Pregosaurius utbrott 2
Jag fick ett utbrott på en kund i går. Det är oprofessionellt men till mitt försvar kan jag säga att han både kallade mig dum, okunnig och okapabel att hjälpa honom. Allt jag försökte göra var att genom frågor ta reda på vart han var på sidan, vad han hade gjort och vad han skulle göra och därifrån ge honom råd på hur han skulle göra det. Får jag inte veta allt detta så kan jag inte heller hjälpa honom. Men han vägrade att svara på mina frågor, han vägrade att samarbeta och kallade mig som sagt oförstående och dum och påstod att jag var ovillig att hjälpa honom. Jag vet inte ens vad han förväntade sig av mig.
" Efter att han skrikit åt mig ett tag om hur dum jag var och att han inte ville ha min hjälp svarade jag "Men skit i det då" och lade på. Sedan bröt jag ihop och grät.
Hur jag handskades med denna kund var oprofessionellt men jag orkade bara inte ta mer. Jag hade jobbat i åtta timmar, det var varmt och kvavt i lokalen, jag var trött och hade redan tacklats med en hel del krångliga och arga kunder under dagen. Vilka samtliga jag hade kunnat lugnat ned och hjälpa. Allt genom samarbetsvilja från både dem och mig. Men nu orkade jag inte mer.
Jag har sämre tålamod nu när jag är gravid men det har inte gått ut över mitt arbete tidigare, jag har inte tillåtet det att göra det. Men denna gång var det så mycket som spelade in, och just att han inte tycktes vilja ha hjälp, bara skrika åt någon och denna någon råkade bli jag. Visst, jag måste ha en oprofessionellt hållning även till otrevliga kunder, men ingen som sitter i en telefonservice, eller någon service över huvudtaget ska behöva ta en massa skit. Vi är också människor och vi har inte övervakning 24timmar om dygnet på vad kunderna gör så vi har ingen som helst möjlighet att hjälpa till ifall de inte förklarar vad de gjort och vad de vill göra eller inte är villiga att svara på våra frågor.
Jag ar tidigare planerat att jobba till och med Juni ut, men denna incident ha fått mig att börja överväga att ta ut några veckors semester i slutet av Juni. Det ser inte ut som om jag kommer hålla hela vägen i alla fall.
En kul, ja rent av lite uppmuntrande grej, som jag dock var med om i går var hur jag såg en liten krumryggad tant, knappt en meter hör och med en sådan där väska på hjul, tränga sig på tåget nästa lika bra som alla andra oförskämda människor som inte lämnar plats åt varken äldre, handikappade (människor med rullatorer eller kryckor) eller barnvagnar.
Men hon satsade, slängde fram sin väska och klev på. Go tanten!
