna oss åt att inte bara se efter vårat eget utan även våra grannar, så väl de som bor vägg i vägg som de som bor närsgårds, eller närslands.
utan att vilja propagera för någon politisk eller religös inriktning så vill jag bara likt Black Eyed Pees en gång fråga "Where is the Love?"
Jag såg ett program för inte allt för länge sedan om Tjernobyl. Och det enda som jag kunde tänka på (fölrutom att en av vår tids störtsa kärnkraftolyckor var helt enketl fruktansvärd/hur kunde man ens överväga att fortsätta me dkärnkraft efter det och att det är helt fantastiks hur naturen har börjat att hämta sig-det betyder ju ändå att allt inte kommer att ta slut om det händer något liknande, kanske för oss men inte för världen i stort) var att det var så vackert. Så otroligt vackert med de övergivna, halvt fallfärdiga högusen, de övervuxna lekplatserna och badhusen. Så vackert!
Men nu var det inbte dne typen av ruiner som jag tänkte på när jag bestlöt mig för att skriva detta inlägg utan samhälles ruiner.
Ruiner efter krig, storm och samhällen i kollaps.
USA hålker på att resa sig från fördelsen efter den senaste stormen Sandy, 38 döda hittills enligt GP. Även om nu USA säkerligen har klarat sig bättre än andra länder, som exempelvis Indien, skulle ha gjort eftersom de var förberedda och har bättre byggda hus så är det gräsligt. Hur ett modernt samhälle kan komma så på knä efter en storm. Vi måste inse hur känslig våran samhällsstruktur är. Ett strömavbrott kan innebära så mycket.
Sedan läser jag om hur unga människor i Mali samlas i träningsläger för att förbereda sig inför att ta till vapen för att befria sitt land från islamisterna.Och jag tänker på hur fruktansvärt det är när lite förvirring, kaos och osäkerhet i ett land räcker för att en mindre lite mer organisserad grupp ska kunna ta makten i en region eller flera.
Och jag tänker på hur farlig extremism är, varesig den är religiös eller politisk.
Och det känns som om världen är en skiftande samling av ruiner. Ett samhälle faller samman här eller där på grund av krig eller katastrofer eller rent av både och.
När ska vi inse hur känsligt våran värld är och hur beroende vi är av varandra likt alla andra organismer på vår jord.
Tyvärr så trot jag att även om många av oss-rent av de lesta- är fullt medvetna om detta, åtminstonde intelektuellt, så kommer vi aldirg att som samhällen inse detta. Som struktur är i alla fall i väst uppbyggda kring att se om sig själv och sina närmaste.
Vi har några insamlingar då och då för drabbade här och va ri världne. Vi klappar oss själva på axeln och berömmer oss för hur humanitära vi är. Medan vi resen av året endast bryr oss om att rädda våra egna skinn. Våran egen ekonomi. Oss själva.
Det värsta är att detmöjligtvis är fullständigt naturligt att man åtminstonde i kristider i första hand ser efter sig själv.
Men måste det ske på beostnad av andra? Ja visst, vissa av oss har det värre, anda båttre. Men i det stora hela har vi hittills klarat oss bra och borde nu som alltid ägna oss åt att inte bara se efter vårat eget utan även våra grannar, så väl de som bor vägg i vägg som de som bor närsgårds, eller närslands.
utan att vilja propagera för någon politisk eller religös inriktning så vill jag bara likt Black Eyed Pees en gång fråga "Where is the Love?"
Kommentarer
Trackback
