Amerikanska Gudar
Jag kan väl inte påstå att jag någonsin varit ett större fan av Neil Gaiman, inte så att jag tycker illa om hans böcker, eller honom för den delen han verkar vara en trevlig prick. Det är bara det att han inte riktigt tilltalat mig. Jag har inte heller läst särskilt många av hans böcker.
Jag var väl lite väl ung när jag läste Stardust, men jag tyckte då att den var tråkig och trist. Då kunde jag inte riktigt uppsatta sagotemat och stilen boken, något jag däremor idag uppskattar mycket. Goda Omen läste jag bara för att Terry Pratchett var inblandad. Däremot älskade jag Kyrkogårdsboken.
Nu har jag alltså gett mig på Amerikanska Gudar, delvis för att jag fundera på det ett tag men också för att denna bok snart ska bli miniserie hos HBO.
När jag berättade för en bekant att jag skulle läsa en bok med den titeln blev det lite skämtsamma kommentaren ”Men de har väl inga gudar?”, och det är väl på sätt och vis den tesen som Gaiman själv för i boken. Det finns gudar, men alla gudar kommer utifrån, precis som de människor som bor där. ”Amerika är inget bra land för gudar” är en mening som ofta upprepas i boken. ”ursprungsbefolkningen då?” kanske ni undrar, jo det tas upp; de har andar och folklore, sagor och berättelser men inge gudar som de dyrkar på det sättet som den övriga världens gudar behöver.
Var var jag?
Jo, tanken är att gudarna följer med människorna som tror på dem. Och så länge det finns tro så lever de och de lever på att bli dyrkade. Men finns det plats för de gamla gudarna i dagen samhälle där nya gudar dyker upp. Dator gudar, internet gudar, Media gudar, nya gudar som ser sig som framtiden (jag har en känsla av att facebook-guden nog tycker att han/hon är bra mycket viktigare än vad han/hon verkligen är), det nya och det viktiga, det människor behöver och det människor tillber och offrar (oftast sin tid?) till. Finns det då plats för dem alla? Få av dem verkar tro det och båda sidorna börjar förbereda sig på krig. Och där har ni i kort själva intrigen. Men berättelsen handlar om Shadow. En man som just släppts ur fängelset efter ett tre år långt avtjänat straff för att få veta att hans hustru är död och han har varken jobb, hem eller familj att återvända till. Han blir uppsökt av en mystisk man som kallar sig mr Wednesday som vill anställa honom för att skydda honom, köra honom från plats till plats, springa ärenden, och i nödfall göra folk illa. Sedan dras Shadow in i gudarnas krig. Alla verkar vara intresserade av honom och ha honom på sin sida. Men varför detta intresse för en vanlig man som Shadow? Varför valde Wednesday ut honom och varför har alla ett sådant intresse av honom?
Jag har ingenting emot Neil Gaiman, och jag uppskattar väl hans förmåga som författare, dock misstänker jag att Amerikanska Gudar är bättre på engelska än den svenska översättningen. Men dock uppskattade jag boken. Jag gillar böcker där det inte nödvändigtvis behöver hända en massa saker hela tiden utan att det kan vara flera lugna och stillsamma, trevliga, passager. Historier där karaktärerna är det viktigaste och själva mysteriet, i bakgrunden är det verkligt intressanta och där inte allt nödvändigtvis behöver avslöjas.
För min del hade boken kunnat sluta där i Rocky City uppe på Lookout Moutain tillsammans med Shadow och Laura. För min del hade boken varit bäst om den slutat där. Även om jag gillade efterskriften som utspelar sig i Reykjavik så tycker jag att nyta-ihop-de-lösa-trådarna epilogen var överflödig.
Det jag gillade med boken var alla gudar och andar och annat oknytt som dök upp, att känna igen dem och lista ut vilka det var tyckte jag var lika roligt som spännande. Jag kända igen Oden med en gång, det var nästan lite tråkigt tydligt. Men så är ju Asatron en del av vårt kultur arv och för oss är Oden med sina tillbehör ganska bekant. Andra, som Anansis eller Czernobog är mer okända för mig och därför inte lika lätta att känna igen, dock kände jag igen Kali rätt snabbt. Det samma gällde Bast och Anubis, men å andra sidan är dessa gudar några som jag känner någorlunda till. :)
Historien är intressant, vad händer med de gamla gudarna när de inte längre tillbeds? Försvinner de eller fortsätter de att leva på den lilla tro som finns att tillgå? Och förändras de beroende på vart i världen de är? Det är lite intressant att Oden på Island verkar vara en lite trevligare prick än Oden i Amerika.
Sedan kan jag inte låta bli att fundera över Shadow.
(spoiler)
Är han ”bara” Shadow eller är han som Odens son någon av ehh…Odens söner? Vi får aldrig veta hans riktiga namn. Och jag kanske överanalyserar men finns det en möjlighet att Shadow är Balder? Med tanke på att han dör och återuppstår och hans återuppståndelse för med sig en ny tid är tanken inte helt omöjlig. Inte heller att hans hustru är död, från dödens rike (Hel) är helt olikt Balder i mytologin.
Detta är dock inget som avslöjas, och som jag sade, jag kanske överanalyserar det hela.
Slutsats. Jag tyckte att Amerikanska Gudar var en bra bok. Jag tyckte den var trevlig att läsa och det är alltid kul att få fundera över boken man läser. Och religion, framförallt mytologi, är något som jag personligen tycker är både spännande och intressant. Så ja, jag gillade Amerikanska Gudar.
Läs den.
