Den Spräckta Glasbubblan, Film Noir scen.
Jag fick ett ryck på tåget i morse och skrev en kort scen till min (kanske) deckare Den Spräckta Galsbubblan.
Karaktärer är Kommissariue Houdini och hans assistens Löfgren.
Ni som läst Arvigen- en berättelse ur Vargkrönikan © i fictionforumet på Fefo känner till miljön Darugha City och har även stött på Houdini och Löfgren tidigare. Det är deras första fall tillsammans och det handlar om mordet på den religiösa frikyrkoledaren Mäster Tomaso.
Löfgren var inte den som syntes ofta ute i krogsvängen. Inte ens under sin student tid vid polishögskolan hade han gjort sig särskilt känd för att festa mycket. Men "Det Svarta Lammet" var nog det närmaste han någonsin kommit en plats som han ville kalla en "sylta".
Det kändes som om han och Kommissarien hade klivit rakt in i en gammal FIlm Noir. De dolda båsen längs väggarna och de små borden som alla var skumt upplysta av små pölar av dimmat ljus, röken som hängde tungt över golvet och den buttre mannen bakom baren som överdrivet noggrant puttsade ett drinksglas medan han bistert betraktade dem, allt gav Löfgren en känsla av mörka gränder, oundvikliga öden och deckare som fåordigt fällde hårdkokta kommentarer. Den enda skillnaden var att det i så fall skulle stått en yppig femme la femme i tight fodral och tung ögonlock på scenen som andades fram en deprimerande blues och inte en ung man i slitna jeanse som hest stönade en punk/rock ballad för den halvtomma lokalen.
Löfgren och Houdini slog sig ned vid ett av de små borden och en blond ung kvinna som såg ut att knappt ha ålder inne släntrade fram till dem och frågade vad det fick lov att vara.
Löfgren slogs av en plötslig oro att barägaren, eller vad han var som stod bakom disken och blängde på dem, skulle bli förbannad på dem ifall de inte beställde något, men Houdini förklarade lugnt att de var där i tjänsten och inte skulle ha något, men att hon kunde hälsa Tony att de ville tala med honom när han var klar.
Flickan gjorde en svårtolkad min men nickade och lämnade dem ensamma vid bordet.
Ja. Thats all folks. Inspirationen är en svår älskare.
PS Innan någon får för sig något, jag har Copyright © på det här :P
Karaktärer är Kommissariue Houdini och hans assistens Löfgren.
Ni som läst Arvigen- en berättelse ur Vargkrönikan © i fictionforumet på Fefo känner till miljön Darugha City och har även stött på Houdini och Löfgren tidigare. Det är deras första fall tillsammans och det handlar om mordet på den religiösa frikyrkoledaren Mäster Tomaso.
Löfgren var inte den som syntes ofta ute i krogsvängen. Inte ens under sin student tid vid polishögskolan hade han gjort sig särskilt känd för att festa mycket. Men "Det Svarta Lammet" var nog det närmaste han någonsin kommit en plats som han ville kalla en "sylta".
Det kändes som om han och Kommissarien hade klivit rakt in i en gammal FIlm Noir. De dolda båsen längs väggarna och de små borden som alla var skumt upplysta av små pölar av dimmat ljus, röken som hängde tungt över golvet och den buttre mannen bakom baren som överdrivet noggrant puttsade ett drinksglas medan han bistert betraktade dem, allt gav Löfgren en känsla av mörka gränder, oundvikliga öden och deckare som fåordigt fällde hårdkokta kommentarer. Den enda skillnaden var att det i så fall skulle stått en yppig femme la femme i tight fodral och tung ögonlock på scenen som andades fram en deprimerande blues och inte en ung man i slitna jeanse som hest stönade en punk/rock ballad för den halvtomma lokalen.
Löfgren och Houdini slog sig ned vid ett av de små borden och en blond ung kvinna som såg ut att knappt ha ålder inne släntrade fram till dem och frågade vad det fick lov att vara.
Löfgren slogs av en plötslig oro att barägaren, eller vad han var som stod bakom disken och blängde på dem, skulle bli förbannad på dem ifall de inte beställde något, men Houdini förklarade lugnt att de var där i tjänsten och inte skulle ha något, men att hon kunde hälsa Tony att de ville tala med honom när han var klar.
Flickan gjorde en svårtolkad min men nickade och lämnade dem ensamma vid bordet.
Ja. Thats all folks. Inspirationen är en svår älskare.
PS Innan någon får för sig något, jag har Copyright © på det här :P
Kommentarer
Trackback
