Lanzarote
Semester! Ibland förtjänar man det bara, semester!
Sol, värme, bad. Ja, allt som gör semester till vad den är.
Vi tillbringade nyårsveckan på Kanarieön Lanzarote.
Lanzarote är den östligaste av Kanarieöarna och den ö som ligger närmas Afrika. Detta innebar även att den var den första av öarna att bosättas.
Lanzarote är den torraste av Kanarieöarna och vi slapp regn nästan hela semestern. Det småregnade lite på torsdagen och fredagen men i stort hade vi en solig och varm vecka.
Vi bodde på ett lägenhetshotell, mycket centralt i staden Puerto del Carmen. Vi hade bara ner för en backe så var vi på strandpromenaden och stranden.
Lanzarote hade en vacker svart-grå sand. Mjuk och finkornig. Det syntes att sanden blandats upp med finfördelad vulkanisk sten. Alla klippor var för övrigt av vulkanisk sten, svarta och kantiga.
Lanzarote hade en mycket speciell miljö. Den var som en öken, men en grönskande sådan. Man hade svårt att tänka sig hur någon ens kommit på iden att bosätta sig på ön. Men av vad jag förstod var jorden näringsrik och passade väl för jordbruk.
Vi kom aldrig iväg och tittade på Timanfaya, en nationalpark. Timanfaya är "resterna" av det senaste stora vulkanutbrottet på ön. Det ser ut som ett ökenlandskap med varma källor och mitt i området ligger vulkanen Montanas del Fuego de Timanfaya.
Jag hade gärna åkt dit, men som sagt så kom vi aldrig iväg dit :(
Jag hittade dock ett vykort över Timanfaya och ville gärna köpa det och skicka det till någon med texten:
"Hej! Vi har det bra här på vår semester i Mordor. Det är lite varmt och marken skakar då och då, men för det mesta är det fint". Men jag vet inte vem som skulle uppskattat mitt skämt. Säkerligen alla jag känner men ändå.
Hur som helst.
Vi anlände den 31/12 och såg fram emot ett stort nyårsfirande till kvällen. Tyvärr var vi båda så trötta efter resan så vi somnade som stockar kring tiotiden och missade allt :(
Dock har vi både solat och badat (i havet!) och jag känner att en bättre början på det nya året kunde man inte ha.
Om vi bortser från att jag mådde illa av och till och inte kunde äta allt för mycket. Så jag höll mig till smårätterna och förrätterna på dagen och försökte klämma någon middag på kvällen.
Jag fick en ny favoriträtt: Kanariska skrynkliga potatisar med Mojosås. Helt underbara!
det är små potatisar, liknade färskpotatis, som kokas (eller ångkokas, beror på vem man frågar) med skalet på i havssaltet vatten (mycket saltat). I vissa fall rullas de även i salt efter att de kokas. De äts sedan varma med mojosåsen som finns i både röd och grön variant. Jag kan tänka mig att det är pepparfrukt i den, även paprika, tomater och olivolja.
Jättegott.
Den mesta tiden ägnade vi åt att slappna av, vila och njuta av värmen. Vi hade gärna stannat, och pratade om hur härligt det hade varit att haft en liten lägenhet eller ett litet hus där nere som man kunde åka till på vintern. Men då skulle man ju ha något att göra också, annars hade man varken haft råd eller ork att spendera en del vinter där nere. Man blir ganska trött på att inte göra någonting efter ett tag.
Men vi beslutade att till nästa gång skulle vi hyra oss en bil och åka runt lite mer på ön så att man kunde upptäcka den i sin egen takt.
Men nästa gång har vi ju en liten knodd också. Och då blir nog tiden på stranden både längre och roligare, eller vad tror ni?
