Princess Mononoke
Ja, ja, ja!
SFBio ska visa Princess Mononoke på bio i höst. Underbara, efterlängtade Princess Mononoke!
Princess Mononoke är min absoluta favorit bland Miyazaki-filmerna -jaja tätt följd av Spirited Away, men jag tycker ändå inners inne bäst om Princess Mononoke.
För mig innehåller den allt, den är vacker som skam, den är spännande, den innehåller magi (gamla gudar och skogsandar), starka karaktärer, starka kvinnliga karaktärer som ändå kan och vågar vara inte svaga men ha svagheter utan att de för den delen framställs som våp. Ett budskap, ett för Miyazaki ganska vanligt budskap: Sköt om naturen, men ändå.
Och något som jag finner mycket fascinerande med anime och asiatisk film överhuvudtaget: ingen karaktär, och då menar jag ingen, är rakt igenom ond.
Spirited Away innehåller också allt det här, och Spirited Away är underbar den med. Men jag gillar ändå Princess Mononoke mer, kanske för att den är mer klassisk fantasy, den utspelar sig i en svunnen onämnbar tid på en onämnbar plats. Vargar har jag alltid tyckt om, och särskilt när de framställs lite magiska, nu är vargarna i Princess Mononoke gudar och inte vanliga vargar men ändå.
Den innehåller en hel del mer våld, vilket man beroende på historia lätt kan klara sig utan men våldet i den här filmen har ett syfte att vara med. Spirited Away är upplyftande fri från allt våld, men den filmen, den berättelsen kräver inget våld.
Sedan var det just Princess Mononoke som fick mig att återupptäcka Miyazaki och hans filmer. De visade den som exempel på Anime när jag läste filmvetenskap i Göteborg 02.
Känslan av den filmen, av de naturscenerna, som när de stiger in i Skogs Andens glänta första gången, så vackert, så underbart vackert att jag bara ryser.
Gud vad jag längtar, gud vad jag väntar! Jag ska se den på bio!
