Akvarell Björnbär
Björnbär i akvarell.
det var länge sedan jag ritade eller tecknade något som inte bara var skisser eller kladd.
Den här började jag på i september förra året, men gjorde inte klart den förrän häromdagen.
Akvarell har alltid varit den teknik som jag föredragit, efter vanlighederlig blyerts.
Äkta människor, på Engelska
Jag visste väl att det bara var en tidsfråga inan SVTs Äkta människor skulle dyka upp i engelskspråkig version.film
och se här:
IMDB Humans
Serien börjar visas den 14e Juli i England och 28e Juli i USA och sänds via Channel 4 och AMC.
AMC sänder även serier som Mad Men, Walking Dead, mfl.
Jag gillade den svenska serien, i alla fall den första säsongen, jag kom mig aldrig för att se säsong två.
Det ska bli intressant att se hur det går för den, och vad det gjort med den. Är det en ordagrann översättning, eller en "tolkning". Har de hittat på eget, eller är den likadan bara lokalanpassad?
Jaja, då är det väl bara att räkna veckorna/åren innan Rotskott får en brittisk/amerikansk uppföljare.
Barnkalas, Appropå Joakim Lamotte
Jag ska erkänna en sak, en hemsk och mörk hemlighet: Jag har alltid avskytt barnkalas.
Redan som barn var jag inte särskilt överförtjust i dem. Det var naturligtvis roligt att bli bjuder, välja ut present, klä sig fint och komma hem till en kompis och leka, äta korv och tårta. Men så kom det sig smygandes: den organiserade leken. Föräldrars/vuxnas inblandande, det skulle lekas lekar, det skulle planeras, vara teman.
Nej, jag saknade inte barnkalaset när de slutade hållas i mellanstadiet (då blev en annan plåga: (klass)disco istället, * rys*).
Jag stönar fortfarande djupt inom mig när det på diverse tillställningar för vuxna är någon som slår ihop händer och annonserar att "nu ska vi leka lekar!"
Nu när det ska hållas barnkalas för mina egna barn lider jag mig och drar mig för varje tillfälle. Det är SÅ tråkigt! Jag gör det för deras skull. För att de ska ha kul. Men jag ser inte poängen i att ha skattjakt, godispromenad, teman och allt vad det nu kan vara.
För de som tycker att det är kul att ordna sådana kalas Fine, gör det, så länge barnen tycker att det är kul och inte status. Ett krav, ännu en sak för barnen att ligga sömlösa och oroa sig för. - Tänk om ingen vill komma? Tänk om de tycker att det är tråkigt? Tänk om jag inte bli bjuden på den eller den kalas nu?
Men när det blir trender, ett måste, då vill jag dra öronen åt mig, säga till mina barn att bjuda sin(a) bästa kompisar och ha ett "födelsedagsfika"; lite bullar, lite korv, ev fiskdamm och sedan får de leka vad tusan de vill.
Jag har ännu inte fått någon fråga från C om varför inte han varit bjuden, men än så länge har vi nog besparats att det hänt. Det där kalaset hos den där klasskamraten som han inte kan begripa att han inte blev bjuden till. I varje fall har han inget sagt och jag har inget frågat, om han själv inte tänker på det vill jag inte vara den att plantera tanken i hans huvud heller.
Redan som barn var jag inte särskilt överförtjust i dem. Det var naturligtvis roligt att bli bjuder, välja ut present, klä sig fint och komma hem till en kompis och leka, äta korv och tårta. Men så kom det sig smygandes: den organiserade leken. Föräldrars/vuxnas inblandande, det skulle lekas lekar, det skulle planeras, vara teman.
Nej, jag saknade inte barnkalaset när de slutade hållas i mellanstadiet (då blev en annan plåga: (klass)disco istället, * rys*).
Jag stönar fortfarande djupt inom mig när det på diverse tillställningar för vuxna är någon som slår ihop händer och annonserar att "nu ska vi leka lekar!"
Nu när det ska hållas barnkalas för mina egna barn lider jag mig och drar mig för varje tillfälle. Det är SÅ tråkigt! Jag gör det för deras skull. För att de ska ha kul. Men jag ser inte poängen i att ha skattjakt, godispromenad, teman och allt vad det nu kan vara.
För de som tycker att det är kul att ordna sådana kalas Fine, gör det, så länge barnen tycker att det är kul och inte status. Ett krav, ännu en sak för barnen att ligga sömlösa och oroa sig för. - Tänk om ingen vill komma? Tänk om de tycker att det är tråkigt? Tänk om jag inte bli bjuden på den eller den kalas nu?
Men när det blir trender, ett måste, då vill jag dra öronen åt mig, säga till mina barn att bjuda sin(a) bästa kompisar och ha ett "födelsedagsfika"; lite bullar, lite korv, ev fiskdamm och sedan får de leka vad tusan de vill.
Jag har ännu inte fått någon fråga från C om varför inte han varit bjuden, men än så länge har vi nog besparats att det hänt. Det där kalaset hos den där klasskamraten som han inte kan begripa att han inte blev bjuden till. I varje fall har han inget sagt och jag har inget frågat, om han själv inte tänker på det vill jag inte vara den att plantera tanken i hans huvud heller.
Dock, så tycks det vara ganska lugnt bland föräldrarna i Cs klass, men jag kan ha fel...
Appropå Joakim Lamottes Krönika: Barnkalasen har gått överstyr
Appropå Joakim Lamottes Krönika: Barnkalasen har gått överstyr
