Charlie är sjuk :(
Klockan fyr ai morse vaknade Charlie och skrek, han skrek och skrek och var otröstlig. Han ver het som en stekpanna och när jag provade febern hade han 39.0 och naturligtvis blev jag orolig. Men ett samta med sjukvårdsupplysningen senare så ble jag lite lugnare.
Det är tredje gången under sitt 1a levnadsår som Charlie är sjuk. Men så här hög feber hade han inte förra gången. Men några timmar senare hade febern gått ner till 38.7 och jag gav honom panodil. Han är trött och gnällig men han dricker gott och han har god aptit. Vilket är possetivt.
Men jag är ändå orolig. Jaja, det är jubara lite feber men han var så ynklig i morse, och är fortfarande väldigt hängig.
Han är ju min lilla bebis!
Jag hoppas att det inte blir långdraget, för hans skull. Det är inte kul att ha feber.
Men han sover nu, och det är ju bra, jag hoppas att han får sova gott i natt också.
Jag jag med =)
Harry Potter och Halvblodsprinsen
En ny trailer till Harry Potter och Halvblodsprinsen är ute. Och för första gången så kände jag en ilning av förväntan inför denna filmen.
Jag ser redan i trailern att de hittat på lite...för det är väl ingen attack mot Kråkboet i boken vad jag minns?
Hur som helst. Den ser OERHÖRT snygg ut, och dramatisk, och mörk och...magisk!
Jag ska se den! Jag har sett alla H.P filmerna på bio och ska fortsätta med det. Det blir banvkt för lille Charlie i Juli.
Kan det bli hetare?
X-men Origins: Wolverine har premiär nästa freda och själv kan jag knappt vänta!
Jag läste lite X-men när jag var barn, men inte så mycket, Superman och Spiderman, eller stålmannen och spindelmannen som man sade på den tiden ;) var de då mest populära superhjältarna i varje fall i min familj. Men jag visste vilka Rogue, Pheonix (ok. Jean Grey), Storm, Magneto, Beast, Sabretooth, Gambit och Wolverine m.fl. var. Jag var då och är fortfarande överraskande bevandrad i Marvel universumet för att vara någon som knappt läst en enda av dessa serierna.
Delvis för att jag läste en bok om just seriehjältar en gång.
Men hur som helst, Jag blev vi alla fall stört kär i Wolverine i Hugh Jackmans skepnad, så ni kan förstå att jag är till mig över filmen om honom. den kan få lov att vara, nästan, hur krapig som helst och jag kommer ändå älska den.
Det är nästan så att jag undra hur många tjejer, kvinnor och tanter det är som kommer att gå och se den just för alla de stiliga karlarna i filmen. Men jag se den för Hugh Jackmans och Wolverines skull och enbart deras skull.
Men ärligigt, Kan det bli hunkigare? :
Något som jag tycker är just är att de (manusförfattarna) utnyttjar så mycket av det vi fått läsa i serierna om Wolverine, och då syftar jag främst på serien skriven av Bill Jemas, Joe Quesada och Paul Jenkins som tar upp Wolverines ursprung. >Länk< En serie som jag, liksom Weapon-X serien såg till att läsa när min fan-girl mani var som störts.
Jag känner mig tillräckligt bevandrad med Wolverines historia, Weapon-X, Silverfox, hans barndom ;) För att känna att det ska bli intressant att se hur de länkar samman hans historia i filmen.
New Moon Varulvarna.
Smygnyfiken som jag är klickad ejag på länken och se där! En 1a bild på vargflocken!
Stiliga karlar ^^
De kan jobba lite på den lite vildare varulvslooken men annars tycker jag att det ser lovande ut. Ja, jag gillar vargarna mer än vampyrerna i Twilight, men jag gillar varulvar mer än vampyrer allmänt så...
Läs mer om vargarna och skådespelarana på den här artikeln.
Vill ni ha mer info om The Twilight Saga: New Moon så rekomenderar jag främst filmens IMBD sida här, siten m.m New Moon the movie och svenska Twilight Sweden eftersom filmen inte tycks ha någom officiell sida ännu.
Mode och skönhet...hihi
Men jag har bland annat spanat in KappAhls nya kollektion Vintage stories. Den är väldigt, söt, väldigt romantisk, väldigt 20-tal. Jag giullar dens karpt. Grejen är nog bara att man nästan måste köpa hela kollektionen för att det ska fungera ^^
Vi får se vad vi har för pengar efter att alla räkningar är betalda, kanske kan jag köpa några grejer, kanske inte.
Men den är himla söt och vacker.
Jag blir 28 i år, tänka sig 28! Jag vet itne vad som är värst, att jag blir äldre ller att jag faktiskt bryr mig!
Och jag som inte känne rmig som en dag över 20! ^^ Men visa vittnesmål om min ålder går inte att undvika, som att min hud börjar förändras. Jag som alldrig varit så intresserad har plöttsligt funnit att jag plockar bland krämer på hyllorna för att hitta något som kan få min hy mjuk och smidig.
Inte för att den är torr som fnöske, men jag har börjat känna av en viss förändigrn.En kompis rekomenderade No7
Jag ska nog ta och pröva den nästa gång som jag behöver köpa ansiktskräm, om sådär en månad. Den är lite dyrare, men som den är så bra som det sägs så är det värt det.
Stukade fötter och gamla vänner
Han har gjort illa foten. Han snublade och satte sig på benet och foten så att nästan allla leder i hlea foten gick av, som tur var hade skelettet i foten hållit. Mne han har ont och har levt på kaffe och värktabletter.
Han hade ju tänkt åka tillbaka till obbet med en gång, men jag sade åt honom att han inte borde jobba förrän han kunde ta sig till jobbet själv. Men det blir nog till nästa vecka. Han mår inte bra av att inte jobba, han är en riktig arbetsnarkoman light, han älskar att jobba, men vi tycker alla tre att det har varit skönt att vara tillsammans en hel vecka och snart två ^^
Även om jag har fått ta hand om två "barn" så har det ändå underlättat en hel del att ha honom här, en viss avlastning har det varit. Och det har varit riktigt trevligt att äta lunch och middag tillsammans alla tre. Charlie har fått samma mat som vi äter två ggr om dagen nästan varje dag. Någon gång då och då har det blivit barnmatsburk, men ändå. Det är riktigt kul att se honom äta "våran" mat.
Annars då?
Ja, jag har försökt få kontakt med en gammal barndomskamrat. Jag fick henne e-mail från hennes lillasyster som jag hittat på facebook. Själv har hon ingen facebook. Så jag mailade henne i...onnsdags, men har inte fått något svar än. Kanske vill hon inte, kanske har hon inte hunnit.
Jag minns att jag stött epå henne i korridoren i gymnasiet en gång. Men när jag hälsade fick jag en känsla av att hon itne ville prata med mnig. Så jag lät henen vara med tanken att hon kanske ville ha det så och att jag skulle ge henne lite tid.
Men vi varken sågs eller hördes sedan den lilla konfrontationen.
Jag vet inte... antingen så är hon bara inte intresserad av att ta upp kontakten med mig, jag vet själv några kompisar från min barndom och tidiga tonår som jagibnte skulle ge ett lingon för att träffa igen, och andra från barndom och i och för sig senare tonår och tidig vuxen ålder som jag aldrig skulle vilja släppa.
Eller så vill hon inte av andra skäl. Det får mig att fundera på vad som kan ligga bakom det. För jag minns oss som ganska tighta, sedan så hände något, det var säkert mitt fel, jag slutade ringa, slutade hälsa på, slutade allt. Hade en "svår" period i mellan/högstadiet då jag allmänt drog mig undan från alla, inklusive henne. Kanske såg hon oss inte som lika tighta eller så blev hon sårad av mitt beteende, eller så...jag vet inte. Vill hon inte så vill hon inte. Vem vet, vi är kanske så pass olika idag att vi kanske inte ens skulle komma överens idag. Men om jag har sårtat henne skulle jag vilja veta om och hur så att jag kunde be om ursäkt, även om det inte hjälper så skulle jag vilja ha den möjligheten.
Väldigt tråkigt för hur det än är så skulle jag verkligen, uppriktigt veta hur hon har det, hur hennes liv är och har varit. Men jag respekterar hennes val.
DHH....eller...skit i det.
Jag skulle egentligen berätta om vad som har hänr de senaste veckorna, men nu orkar jag inte det längre.
Det enda jag orkar göra är att klaga över att sedan Charlie föddes så tycker jag att klockan halv tio är sent!
- och en lista på vad jag borde bloggat om:
1, Att jag har läst Ljudet av ditt hjärta, av Stephenie Meyer.
2, Min mycket trevliga kväll med Lisa på det lokala vattenhålet och dagen efter.
3, När Calle bröt fotlederna.
Dessutom hade jag tänkt mig rita fina illustrationer till dessa berättelser. Vilket är en orsak till att det dröjt med inläggen.
Jag vill verkligen komma igång och rita igen, men jag har inte så mycket tid över till det. Inte om jag vill vila, läsa, äta, skriva, städa, umgås med Calle eller mina vänner, spela tv-spel, komma ut och göra något annat när Cahrlie sover eller passas av annan släkting.
Det är inte lätt att vara förälder ^^
Kram på er.
p.s för er som inte vet: DHH är förkortning för Detta Har Hänt, ni vet, som den sammanfattning som ibladn är i början på braiga TV-serier så att man blir up til date med vad som har hänt inför kommande avsnitt.
