Jag är rätt säker på att jag är galen

Till min stora glädje upptäckte jag i går att jag fått ett mail från studievägledningen på BHS. Det var ett svar angående min hemtenta i en distanskurs som jag läste för något år sedan.
Jag hade pga att jag fixat min syn inte kunnat gjort tentan i tid och den hade (tyvärr) fallit i glömska.
Men för ett tag sedan tog jag kontakt med BHS i ärendet och nu har jag alltså gjort tentan(litteraturvetenskap är så himla kul!) och fått det rätta. Den är godkänd! Hurra!

Då var det bara uppsatsen och så salstentan i katalogisering kvar. Sedan hoppas jag ha nog med poäng för min examensansökan.

Jojo.

Då såg vi The Possession i går kväll.
En film om en flicka som köper en mystisk låda som inte går att öppna. Hon öppnar den och blir besatt av en Ond Ande.
Hur var den då?
Ja, jag gjorde ingen större analysering medans jag tittade. Jag skulle säkert kunna vända ut och in på manuset, logiska luckor, skådespelar instanser och effekter om jag hade velat och dessutom såg den ett par gånger till men. Nej.
Vad tyckte jag?
Jag tyckte att prestationerna från skådespelarna var ok, barnen var bra. Och det mesta helt ok övertigande. Inget överspel men inget under förväntad kavllite heller.

Kan inte begripa varför det tog så lång tid för alla att fatta att något inte stämde med flickan. Mamman var (som vanligt) trångsynt och var tvungen att uppleva något riktigt läskigt själv först innan hon trodde, sedan var hon all in för vad tokerier (kan man tycka att folk i normala fall skulle tycka) som pappan hittade på. Att komma släpandes med en exorcist? Men efter vad de upplevde hade jag nog också accepterat vad som helst, bara min lilla flicka blev bra igen.
Pappan klassiska hade-inte-varit-där typen som nu blev mycket engagerad och var den ende som i början fatta att något var fel och ville göra något åt det.
Det var kanske lite för lite efterforskningar gjorda, tillexempel sökte han inte upp de som han köpt lådan från (vilket jag nog hade gjort) för att fråga ut dem.

Spänningen hölls vid liv. Blev inte direkt larvigt eller sentimental men lite sådär. Ganska otäck bitvis.
Uppbyggnaden kring demonen och hur den långsamt tog över var bra.

Jag kan ju tillägga att jag inte var i rätt stämning när jag såg filmen. Det gör mycket för upplevelsen

Men sanningen är denna: har man sett Exorcisten så har man egentligen sett alla filmer av det här temat. De flesta av dem är sig rätt lika.
The Possession var inte den bästa, men långt ifrån den sämsta heller. Helt ok. Inte så läskig som jag hade väntat mig.

 

 

 

*Spoiler*
Jag gillade inte "slutet efter slutet". Men så är jag inget fan av "last scare" eller "de kom inte riktigt undan ändå" - slut.
Helt ok med en twist på slutet, en extra vridning som får dig att tänka till och eller reagera. Men då ska det vara bra och tänkvärt, inte uttjatade "haha! Det är inte riktigt slut ändå!"

De flesta av oss som haft små barn de senaste fem-tio åren känner väl till Fåret Shaun. Ett leranimerat får som lever på en bondgård tillsammans med sin flock, fårhunden Bitzel och Bonden.

 

Nu har Aardman Animations (Fåret Shaun, Wallace och Gromit, Piraer, Bortspolad, Flyckten från hönsgården) gått utme dnyheten att de planerar en långfilm med det påhittiga fåret.

 

Jag tycjer att det är gymt kul, efterosm jag gillar Fåret Shaun. det ksa bli intressant att se ifall Wallace och Gromit kommer göra en cameo. Det bar ju trots allt i Wallace och Gromit filmen "Nära ögat" som vi för första gången fick träffa Shaun.

Kanske, man vet aldrig.

 

Jag hoppas dock att de behåller stilen, d.v.s att inget av djuren pratar (knappt ens människorna)  och inte Shaun och gänget plötligt får röster. Det skulle förstöra en hel del av stilen och känslan anser jag.

 

 

Läs mer här

och här

 

Igår kväll tittade vi på Dorian Gray (2009), mer eller mindre löst basserad på Oscar Wildes roman "Dorian Grays porträtt" som handlat om skönhetens och ungdomens förgängelse. En både tragisk och skrämmande berättelse om priset en ung man får betala för att stå emot tidens tand och effekterna av sitt leverne. En i dag ganska aktuell berättelse som man kunde gjort riktigt spännande, läskig och intressant om.man verkligen försökt.
Och jag tycker inte att de som gjort filmen försökte ordentligt. De hade kunnat gjort så mycket mer än en sexig gotisk skräckfilm, de hade till och med kunnat göra en bättre sexig gotisk skräckfilm, om de verkligen hade kämpat lite mer och tagit tillvara på temat lite bättre.
Jag gillar Wilde, och den här berättelsen har fler plan än vad man ser vid första genomläsningen. Den har ett ganska dystert tema, men visar ändå på Wildes syn på ämnet skönhet och förgängelse: visst är skönhet och ungdom det mest eftersträvansvärda men det är också dess förgängelse som gör det så speciellt och att gå emot naturen är inte att rekommendera.
Hur som helst...
Jag borde tagit Svindlande Höjder istället.

 

 

Ingen gör Belgiens nationalrätt som min Calle <3

 

Med inspiration från Lefi Mannerström (världens bäste kock) försvenskade han den dock lite genom att hälla i lite grädde i spadet. Hur som helst så var det Jummy!

Jag har just (äntligen) lyssnar på Sara Bergmark Elfgrens sommarprogram (här är hennes tumblr) och jag måste säga... att jag förstår varför min svåger har tjatat på mig att lyssna på det. "Det låter precis som om det var du", har han sagt, *(humm.. förutom att hon är en framgångsrik, utgiven författare och jag fortfarande inte är nånting*, har jag tänkt som svar i smyg).

Jag förstår hur han menar. Jag känner igen mig mycket i det som hon berättar, om sin uppväxt och sina upplevelser. Jag känner igen mig.

Jag har ännu inte läst Cirkeln eller Eld som hon skrivit tillsammans med Mats Strandberg

- de ligger båda på min hylla och väntar, men först måste jag läsa första GoTh boken -, men efter att ha läst om den och bläddrat i seriealbumet "Berättelser från Engelfors" känner jag mig redan lite nernördad i dem (att det är bland annat är Kim W Andersson och Lina Neidestam som har ritat serien gjorde sitt till också).

 

Jag älskar fantasy! Särskilt ungdomsfantasy.

 

Jag önskar bara att jag kunde lyckas bli klar med mina egna böcker, vare sig någon vill ge ut dem eller inte.

 

Författare som Stephenie Meyer och Christopher Paolini får mig att känna att "Kan de så kan jag!" men Sara och Mats får mig snarare att känna att mina idéer inte är goda nog. Vilket är lite tråkigt för jag tror att de inte alls menar att få drömmande outgivna författare att känna sig mindervärdiga, snarare tvärt om.

Men (oj nu blir jag moloken igen) det är mycket av min passion som har slocknat de senaste åren. Min Passion för att läsa, skriva, se film, teckna och...choklad. Alla har falnat lite och jag är inte alls lika engagerad längre, och det gör mig lite ledsen för jag vill vara den där som ritar, läser och skriver. Jag hoppas få en nytändning nu i och med att jag kommer igång med jobbsök, uppsats och så vidare.

 

Idag känner jag mig lite nere.

 

Jag känner mig meningslös liksom. Jag har inget jobb (ingen vill ha en om man variot hemma med sina barn i fem år), det känns inte som om jag kommer någon vart med min uppsats, jag har kört fast på hemtentan (som skulle varit klar för lääänge sedan).

Jag trivs just nu inte i mitt eget skin, i mitt eget hem, i mitt eget liv.

 
Det enda som finns är ju att göra något åt det. Rycka upp mig. Skaffa mig ett jobb, skriva färdigt hemtentan och uppsatsen.

 

Jag hade en väldigt mörk dag förra veckan, då jag gick omkring och grät nästna hela dagen. Men sedan blev jag arg, pratade lite med min pojkvän och beslöt mig. Sedan kändes det bra och jag har haft ett ganska fint flow ett par dagar. Men idag, eller om det var i går kväll gick jag på ett grund. Just nu vill jag inte göra något alls utan bara sitta i ett hörn och gråta.

 

men det går itne ann! Jag ska skriva färdigt hemtentan (jag har bara en sida om Kanon-begreoppet kvar att skriva) sedan är det 80% körkort och 20% tenta + gärna några extra procent jobb, hoppas jag.

Jag har hittat något underbart på deviantart.

Där finns det (säkerligen inte den neda men ändå) tjej som lägger ut bilder på sig själv i olika referens användbara poser (inte porrigt, hallå vad fan tror ni!?).
Det är verkligen något som jag kan använda för att komma igång med tecknandet igen!

Jag har länge känt att jag behöver något, människor hels, att teckan av så jag kanv äcka upp min "talang" igen.
Helst hade jag velat gå på kroki men det är så himla svårt att hitta idags läget :(
Så det här är nästan lika bra.

 

Hur som hest, henne tar jag och bevakar, så att jag inte tappar bort hennes galleri. Sedan kan jag kanske äntligen få till mina figurer igen.

 

Titta bara vad fint -> länk