Sparkar och Slag
Inte så dramatiskt som det låter jag lovar ;)
Det är nämligen på det viset att jag känner allt mer och mer hur den lille rör sig i min mage. Det är helt fantastiskt varje gång. Jag kände den sparka flera gånger i går.
Calle är nog lite avis för han vill gärna känna det han med, så han väntar med spänning på att det ska börja kännas på utsidan också och inte bara inuti mig.
Den är ännu så pass liten så att jag antagligen bara känner de stora rörelserna. Men ändå. Helt underbart. Vi får väl se om någon månad när magen blir för trång och jag känner minsta lilla fingerviftning som barnet gör.
Hur ska jag beskriva att det känns? Humm... vissa beskriver det som att det bullbar, andra som "en liten fiskskärt". Och ja, de första rörelserna sådär vecka 18 var man osäker på om det var barnet eller bara gaser. Men nu, det känns som, som...jag skulle vilja beskriva det som att det känns som små vingar som slår där inne, som en liten fågel eller när du håller en fjäril i din kupade hand och känner vingarna mot huden. Det är faktiskt så vackert.
Det är så skumt varje gång som jag tänker på det, varje gång som jag eller någon annan säger det högt: "Jag är gravid". Gravid! Tänk er. Det är så stort. Det är så otroligt, så omöjligt. Jag säger som Junos kompis i filmen med samma namn "Gravid, det är ju något som bara mammor och lärare blir".
Helt, ja stort.
