Jag är rätt säker på att jag är galen

Min systers sambo, låt oss kalla honom min svåger, kallar mig och min syster för Pregosaurier.
Jag vet inte riktigt vad han menar med det annat än ett roligt smeknamn. Men han kan också mena att kvinnor på grund av alla hormoner blir antingen små monster som grinar eller blir arga för allt och bara vill ha en massa skum mat hela tiden. Eller rent av att vi, p.g.a. hormonerna, går tillbaka i utvecklingen och blir primitiva varelser styrda av våra nycker och instinkter.

Hur som helst, man kan känna sig ganska så påhoppad och kränkt av det smeknamnet ifall det nu syftar på någon av de två nämnda tolkningarna, men ibland så stämmer det ju.
Jag grinar i och för sig inte för allt, och kräver inte med piskan i hand en massa skum mat. Mina kravings har inte varit så våldsamma. Men mitt tålamod har blivit lite kortare och saker som jag inte störde mig på så mycket förr irriterar mig nu, och saker som bara irriterade mig lite förr kan jag bli rent förbannad över nu. Mina hormoner har alltså gjort mig mer aggressiv. Jag kan få lust att klippa till folk vars samtal jag snappar upp på stan bara för att jag tycker att de är korkade eller irriterande dumma eller bara irriterande (vanligtvis för att jag tycker att de verkar dumma, enfaldiga eller bitchiga).
Småsaker som min sambo säger eller gör gör mig arg, som när han frågade om bordet var dukat ännu så att han kunde börja steka maten. Varför blir jag arg för det? Meningslöst, särskilt när han bara frågar och inte menar att det är mitt fel att maten blir lite försenad bara för att jag inte dukar bordet. Men man blir sådan. Det är inte smickrande men sanningen.
Några exempel på en sak som bara irriterade mig förr men som jag blir rent förbannad på nu är bland annat folk på tåget. inte att de bara råkar finnas där (jo, vissa dagar) utan mångas stress att komma av tåget. Ok, för att ställas dig upp i tid om man ska av någonstans längs linjen (men fem minuter före hållplatsen?) men när man kommer in på slutstationen? Varför ställa sig upp innan tåget ens rullat in på perrongen när de tär slutstationen? Tror det att tåget ska stänga och åka tillbaka med dem i eller? Jag är så trött på alla stressade människor som reser sig "i god tid", d.v.s. innan tåget kommit in till Göteborgs Central, de som klättrar över mig, tränger sig förbi mig bara för att de har bråttom av. Jag brukar sitta ganska länge, helst till tåget stannat, innan jag reser mig. För hur många sekunder missar jag på det?
 Hur många sekunder tror de att de tjänar på att klättra över mig för att komma ut i gången? Sätt er i sätet längst ut om ni nu har så bråttom!

Ett annat exempel på saker som störde mig förr men gör mig arg nu är cyklister som inte använder sig av ringklockan. Jag höll på att bli ned cyklad häromdagen av en cyklist som trängde sig förbi mig på innersidan av en gångväg häromdagen. Han kom upp bakom mig och trängde sig förbi mig och ett staket. Hade han ringt i ringklockan hade jag flyttat på mig, gett honom större plats, men nu hade jag lätt kunnat slå ner honom eller hans barn bara genom att sträcka ut armen vid ett obevakat ögonblick. Vilket jag nästan gjorde efter som jag gick och grävde i min väska och detta ledde till att cyklisten nästan tuschade min armbåge.
ANVÄND RINGKLOCKAN!
Eller är det pinsamt?
Visst vissa människor börjar irra fram och tillbaka på vägen som yra höns när en cyklist pinglar på dem, men då år de skylla sig själva i fall de blir påkörda för då har du varnat dem att du är på väg.
Men när du tvingas välja mellan att köra i diket eller in i någon som du tränger dig förbi får du skylla dig själv cyklist, du kunde har ringt i ringklockan och detta stressmoment hade undvikits.