Blogg o-vana.

Jaha, då har det inte blivit så mycket bloggande igen (men jag klarade mig en vecka utan Facebook=SEGER!).
Jodå, jag har skrivit lite, jag har tre texter som ligger och väntar på att publiceras, men jag måste skriva färdigt dem och redigera dem lite först. Den ständiga perfektionisten í mig kräver detta.

Det är faktisgt så, jag är en perfektionist och en slacker allt i ett. Ena sidan av mig är aldrig nöjd medan de andra ger blanka tusan i om det ens är färdigt eller inte, beroende på hur länge jag väntar eller hur viktigt det är för mig att ha det perfekt v/s bli klar alls så vinner den ena oftare än den andra.

Tex mitt blogginlägg Tro, Tro, Tro, det är egentligen inte klart, men har väntat på att publiceras i nästan ett år så då slängde jag ut den, oläst, oredigerad, osäker på om jag ska låta den ligga kvar eller skämmas lite och ta bort den. Den är inte genomtänkt eller ordentligt genomgådd, men å andra sidan så skrev jag ner den en under en filosofisktkonfunderatinspirerad brainstomstund och den står för vad jag funderade över just då hur ogenomtänkt den än är så står jag för hur min tankegång gick till den stunden som det skrevs.

Sedan har vi det där med stavning. Är en text här genomläst av mig före publicering, ja då beror felstavningen på min dyslexi (ehh...om det stavas så...varför ett så krånligt ord för läs och skrivsvårigheter kan jag inte förstå) men har jag inte läst igenomn den beror en hel del av felstavningarna på vanlig, allmän tangentbordsslarv.
Dessutom så är mitt rättstavningsprogram på datorn inte installerat på svenska.

Appropå det så ska jag på ett inträdesprov imorgon där ett tangetnbordstest ingår. Det ska bli intressant att få se vad det går ut på.
 
Nådåså.
Klarader mig som sagt en vecka utan att kolla Facebook enda gång. Jag är stolt över mig själv och försöker fortsätta på den linjen och vara mer sparsmakad i mitt användande av facebook. Jag ska inte lägga av helt, men väl kolla den lite mer sällan och inte hela-fucking-tiden då detta går ut över mitt samliv med familjen.
 
Det gör bloggande också, det är därför som det blir så lite. Eftersom jag gärna skriver så långa inlägg så kräver dessa lite tid, och det är inte alltd som den tiden finns över.
Ibladn gör jag andr aonödiga saker istället, ibland gör jag nödiga saker istället (jag vet att det heter "Nödvändiga" men det är roligt att säga nödiga istället, som i "Släpp Fångarne Loss! Det är vår!").
Nej, nu kräver barnen min tid. Dags att byta blöjor, borsta tänder och klä på, snart är det dagis för den stora. Och så det obligatorsiak kramandet. Jag försöker krama mina barn så ofta och mycket som jag kan, det samma gäller att säga att jag älskar dem. De förtjänar det.
Det samma försöker jag göra med min man. Han förtjänar det också.
Man kan inte krama sina barn för ofta eller säga att man älskar dem för mycket. Det är nog mattematiskt omöjligt ;)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0