Sommar, kjol och blekfeta knän
"Jag har så tjocka knän" - "vart f-n kom den tanken ifrån?"
Dessa två tankar far genom huvudet på mig när jag ser mig själv i en spegel i trappan till jobbet.
Och ungefär samtidigt som jag ubdrar över hur man kan ha "tjocka knän" och vad den dumma idén kom ifrån hinner jag utveckla tanken med att det liksom är baksidan av knäna som ser lite knubbaiga ut, och att jag har ganska tjocka och ofasta lår också.
Det är försommar och kjolar, klänningar och shorts avslöjar bleka ben. Och jag likt många andra ser på mina egna ben som blekfeta sådana.
Jag vet inte hur många som har eftertanke, eller tredjetanke för den delen, som mitt i vad man trodde var en ganska god självbild med "jag är nöjd som jag är" smyger in dessa tankar.
Liite fastare lår/rumpa/mage hade ju ändå suttit fint- guud vad blek jag är och vad FET man ser ut!
Och eftertanken kommer: vad i helvete tänker jag? Jag inbillar mig bara.
Men VAD inbillar jag mig? Att jag är nöjd? Att jag är fet?
Jag såg en länk via Facebook om en kvinna i Storbritannien som ville lära kvinnor att älska sina kroppar och arbeta aktivt mot den snedvridna synen vi alla har på våra kroppar.
Efter att ha tittat några minuter på hennes film blir jag förbannad. På mig själv, på hennes pedagogiska film, på världen i allmänhet.
Åter rinner två tankar samtidigt genom mitt huvud
1, men det FINNS de som är osunt feta. Inte för att de ska behöva må dåligt och skämmas över sina kroppar men kroppen mår inte bra av extrem övervikt. Är det rätt att uppmuntra dem att fortsätta vara feta?
Detta Samkörs med tanke 2: Varför i HELVETE ska vi behöva LÄRA oss att vara stolta över våra kroppar? Varför ska vi lära oss att vi alla har olika former och att alla är lika vackra?
Denna sneda bild som vi måste avprogrammeras från, vart kommer den ifrån?
Vem, jag bara frågar VEM har hittat på den där ideal formen som alla, män som kvinnor, försöker pressa sig in i?
Media? Mode industrin ? Männen? kvinnorna ? Fan själv?
Och varför plågar vi oss?
Visst vi borde alla tänka på vad vi stoppar i oss. Men det vi borde sluta tänka på är hur vi ser ut och istället tänka på hur vi mår.
Är du frisk?
Mår du bra?
Passar din fysiska förmåga den livstil du har /vill ha?
Orkar du det du ska och vill?
Bra! Då är du perfekt!
Ja, jag kunde ha lite fastare lår , rumpa och mage. Men jag tycker själv att jag är fin (knubbiga knän till trotts). Min man tycker att jag är het. Mina barn tycker att jag är vacker.
Jag kan springa, hoppa, klättra, bära.
Jag älskar god och bra mat och choklad.
Ja, jag kunde vara fastare och fittare men för det liv som jag lever just nu är jag perfekt!
... Eller lurar jag bara mig själv igen?
Dessa två tankar far genom huvudet på mig när jag ser mig själv i en spegel i trappan till jobbet.
Och ungefär samtidigt som jag ubdrar över hur man kan ha "tjocka knän" och vad den dumma idén kom ifrån hinner jag utveckla tanken med att det liksom är baksidan av knäna som ser lite knubbaiga ut, och att jag har ganska tjocka och ofasta lår också.
Det är försommar och kjolar, klänningar och shorts avslöjar bleka ben. Och jag likt många andra ser på mina egna ben som blekfeta sådana.
Jag vet inte hur många som har eftertanke, eller tredjetanke för den delen, som mitt i vad man trodde var en ganska god självbild med "jag är nöjd som jag är" smyger in dessa tankar.
Liite fastare lår/rumpa/mage hade ju ändå suttit fint- guud vad blek jag är och vad FET man ser ut!
Och eftertanken kommer: vad i helvete tänker jag? Jag inbillar mig bara.
Men VAD inbillar jag mig? Att jag är nöjd? Att jag är fet?
Jag såg en länk via Facebook om en kvinna i Storbritannien som ville lära kvinnor att älska sina kroppar och arbeta aktivt mot den snedvridna synen vi alla har på våra kroppar.
Efter att ha tittat några minuter på hennes film blir jag förbannad. På mig själv, på hennes pedagogiska film, på världen i allmänhet.
Åter rinner två tankar samtidigt genom mitt huvud
1, men det FINNS de som är osunt feta. Inte för att de ska behöva må dåligt och skämmas över sina kroppar men kroppen mår inte bra av extrem övervikt. Är det rätt att uppmuntra dem att fortsätta vara feta?
Detta Samkörs med tanke 2: Varför i HELVETE ska vi behöva LÄRA oss att vara stolta över våra kroppar? Varför ska vi lära oss att vi alla har olika former och att alla är lika vackra?
Denna sneda bild som vi måste avprogrammeras från, vart kommer den ifrån?
Vem, jag bara frågar VEM har hittat på den där ideal formen som alla, män som kvinnor, försöker pressa sig in i?
Media? Mode industrin ? Männen? kvinnorna ? Fan själv?
Och varför plågar vi oss?
Visst vi borde alla tänka på vad vi stoppar i oss. Men det vi borde sluta tänka på är hur vi ser ut och istället tänka på hur vi mår.
Är du frisk?
Mår du bra?
Passar din fysiska förmåga den livstil du har /vill ha?
Orkar du det du ska och vill?
Bra! Då är du perfekt!
Ja, jag kunde ha lite fastare lår , rumpa och mage. Men jag tycker själv att jag är fin (knubbiga knän till trotts). Min man tycker att jag är het. Mina barn tycker att jag är vacker.
Jag kan springa, hoppa, klättra, bära.
Jag älskar god och bra mat och choklad.
Ja, jag kunde vara fastare och fittare men för det liv som jag lever just nu är jag perfekt!
... Eller lurar jag bara mig själv igen?
http://newsner.com/2014/05/den-har-kvinnan-vill-forandra-hur-vi-alla-ser-pa-vara-kroppar/
Kommentarer
Trackback
