Total skräck!

Charlie föll ner från våran säng idag. Han satt upp i sängen och jag vände mig bara om för att hämta en tröja ur garderoben när jag hörde ett *dush* bakom mig och ett skrik.

Han hade nog lutat sig fram för att försöka ta draperierna som hänger runt våran säng och bara lutat sig lit för långt, och jag hade satt honom bara lite för lång ut på sägen. Inte på kanten en bra it in, men inte tillräckligt långt in.

Jag slet genas upp honom från golvet och försökte trösta honom. Han skrek och skrek och skrek och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag ringde till BVC och fick genast komma in med honom.


Men efter att den värsta skräcken hade lagt sig hos Charlie så var han glad, skrattade, lekte och rörde både armar och ben, satt rakt och stod med stöd (som alltid). Han var uppmärksam och nyfiken som han brukar.

Vår BVC sköterska kollade honom och kontrollerade att han kunde koncentrera sig på saker som vanligt. Så han tycks inte ha fått några men, ingen hjärnskakning, inga brutna ben. Han sover i sin säng nu, men jag är fortfarande lite uppstressad.

Det var så himla hemskt! Och jag kände mig som en så dålig mamma (det gör jag fortfarande lite). Men BVC-sköterskan försäkrade mig om att dettas händer så gott som alla barn och föräldrar förr eller senare, och att det kunde ha varit mycket värre; stengolv, högre fall eller fallit annorlunda.


Det känns fortfarande gräsligt, men Charlie verkar må bra och det är huvudsaken. Men jag kommer att fortsätta att ha uppsikt på honom. Under tiden får jag trösta mig med att det gick bra och att det kunde ha varit mycket värre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0