Blod och Choklad

BOKTIPPS!

Idag ska jag tippsa om boken "Blod och Choklad" av Annette Curtis Klause.
Titeln är ett kapitel för sig....

Svenskt omslag till Blod och Choklad



Den handlar om en sextonårigtjej, Vivian Gandillon. Hon är vacker, stark, självsäker och varulv.
Efter att skoltidningen publicerat en av hennes bilder bredvid en dikt som en annan elev på skolan skrivit blir hon nyfiken på vem denna person är som kunnat matcha känslan i hennes bild så väl.

Denna någon visar sig vara Aiden, en "köttkille", alltså en människa. Vivian upptäcker att hon mer eller mindre motvilligt dras till honom och det som börjar som en lek för henne, att bevisa för sig själv att hon kan få honom om hon vill, utvecklas till något större. Hon inser till sin förskräckelse att hon är kär.

Detta är inget som passar sig för en varulv och hon är medveten om att flocken aldrig kommer att acceptera hennes val av pojkvän. Och Aiden då? Skulle han kunna acceptera henne för vad hon var? Men varför skulle han inte? En sådan vacker och fri varelse som hon är både som människa och som varg!
Samtidigt sker en serie bestialiska och oförklarliga mord, och Viviane som börjar få svårt att minnas vad hon gjorde just de nätterna då morden begicks. Vem i flocken är det som har begått dessa brott mot flockens lagar? Är det rent av Vivian själv?

-----

Boken var klart bättre än filmen, som jag personligen tyckte sög. Det enda som var bra i filmen var hur de gestaltade varulvarna både i mänsklig och vargform.

Boken däremot är mer än bara en historia om "förbjuden kärlek".

Vivian är lite av en bitch (jo då). Hon är Jobbigt självmedveten och egocentrisk. Hon är jobbigt medveten om sitt eget utseende och hennes främsta orsak till varför Aiden borde kunna acceptera henne är ju för att hon är så "Snygg" och "sexig".
Hon är kort och gott lite jobbig.

Hennes egna och flockens känslor inför att vara varulvar är något av det som håller boken uppe. Vivians kärlekshistoria med Aiden är ganska tråkig och de mystiska morden och de känslor av förvirring och skam som de inger Viviane skyndas alldeles för fort igenom.

Personligen tror jag att boken vunnit mer på att vara mer av en skräckbok, dvs mer om morden och den oro som de innebär för flocken, för Vivian och Aiden, än bara det på förhand dömda kärleksparet.
Det var fint och bra skrivet deras förhållande, men slutet blev tillskyndad och lite för hastigt och lustigt.

Jag kan tänka mig att Anette Curtis haft som baktanke att skriva en varulvshistoria från varulvens sida istället för hur de brukar presenteras. Men om det verkligen var hennes tanke med romanen så tar skräcktemat, de mystiska morden och misstankarna om vem som är mördaren upp alldeles för liten del av boken.

En liten rolig not är att trots att boken är skriven ur en allvetande fröfattar perspektiv så mins jag en som om den var skriven ur ett jag-perspektiv.


Kort och gott:
En ok bok för alla oss som i denna uppsjö av skräckromantik saknar (romantiska och äventyrliga) böcker varulvarna, vampyrernas lite mer stökiga bröder.
Det är dessutom trevligt med en ungdomsbok om ett övernaturligt (monster) väsen som inte går omkrign och lider över att de är hiskeliga hemskiga monster utan är ganska nöjda och stolta över vad de är.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0