Stukade fötter och gamla vänner

Nu har Calle varit hemma från jobbet i en vecka, han kommer nog att vara hemma en vecka till.
Han har gjort illa foten. Han snublade och satte sig på benet och foten så att nästan allla leder i hlea foten gick av, som tur var hade skelettet i foten hållit. Mne han har ont och har levt på kaffe och värktabletter.
Han hade ju tänkt åka tillbaka till obbet med en gång, men jag sade åt honom att han inte borde jobba förrän han kunde ta sig till jobbet själv. Men det blir nog till nästa vecka. Han mår inte bra av att inte jobba, han är en riktig arbetsnarkoman light, han älskar att jobba, men vi tycker alla tre att det har varit skönt att vara tillsammans en hel vecka och snart två ^^

Även om jag har fått ta hand om två "barn" så har det ändå underlättat en hel del att ha honom här, en viss avlastning har det varit. Och det har varit riktigt trevligt att äta lunch och middag tillsammans alla tre. Charlie har fått samma mat som vi äter två ggr om dagen nästan varje dag. Någon gång då och då har det blivit barnmatsburk, men ändå. Det är riktigt kul att se honom äta "våran" mat.

Annars då?

Ja, jag har försökt få kontakt med en gammal barndomskamrat. Jag fick henne e-mail från hennes lillasyster som jag hittat på facebook. Själv har hon ingen facebook. Så jag mailade henne i...onnsdags, men har inte fått något svar än. Kanske vill hon inte, kanske har hon inte hunnit.
Jag minns att jag stött epå henne i korridoren i gymnasiet en gång. Men när jag hälsade fick jag en känsla av att hon itne ville prata med mnig. Så jag lät henen vara med tanken att hon kanske ville ha det så och att jag skulle ge henne lite tid.
Men vi varken sågs eller hördes sedan den lilla konfrontationen.
Jag vet inte... antingen så är hon bara inte intresserad av att ta upp kontakten med mig, jag vet själv några kompisar från min barndom och tidiga tonår som jagibnte skulle ge ett lingon för att träffa igen, och andra från barndom och i och för sig senare tonår och tidig vuxen ålder som jag aldrig skulle vilja släppa. 
Eller så vill hon inte av andra skäl. Det får mig att fundera på vad som kan ligga bakom det. För jag minns oss som ganska tighta, sedan så hände något, det var säkert mitt fel, jag slutade ringa, slutade hälsa på, slutade allt. Hade en "svår" period i mellan/högstadiet då jag allmänt drog mig undan från alla, inklusive henne. Kanske såg hon oss inte som lika tighta eller så blev hon sårad av mitt beteende, eller så...jag vet inte. Vill hon inte så vill hon inte. Vem vet, vi är kanske så pass olika idag att vi kanske inte ens skulle komma överens idag. Men om jag har sårtat henne skulle jag vilja veta om och hur så att jag kunde be om ursäkt, även om det inte hjälper så skulle jag vilja ha den möjligheten.
Väldigt tråkigt för hur det än är så skulle jag verkligen, uppriktigt veta hur hon har det, hur hennes liv är och har varit. Men jag respekterar hennes val.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0