Jag mår illa...
Illa, jag mår illa. Sjöng en viss Uggla på sent åttiotal.
Och efter att ha läst dagstidningen både i pappersform och på nätet har jag -ust att säga det samma.
Världen är en hemsk, hemsk plats där barn kan bli mördade av andra barn. Där barn kan bli skadade och mördade, utnyttjade såväl fysiskt som i diverse tvister.
Små barn, även vuxna, lämnas skadade på gatan och folk...bara går förbi!
Där 91åriga och sjuka gamla tanter kan bli utvisade till ett land utan sjukvård där de inte har några annhöriga som tar emot dem.
Där journalister sätts i fängelse anklagade för terrorbrott när det enda de gjort är sitt jobb att granska hur det ligger till i världen.
Där vissa politker råkar i oväder för fadäser och andra bara kan glida vidare för att den ena fadäsen är lättare att begripa sig på än den andra, eller för att de har olika kön.
Där en man kan froas från anklagelser om sexövergrepp bara för att den svarande kvinnan kan bli ifrågasatt och att hela hennes trovärdighet tycks vila i ifall hon haft ljugit, eller haft sex med flera partenrs eller rent av var trevlig mot mannen i fråga tidigare.
Och världen blir allt mer lik 1984 när förlag väljer att städa vårat förflutna genom att ta bort ordet "neger" i nyutgåvor av gammal litteratur.
Vi kan ju ta och städa upp lite i historieböckerna också, så att det förflutna passar oss helt och hållet efter önskemål.
Nej, jag mår fysiskt illa när jag läser sådant.
