Ensam med Charlie dag 5
Ja, nu har jag varit ensam med Charlie i en vecka. Det känns... ja ibland bra och lugnt ibland jobbigt.
Men det är väl så det är.
De första tre dagarna gick bra, men nu torsdag och fredag har varit lite småjobbiga. Han har skrikit en hel del och jag fattar inte om han skriker för att han A, är hungrig och vill ha mer mat (ibland äter han 250ml ibland bara 100ml). B, trött och behöver lugnas/skrika sig till söms (det gör han på dagen). C, har ont i magen, eller D, är ensam och vill ha sällskap. För det mesta dessa två sista dagarna verkar det ha varit allt ihop samtidigt.
Jag vill inte mata honom bara för att han skriker, men ätandet har varit väldigt upp och ner de sista dagarna och det kan bero på just att jag matar honom bara för att han skriker och då blir födointaget i obalans eller så är det så just nu bara. Han vill äta lite mindre och oftare.
Men jag tror att vi är på god väg att ta ur honom att äta på natten, eller inte helt. Han ska ha mat vid tio på kvällen (tycker vi) och vid fyra på morgonen (tycker han) och vanligtvis somnar han om efter fyra och sover någon timme till. Men det kan ju ändras det med.
Det är himla tufft det här. Det är inte så att jag känner att jag inte vill vara med eller så. Men det är tufft och jag orkar inte hela tiden. Det är skönt att det är helg nu så att Calle kan avlasta lite under lördag och söndag. Han gör ett bra jobb ifrån sig när han kommer hem från jobbet, men då brukar dock Charlie vara i tillstånd att vilja somna vi sex-sju tiden. I varje fall har han gjort det under veckan. Men som sagt, han har varit helt annorlunda de två sista dagarna.
*Suck* Jag längtar väldigt mycket efter att han ska börja vilja leka. Jag inbillar mig att det både ska bli enklare och roligare då. Inte för att vi inte har våra stunder nu också för det har vi, och Charlie är en underbar bebis, men... det är svårt att underhålla honom. Jag orkar inte bära runt på honom hela tiden. Varken i famnen eller i en sele för det är det han vill: Se världen. Så det är en nyfiken pojke. Och det är jag glad för. Men just nu är jag ganska trött.
