Jag är rätt säker på att jag är galen

Då såg vi The Possession i går kväll.
En film om en flicka som köper en mystisk låda som inte går att öppna. Hon öppnar den och blir besatt av en Ond Ande.
Hur var den då?
Ja, jag gjorde ingen större analysering medans jag tittade. Jag skulle säkert kunna vända ut och in på manuset, logiska luckor, skådespelar instanser och effekter om jag hade velat och dessutom såg den ett par gånger till men. Nej.
Vad tyckte jag?
Jag tyckte att prestationerna från skådespelarna var ok, barnen var bra. Och det mesta helt ok övertigande. Inget överspel men inget under förväntad kavllite heller.

Kan inte begripa varför det tog så lång tid för alla att fatta att något inte stämde med flickan. Mamman var (som vanligt) trångsynt och var tvungen att uppleva något riktigt läskigt själv först innan hon trodde, sedan var hon all in för vad tokerier (kan man tycka att folk i normala fall skulle tycka) som pappan hittade på. Att komma släpandes med en exorcist? Men efter vad de upplevde hade jag nog också accepterat vad som helst, bara min lilla flicka blev bra igen.
Pappan klassiska hade-inte-varit-där typen som nu blev mycket engagerad och var den ende som i början fatta att något var fel och ville göra något åt det.
Det var kanske lite för lite efterforskningar gjorda, tillexempel sökte han inte upp de som han köpt lådan från (vilket jag nog hade gjort) för att fråga ut dem.

Spänningen hölls vid liv. Blev inte direkt larvigt eller sentimental men lite sådär. Ganska otäck bitvis.
Uppbyggnaden kring demonen och hur den långsamt tog över var bra.

Jag kan ju tillägga att jag inte var i rätt stämning när jag såg filmen. Det gör mycket för upplevelsen

Men sanningen är denna: har man sett Exorcisten så har man egentligen sett alla filmer av det här temat. De flesta av dem är sig rätt lika.
The Possession var inte den bästa, men långt ifrån den sämsta heller. Helt ok. Inte så läskig som jag hade väntat mig.

 

 

 

*Spoiler*
Jag gillade inte "slutet efter slutet". Men så är jag inget fan av "last scare" eller "de kom inte riktigt undan ändå" - slut.
Helt ok med en twist på slutet, en extra vridning som får dig att tänka till och eller reagera. Men då ska det vara bra och tänkvärt, inte uttjatade "haha! Det är inte riktigt slut ändå!"