Ensam med Charlie dag 2
I dag föll navelstumpen av.
Även om jag visste att det var totalt ofarligt så fick jag panik. Detta för att 1, Charlie skrek redan sedan innan så även om jag visste att det inte var därför som han skrek så fick jag för mig att det var så, och 2, han blödde ju! Det var gräsligt att se honom blöda om än aldrig så lite.
Och eftersom jag blev rädd så blev ju han också rädd och skrek ännu mera.
Hur som helst så ringde jag först till våran BVC-sköterska, men hon kunde inte svara just då och jag fick lämna ett meddelande. Då ringde jag till mamma. Hon kom förbi med en kompress som vi lade över naveln så att den inte skulle blöda ner hans kläder, och för att den skulle skyddas. Det bästa är väl egentligen att låta naveln luftas och såret torka, men bara för att skydda den från att bli infekterad.
Efter att mamma varit där så ringde BVC-sköterskan upp mig och jag kunde få prata av mig på henne.
Men hela äventyret tycks ha slutet bra. Charlie sover gott nu i sin säng. Jag bör nog väcka honom om någon timme och mata honom, det hade ju varit trevligt om han var lugn eller rent av sov vid 15.10 så att jag kan titta på Smallville i lugn och ro ;)
Jag ska försöka våga planera in att åka in till Göteborg och hälsa på dem på jobbet om så där två veckor. Då är Charlie ju ca sex veckor och både han och jag lugnare.
